Rom 2012
Mötet dag för dagNågra rapporter insamlade från deltagare under och efter Europamötet.
02/01Torhild (Norge)Vi har sovit på helig mark under vår Romvistelse. Inte för att vårt boende var som stallet i Betlehem eller för att vi var i kryptan i ett kloster, utan för att en man öppnade sitt hem och sitt hjärta för åtta unga pilgrimer som han inte kände sedan tidigare (Matt 25:35). Jag är full av tacksamhet. Christina (Italien)Vår familj tog emot två unga polska deltagare, men det var de som gav oss så mycket. Vi sa att vi var som ”en stor familj”, och vi kände verkligen så när vi tillsammans delade kvällsbönerna, vakan på nyårsafton, och så många samtal och tårar över det som berörde oss. Vi firade det nya året med den stora gruppen på 200 personer som hade tagits emot i vår församling, och vi dansade och lekte. Det är verkligen när man ger som man får, och när man välkomnar en möjlighet från Gud får man en underbar gåva. För mina tonåringar var detta en fantastisk erfarenhet av kärlek. Karolina och Derek skrev så snart de kom hem. Vi hade följt med för att vinka av dem, och det var svårt att se dem åka. Vår tillit till riktig broderlig kärlek har stärkts tack vare dem. Nu har de en italiensk familj, och vi har en polsk. Giorgio (Italien, Rom, San Saturnino församling)På nyårsafton avslutade vi bönevakan med en procession med levande ljus samtidigt som vi sjöng ”Laudate omnes gentes” och fyrverkerierna satte igång. Sedan hade vi ”Nationernas festival” i församlingssalen med sketcher, danser och lekar för alla. Nästa dag drog mötet mot sitt slut. Några tårar föll när alla sa hej då. Inga mer inspirerande möten klockan tio på kvällen – en schemapunkt som vi alla hade vant oss vid. Bara tomma, tysta rum som skulle städas och återgå till sina vanliga syften. Och här skriver jag som om allting nu är ”normalt”, men inom oss finns fortfarande en upplevelse som visar att stor glädje är möjlig.
01/01Det nya året börjar med bön för fred
Hannah, Johanna och Barbara (Germany)Idag åt vi lunch hemma hos en italiensk famil. Deras gästfrihet gjorde ett djupt intryck på oss! De bor i en liten lägenhet, och de hade haft tre gäster från Ukraina boende hos sig under mötet. Man skulle kunna tycka att det räckte så, men de bjöd ivrigt in oss också till sin nyårslunch trots att nyårsdagen också var pappans 50-årsdag. Fastän vi bara var där i fyra timmar kände vi oss som hemma. De tog emot oss med öppna armar, och på något vis lyckades vi kommunicera med händerna och en blandning av olika språk! När vi var färdiga med femrätterslunchen dansade vi tillsammans i deras vardagsrum. Det var underbart! Giulio (Italien)I Taizé kan man träffa människor som är ganska olika en själv, kulturellt och andligt, och man kan känna att den mångfalden är en gåva från Gud. Så det här är en speciell upplevelse: att möta människor som ser saker på så helt olika sätt, och att det är så berikande — men här finns också en känsla av gemenskap som är så djup att man blir förundrad och nästan rädd. Jag tror att det här är en del av Guds plan för oss, och jag är tacksam att jag får vara här och uppleva den.
En ortodox delegation från Ukraina
31/12
Angela (England)Dagens textläsning om att hålla våra ögon fästa på Jesus påminde mig om varför jag kom till Rom: för att upptäcka mer av min relation med Gud. Jag gick på en workshop som innehöll ett besök i katakomberna, och det var starkt att tänka på hur många människor som hade blivit begravda där. För mig var det ett tecken på en stor hängivenhet för andra människor, och den hoppas jag att jag kan ta med mig när Linda (Tyskland)Rom – det är så speciellt för mig att vara här på mötet! Det är mitt första besök i Rom, och kombinationen av denna berömda kristna stad och Taizé berör mig varje dag! Under bönerna i kyrkorna kan man verkligen känna att Gud är med oss. Igår gick jag till Sixtinska kapellet – det pratas mycket om Michelangelos målningar. Nu fick jag äntligen se dem, och vi sjöng till och med Taizésånger därinne. Ed (Skottland)Jag har fått en mäktig första erfarenhet av Taizébön: en stor väg till tystnad och tid att vara med Gud. Att få be med påven i Vatikanen, att be i kyrkorna och att se kyrkor överallt ger verkligen en upplevelse av att vara den kristna världens centrum. Det är också extremt uppmuntrande att vara tillsammans med 40 000 andra unga från hela världen. Den heliga Andens närvaro är uppenbar, och det är en underbar stämning av enhet och gemenskap. Jocelyn (Togo)Jag hjälper till med att leda “kyrkteamet" i kyrkan Santa Maria sopra Minerva, och jag är imponerad av handlingskraften och uthålligheten hos arbetsteamen. Alla hjälper till med att få bönen att fungera i denna kyrka. Man kan se glädjen i alla deras ansikten, och allting görs i en anda av enkelhet. Att kunna be tillsammans, bortom alla våra olikheter, har blivit för mig ett tecken på tillit, fred och försoning. De långa stunderna av stillhet och bönen runt korset efter kvällsbönen har gjort djupast intryck på mig. Denna pilgrimsfärd för tillit på jorden har varit som att upptäcka den kristna trons ursprung. Ania (Ryssland)Att se hela Petersplatsen täckt av unga människor som samlades för att be var en stark upplevelse. Jag kände att allt som vi hade pratat så ofta i Taizé faktiskt blev verklighet: olika kristna samfund kom tillsammans och bad för solidaritet och fred nära Petrus grav. Den inledande upphetsningen vid påvens ankomst, när folk hoppade upp på sina stolar och försökte ta bilder, försvann snabbt. Den förvandlades till något Sergio (Italien)Jag var med på de tre Europamöten som hölls i Rom på 1980-talet. När jag hörde att pilgrimsfärden för tillit än en gång skulle komma till Rom blev jag väldigt glad. Gud vet hur mycket vi behöver mer av ömsesidig tillit! Luigi Maria (Italien, 9 år gammal)Denna fredsduva ritades under mötet av ett barn som bor i Rom.
