Berlin

Mötet dag för dag

För att förmedla nyheter från mötet i Berlin till dem som inte kunde komma publicerar vi på denna sida ett referat från varje dag under mötet tillsammans med några intryck från unga deltagare som kom till Berlin från alla Europa.

  

07/01

Mötet i Berlin är slut ... det är nu allt börjar

Det har gått nästan en vecka sedan mötet avslutades, och de unga deltagarna har kommit tillbaka hem. "Messegelände" är inte längre smycket för bön, vardagslivet har börjat igen i församlingarna och familjerna. Nu när deltagare och Berlinbor har fått uppleva mötet, kan de ta med sig något av det hem?
 
Under några dagar nu kommer en grupp bröder från Taizé, några S:t Andreassystrar och några unga volontärer att vara kvar i Berlin för att tacka alla som öppnade sina dörrar. Den 15 januari blir det en avslutningsbön i Marienkirche, den kyrka där de dagliga bönerna ägde rum under förberedelsetiden.
 
Många unga människor hör av sig och vill uttrycka sin tacksamhet över att de fick komma till Berlin — det märks inte minst i de skrivna hälsningar vi har fått ta emot. Här är några av dem.

Simon (Tyskland)

Europamötet i Berlin i år var en väldigt speciell händelse och en berikande upplevelse för mig och säkert för alla andra också. Det går inte att förklara hur så många unga människor som aldrig tidigare hade träffats kunde samlas på ett så fridfullt sätt för att börja det nya året med Gud i mitten. Jag är redan väldigt glad att nästa möte kommer att äga rum i Rom.

JPEG - 31.2 ko

Morgonbön i en kyrka i Potsdam

Céline och Martin (Schweiz)

Under mötet sjöng vi i en av de körer som fanns i bönehallarna och stöttade på det viset bönen med våra röster. Efter tre dagars övning, från 26 december och framåt, blev bönerna väldigt intensiva upplevelser för oss. Den upplevelsen är ett sätt att vara delaktig i bönerna. Bonus: våra dirigenters leenden och energi, mirkofonproblemen, solisternas improvisationer och de överraskande starterna!

Pascal (Tyskland)

Jag blev så glad när jag såg volontärerna som delade ut maten eller stod på järnvägsstationerna och tunnelbanestationerna för att hjälpa folk att hitta rätt på många håll i staden. De var alltid vänliga och skapade en underbar och unik atmosfär. Under mötet tänkte jag mer och mer på sången med text av Dietrich Bonhoeffer: “Ich verstehe deine Wege nicht, aber du weißt den Weg für mich” - “Jag förstår inte dina vägar, men du vet vägen för mig”. Vi visste inte var vi hade landat när vi kom till Berlin, men Gud visste vägen, och vi fick upptäcka den lite i taget.

Måltid på "Messegelände"

Jessica (Nya Zeeland)
Varje morgon var jag med på morgonbönen på Messegelände. Det var en stund när jag kunde be tillsammans med dem som jag skulle arbeta med under dagen — avsätta tid för tystnad och reflektera över teman som tillit till Gud och bland människor. Under mötet hade jag ine möjlighet att delta förmiddagsprogrammet i någon värdförsamling, men morgonbönerna blev ett sätt att vara en del av gemenskapen med alla unga människor som hade kommit till Berlin för att vara med på mötet. Det var en stark upplevelse att be på Messegelände och tänka på alla värdförsamlingar som hade liknande böner runtom i Berlin – en symbol: genom bönen är vi kristna ett i Kristus. Det är fint att veta att när ett nytt år börjar finns det tusentals unga människor som fortsätter att lita på Gud och att vara en del av kyrkorna och de kristna gemenskaperna på de platser där de bor — det är något som inspirerar mig och ger mig massor av hopp för det nya året.

Miriam (Tyskland)

Under mötet deltog jag i en workshop som hette "För en rättvisare värld" på Bundestag, där vi hade möjlighet att samtala med politiker. Först hälsade Bundestags vice ordförande välkommen, och så fick vi höra tre vittnesbörd av ungdomar från Kina, Etiopien och Berlin. Några av de viktiga sakerna som togs upp var att fastän missnöjeoch brist på tålamod är en del av demokratin krävs det mycket tålamod och tolerans för att man ska kunna komma överens och fatta beslut. Jag vill engagera mig mer och motivera andra att bli mer medvetna om vilket ansvar vi har, och det var något som bekräftades i samtalet.

Tanya (Ryssland)
Idag var jag med på en workshop på Bodemuseet. Mycket av konsten på museet har ansknytning till det här området i Tyskland. Först blev jag lite förvirrad, för museet är så stort och jag visste knappt var jag skulle börja titta. Sedan koncentrerade jag mig på några hallar som såg extra spännande ut. I en av dem såg jag gamla träskulpturer, som en bild av den korsfäste Kristus från 100-talet och en relief med en ängel och den döde Kristus från 1300-talet. Det var så mycket känsla i de konstverken, och det gamla träet gjorde intrycket ännu starkare.

  

01/01

En tillfällig gemenskap… kallad att bestå

Idag förbereder sig alla de unga människor som deltagit i det 34:e Europamötet för att återvända till sina hemländer. Under ”the festival of nations” igår kväll inledde de det nya året med att be för de som lider i världen och delade sedan glädjen att vara tillsammans, i gemenskap med Gud och med varandra. Vid Potsdam bad de unga för det kongolesiska folket. Detta är ett av många exempel på riktade böner som får de som ber att bli mer medvetna om deras ansvar i världen.
I morse välkomnade de olika värdförsamlingarna sina deltagare till söndagsgudstjänst, inklusive de ortodoxa församlingarna som hade fått möjligheten att välkomna unga från Ryssland, Ukraina, Serbien eller Rumänien… Vid lunchtid träffade värdfamiljerna sina gäster igen för att äta söndagslunch tillsammans. De blev väldigt internationella. Sedan var det redan dags att säga hejdå; bussarna lämnade Berlin med olika mål ute i Europa med start klockan fyra på eftermiddagen. De unga deltagarna och värdfamiljerna tog farväl av varandra, men många gånger samtidigt med en upplevelse av gemensam tillhörighet tack vare den tillfälliga gemenskap som de delat några dagar … kallad att bestå.

Sergio (Portugal)
Under mötet här i Berlin fick jag möjligheten att uppleva hur tiden kan föra med sig förändring för dem som fortsätter att tro på en bättre värld. En av de känslor som ligger mycket djupt nedlagd i människan är hopp. Idag, i Berlin, kan vi ta del av resultatet av många år av hopp för ett bättre samhälle, för ett mer enat samhälle människor emellan. Tillit måste återuppväckas och förnyas då och då. Mötet här i Berlin lämnade inte de lokala församlingarna oförändrade, utan förnyade deras tillit i gemenskapen med Gud.

Egle (Litauen)
Pilgrimsfärden för tillit på jorden är en möjlighet till att finna sig själv igen. Dagar som dessa är sådana som får mig att höra mitt hjärtas röst. Här i Berlin, genom bönens kraft, flödar Guds mirakel ständigt. Igår under en stund av ensamhet och mörker viskade Gud djupt i min själ och sa: ”Var inte rädd för tystnaden. I min närvaro kommer du att bli hel.” Jag tror att varje själ är berörd av Guds kärlek. Genom att han vet vad vårt hjärta innerst inne törstar efter hittar han vägar till att ta sig igenom våra andliga hinder och bygga broar som gör att vi kan möta honom. Och det enda som Gud begär av oss är ett öppet hjärta, modigt nog för att vilja leva i kärlek. Ord som mycket tydligt bjuder in oss till att fortsätta vara modiga uttalades av Broder Alois igår: ”Det finns en kärlek som går bortom oss själva, som är långt mycket större.” Så låt oss inte vara rädda!

  

31/12

Mot en ny solidaritet, med början i Berlin!

I dag var mötets sist dag. För sista gången delade smågrupperna tankar kring bibelläsningen och broder Alois brev för 2012. Sedan, på eftermiddagen, sammanförde landsmötena alla inför den avslutande gemensamma bönen. På kvällen går pilgrimerna till sina värdförsamlingar för att delta först i en bön om fred och sedan i en ”feast of the nations” med alla deltagare och deras värdar.
 
Berlin är en stad som karaktäriseras av stor mångfald av kulturer, folk, levnadssätt och religioner. Som en broder sa i sin betraktelse under middagsbönen i dag är det de kristnas kallelse att inte hålla sig för sig själva, utan att gå över gränser och närma sig andra. Jordens salt är inte till nytta när det blir kvar i saltkaret, utan när det ger smak till hela samhället. På detta sätt kan tilliten mellan människor växa, det första steget mot den ”nya solidaritet” som broder Alois efterlyser i sitt brev. Redan att bli välkomnade i Berlin – av kvinnor och män med olika synsätt, vilket seminarierna i synagogan och moskén visade – kan hjälpa oss att finna denna tillit.

Susanne och Stephan (Tyskland)
Vi tar emot några vitryssar från den ortodoxa kyrkan i vår församling. Första dagen under morgonbönen sjöng en tjej från deras grupp evangeliet på sitt språk. I morse sjöng gruppen en Sviaty Boze ur sin tradition, trestämmigt a cappella. Till "feast of the nations" hade de till och med med sig dockor till en dockteater. Vi är glada över mångfalden bland våra gäster, som kommer från många olika länder.

JPEG - 24.7 ko

Kvällsbönen med uppståndelsens ljus

Friedemann (Tyskland)
Under den svåra tid när Tyskland var delat var det svårt att utöva sin tro och bevara hoppet i östra delen av landet, där det var farligt att säga emot regimen. Mer än 130 människor dödades när de försökte fly. Och ändå förlorade människor inte sitt hopp och sin tro ens i dessa mörka dagar. Ernst Barlachs skulpturer, som har ställts ut i bönehallarna, är ett tecken för denna tro och för önskan om en framtid i fred.

Men tack vare murens fall och Tysklands återförening har Berlin blivit en symbol för försoning och fred. I dag har en ny era börjat i stadens liv. Tysklands enande möjliggjordes genom den fredliga missnöjesrörelsen 1989. Som ett eko av denna historia diskuterade flera unga under mötet frågan om ”missnöje, passivitet eller engagemang … de ungas plats i dagens samhälle”, och de träffade politiker i det tyska parlamentet. Revolutionen 1989 är en modell för kristnas aktiva deltagande utan våld, i fredlig samklang med samhället.


Lisa, Elisabeth och Teresa (Österrike)

Vi uppskattar alla möten och samtal med invånarna i Berlin. Det är underbart att lyssna på deras berättelser om staden. Det var vackert och rörande för oss att höra systern i vår värdförsamling säga att vi deltagare berikar berlinarna och att vi är ett tecken på ett enat Europa, just här i en separationens och återföreningens stad.

Bernard (Tyskland)

I det mångkulturella Berlin är det här mötet också ett sätt att nå ut till ickekristna. I förrgår på Judiska Museet lärde vi oss om judiska traditioner, som uppenbarligen har nära relationer till de kristna. Sedan, i går i Şehitlik-moskén, hälsades vi med orden: ”Välkomna, bröder och systrar!” Unga muslimska troende delade sina tankar om tro i allmänhet och sa att religion alltid handlar om fred. De sa att vi alla är gäster i Guds hus, i en moské eller i en kyrka.

  

30/12

Pilgrimsfärden för tillit fortsätter

Gårdagens okända ansikten blev oväntade vänner och varma värdar. Så snart som rädslan för det okända börjar försvinna utvecklas glädjen i upptäckandet. Idag fyllde de unga pilgrimerna än en gång lokala kyrkor runt om i staden.
Efter morgonbön i församlingarna begav sig pilgrimerna till Messegelände för en lunch som vid det här laget är välkänd för alla. Maten, cirkulationen från utdelningshallen till matplatserna, att hitta en plats att sitta och äta med en sked, inget av detta är en främmande process längre. Sedan äger middagsbönen rum, där en broder i slutet ger en kort introduktion till den bibeltext som har lästs under bönen.
På eftermiddagen ägde den andra omgången workshops rum, mer än femton stycken utspridda runt om i Berlin. Många ämnen, från politik till volontärarbete, och musik, historia och religion. Och ikväll under kvällsbönen tillkännagav Broder Alois

Roberto (Italien, Rom)
Jag blev så överraskad och glad när jag fick veta att det 35:e Europamötet kommer att hållas i Rom nästa år! Det senaste mötet var 1987, och det är länge sedan. Nu, tjugofem år senare, kommer unga människor från Europa och hela världen att möta aposteln Petrus kyrkor för att på nytt upptäcka källorna till tillit till Gud och rötterna till vår tro. Samma tillit och samma tro, även om den är mänsklig och ofullständig, som tog en fiskare från Galileen till Rom, hjärtat av det romerska imperiet, för att berätta om Guds kärlek genom att ge sitt eget liv för Kristus. Jag hoppas att alla pilgrimer som kommer ansluta sig till detta möte kan få bli källor till tillit på Gud i sina dagliga liv när de får se vittnen från de tidiga kristnas tid. Som romare och tidigare volontär (både i Taizé och här i Berlin) kommer jag att under det kommande året att arbeta för att förbereda mötet och välkomnan tusentals unga pilgrimer på bästa sätt genom att öppna våra hem och kyrkor, redo att dela detta steg i pilgrimsfärden för tillit på jorden med dem. Vi ses i Rom!

Broder Alois berättar att nästa Europamöte kommer att äga rum i Rom.


Kate (Storbritannien)

Särskilt en sak kommer jag att ta med mig från detta Taizémöte. I varje hall visas Stalingradmadonnan, ritad av en tysk soldat i Ryssland 1942, en vacker, oansenlig teckning som porträtterar den naturliga realtionen mellan en mor och ett barn och hur medkänsla och kärlek kan finnas även i de mörkaste stunderna i historien. Den är en symbol för vår relation med Gud och för vår gemenskap med varandra, enkel, tillitsfull och centrerad i kärlek. I denna stad, full av minnen och hopp för framtiden, är detta en kort stund som vi använder till att tänka, att be och uppehålla oss vid relationer. Tillsammans med tusentals andra har jag upplevt gemenskap och tid att helt enkelt bara vara med Gud. Och det slutar inte här. När jag återvänder hem vet jag att jag kommer att bära friden och hoppet med mig, tillsammans med tilliten och glädjen hos Madonnan.

  

29/12

Hoppets tecken

Efter resan och efter att ha blivit välkomnade i församlingarna mötte pilgrimerna äntligen sina värdfamiljer, och efter en natts välbehövlig sömn var det dags för den första morgonbönen som ägde rum i respektive församling. Kyrkorna i Berlin har tagit emot ett stort antal ungdomar från hela Europa. Dessa unga människors tillit som var så närvarande i många församlingar runtom i Berlin idag blev ett tecken på hopp för dessa församlingar – och även påminnelse om vad de med gemensamma krafter har åstadkommit under de senaste månadernas förberedelser.
Efter morgonbönen bildades små samtalsgrupper där var och en delade med sig av erfarenheter och tankar. Under eftermiddagen fanns det möjlighet att delta i någon av de femton workshops som anordnades och ägde rum på olika platser i Berlin.

Marie och Sébastien (Belgien)
Vi har blivit välkomnade av Georg, vår värd, som lever ensam. Han bestämde sig för att öppna sin dörr för några av de unga gästerna då han såg en affisch i tunnelbanan där det stod: 2m2 = allt som behövs för att ta emot en ung gäst. Hans lilla lägenhet kan inte på långa vägar mätas med hans stora mått av generositet. Varje morgon väcker han oss genom att komma med varm choklad, och varje kväll när vi kommer hem igen välkomnar han oss med ett leende och något att äta. Vi har delat med oss – och fått lära oss mycket om livet här i Berlin. Vad mer än allt detta kan man begära av en värd?

  

28/12

Mötet börjar!

Mötet börjar! 30 000 unga från Europas alla hörn och till och med från andra kontinenter är i Berlin. På grund av det stora antalet pilgrimer har välkomstplatserna spridits ut över hela stan till olika skolor. På det sättet kan alla välkomnas på sitt eget språk. Redan idag såg vi flera grupper med unga människor, skyltar och flaggor på olika platser i staden. Även om Berlin är en stor stad, där mycket händer, är det lätt att föreställa sig att det innanför husens och kyrkornas fasader finns familjer och församlingar som välkomnar unga gäster som de aldrig har träffat förut. Detta skapar en mycket speciell. Människor ägnar sig åt att göra livet i staden mer humant och åt att närma sig varandra.
 
Efter det första välkomnandet i stadens centrum gick alla deltagare till sina värdförsamlingar och sedan till sina värdfamiljer eller till andra sovplatser. På kvällen träffades alla till kvällsmat och bön.

Lorenz (Tyskland)

Framför mig på tåget till mässområdet satt en man med två hundar. Jag önskade honom spontant god jul, och då frågade han mig om vi kände varandra. När jag sade att vi inte gjorde det blev han glad över att jag hade önskat en fullkomlig främmande människa god jul. Först pratade vi lite om hundarna, och sedan frågade han mig vart jag var på väg. När berättade för honom om mötet sa han att han själv var medlem i en församling som deltog i mötet och att han skulle ta emot gäster hemma hos sig. Jag berättade om flera av mina intryck och upplevelser av mitt liv i Taizé med honom, och när vi kom fram till centralstationen gick vi slutligen var sin väg. På perrongen såg jag några av de första deltagarna som hade kommit till mötet studera den karta som Taizé delar ut vid välkomsten. Och då visste jag: Nu börjar det på riktigt!

JPEG - 21.1 ko

Deltagare letar sig fram i tunnelbanan

Jean (Frankrike)

Vilken glädje att se ett välkänt och välkomnande ansikte! När jag anlände till Berlin var det som att komma hem. Sedan hjälpte jag till med att göra i ordning böneplatserna på Messegelände och med att välkomna övriga deltagare. Jag hoppas att alla människor kommer att känner sig välkomna och kommer att tas emot med ett leende.

Tania (Ukraina)

På välkomstplatsen där jag jobbade började idag fjorton grupper med ungdomar sitt arbete vid 6.30 på morgonen för att kunna ta emot över 2500 deltagare från Ukraina och Vitryssland. De flesta hade rest i två eller tre dagar, och alla var stressade. Trots tröttheten var alla entusiastiska, och alla våra arbetsuppgifter var utdelade vid klockan 12.

  

27/12

Förberedelserna avslutas

Många unga pilgrimer har redan gett sig av hemifrån, och tusentals kommer att börja sin resa till Tysklands huvudstad huvudstad ikväll och imorgon. Under tiden fortsätter de sista detaljerna inför mötet och för välkomnandet att förberedas av de volontärer som kom igår.
 
Kören och instrumentgruppen har börjat öva på sångerna till de gemensamma bönerna. En grupp unga deltagare och bröder tar hand om utsmyckningen och installationen av teknisk utrustning i de fyra hallar där de gemensamma bönerna kommer att äga rum under mötet. För att göra hallarna vänligare och varmare har de satt upp stora tygstycken i orange och beige, ikoner och kopior av Stalingradmadonnan som ritades av en tysk soldat.
 
På stora pelare mitt i hallarna kommer tre skulpturer av den tyske konstnären Ernst Barlach att visas. De gestaltar tre ögonblick ur Jesu liv. Under den tid när Tyskland var delat var det svårt, rentav farligt, för människorna i den östra delen att leva ut sin tro, men de troende fortsatte att be tack vare dessa skulpturer. I det här sammanhanget blir de en symbol för tro och tillit i livets olika omständigheter, till och med i lidandet. Imorgon, 22 år efter Berlinmurens fall, kommer de unga deltagarna och bröderna att be inför dessa ikoner som ett band till den förlorade stadens historia.

JPEG - 17.4 ko

Bön i tystnadshallen

Anna (Sverige)

Efter tre repetitioner har en sal full av främlingar blivit en kör! Igår, när en av systrarna som arbetar med musiken frågade vilka nationaliteter som fanns representerade, blev det applåder för italienarna, tyskarna, slovenerna ... och sedan också för deltagare från Vietnam, Korea, Australien och Japan! Nu sjunger vi tillsammans, vi blir påminda om våra olika ursprung bara när någon kallas fram för att hjälpa till med utallet av orden i någon sång. Vi har sjungit på polska, litauiska, holländska och flera andra språk .. och vi sjunger tillsammans. Det är klart att denna förvandling är något som äger rum på varje Europamöte, men det är ändå ett litet mirakel. Imorgon tar vi med oss sångerna ut i bönehallarna.

  

26/12

Volontärerna tas emot — en försmak av mötet

Under dagen har redan 1500 volontärer som vill hjälpa till med att ta emot alla deltagarna kommit till Berlin. Med början i morse har de tagits emot på Messegelände (Berlins mässområde). I en av de mindre hallarna ägde två gemensamma böner rum. Det var en glädje att se att så många ger sig ut för att förnya sin tro, sin gemenskap med andra, sin tillit och sin glädje, till och med nu vid jul. På det sättet kan förberedelsedagarna ge en försmak av vad som kommer att hända under de närmaste dagarna.
 
Idag bad vi särskilt för dem som har blivit offer för attackerna i Nigeri och för översvämningarna på Filippinerna, och vid bad också för fred i Mellanöstern. Redan från början vill vi samlas utan att glömma problemen i världen runt oss. På det sättet kan vårt möte bli dagar av intensiv bön och tystnad och samtidigt en sammankomst full av glädje och en fest för olika nationaliteter tillsammans.

JPEG - 24.7 ko

Välkomnandet i Messegeländes entréhall

Carsten (Berlin-Neukölln, Tyskland)
Efter tre månaders förberedelser är vi glada att mötet äntligen ska börja. Idag vid slutet av gudstjänsten kom en dam till och sa att hon var redo att ta emot några gäster under mötet. Vi kommer att ta emot 100 pilgrimer i vår församling, Genezarethkirche i Berlin-Neukölln.
Hela förberedelsegruppen kommer att ses imorgon och förbereda det sista: ställa fram bord och stolar för välkomnandet, se till att det säkert finns något varmt att dricka, smycka kyrkan och göra iordning skyltar och affischer så att deltagarna hittar till oss från tunnelbanan. Sedan, på morgonen den 28, kommer allt att vara klart — och äventyret kan börja.

Cosmin (Rumänien, Hunedoara)

Innan jag kom till Berlin läste jag på internet att volontärerna som förbereder mötet tar till depserata åtgärder för att hitta värdfamiljer som kan ta emot alla människor från hela Europa i sina hem. Jag kände i mitt hjärta att vi nog är ett "onödigt" problem för dem. Den tolkningen var ett missförstånd och försvann snabbt när jag blev mottagen av en man som välkomnade oss med hjärtat så öppet att han till och med inspirerade oss till att sjunga julsånger (på vårt eget språk) hela kvällen.

  

25/12

Dagen innan volontärerna kommer

De sista förberedelserna i Berlin
För bröderna och för de unga volontärer som arbetar för att ta emot människor i Taizé blev julen en pilgrimsfärd: en inre resa tillsammans med kristna från hela världen tillbaka till den trons källa som Födelsefesten är, men också, tillsammans med dem som förbereder sig för att delta i Europamötet, en resa till staden Berlin.
 
Imorgon, måndagen den 26, kommer de volontärer som anländer två dagar i förväg för att hjälpa till. Mötets centrala plats, mässhallarna —"Messegelände" på tyska – kommer att ta emot denna första våg av unga vuxna. Broder Alois och många andra bröder kommer under dagen för att ansluta sig till förberedelsegruppen som har varit i Berlin sedan september.
Om du har varit med på mötet i Berlin och vill skicka en text eller en teckning till denna sida, skriv till echoes taize.fr.

Printed from: http://www.taize.fr/sv_article13421.html - 27 May 2020
Copyright © 2020 - Ateliers et Presses de Taizé, Taizé Community, 71250 France