30/12Pilgrimsfärden för tillit kommer att fortsätta med besök i Asien och med ett Europamöte vid den fransk-tyska gränsenMarie (Frankrike, Strasbourg)Vi hade hört en del rykten de senaste veckorna, och det är underbart att få dem bekräftade. Nästa år kommer Taizés Europamöte att äga rum i Strasbourg. Jag ska verkligen göra allt jag kan för att hjälpa till att göra mötet så bra som det någonsin kan bli. Vi har en stor utmaning framför oss: ett år för att få allting färdigt, och jag hoppas verkligen att alla deltagare får möjlighet att bo hos värdfamiljer i Alsace. Florent (Frankrike, Strasbourg)När jag hörde tillkännagivandet att Strasbourg blir platsen för nästa Europamöte blev jag överlycklig. Jag har fått ta emot så mycket under de fem Europamöten jag har deltagit i, och nu ser jag fram emot att välkomna unga människor från hela Europa i min egen hemförsamling.
29/12Bön tillsammans på Petersplatsen — ett nyckelögonblick på pilgrimsfärden för tillitEfter måltiden på Cirkus Maximus gick grupper ut i den gamla stadskärnan på fyra olika rutter som passerade kyrkor och större kulturella platser. Vid eftermiddagens mitt började Petersplatsen fyllas. Klockan sex hälsade påven Benediktus massan av unga människor, och sedan vände han sig om och knäböjde inför korset. Och där fanns en känsla att alla bad med honom, ett unikt ögonblick av vänskap i bön. Nedan berättar några av deltagarna om sina intryck av bönen under Europamötets andra kväll. Brother Alois och påven Benediktus hälsar på varandra Giorgia (Italien)Bönen med påven berörde mig verkligen. Den stora platsen helt täckt av levande ljus… Sylvain (Schweiz)Att be tillsammans med tiotusentals unga människor från hela Europa var en underbar Påskljusets tecken mitt i mörkret Crystha (Filippinerna)”La nostra casa è la tua casa” [Vårt hem är ditt hem] — så sa vår värdfamilj när vi Måltider på en symbolisk plats för tillitsfärden för tillit
Johanna (Germany)Att äta Cirkus Maximus tycker vi alltid är fantastiskt. Idag vid lunchtid väntade Cirkus Maximus vid lunchtid Mitt i den antika staden
Morris (Sverige)Igår kväll gick vi till basilikan San Giovanni in Laterno för att be tillsammans. Den stora kyrkan med alla statyer, dekorationer och vackra målningar var olik allt jag tidigare sett. Det var överraskande att se hur mycket folk som hade kommit dit, och bönen var verkligen fantastisk. Det berörde mig djupt och är ett minne jag kommer bära med mig länge. Bönerna i Roms kyrkor Danielius (Litauen)Eftersom vi är volontärer kom vi till Rom två dagar innan mötet började. Vi blev skickade till församlingen Santa Maria Della Speranza. I början kändes församlingen stor och anonym, men allt eftersom dagarna gått har vi blivit allt mer som en familj. Vi hjälpte ungdomsgruppen, ledd av prästen Adamo, att ta emot runt 500 pilgrimer från många olika länder. Trots att ingen i församlingen varit på ett Taizémöte förut fungerade mottagandet av gästerna perfekt. Det var toppen att se att våra två dagars förberedelse fungerade i praktiken! Gästerna har landat nu och är glada för att mötet har börjat. Maria (Indonesien)Många pilgrimer har kommit för att söka meningen med sina liv. Vi unga vuxna har samlats för att dela liv och tro. Tillsammans i mångfald uttrycker vi solidaritet – det är så vackert! Att få se andra unga vuxna dela sina liv är till och med bättre. Marichka (Ukraina)Rom tog emot oss med tusentals fåglar och lukten av fallna löv. Det är helt annorlunda här jämfört med hemma. I Ukraina var det -10 grader och frusna gator, och alla hade massa kläder på sig. När vi kom fram hade vi jackor och varma kängor, medan folk i Rom hade skor och tunna tröjor. Inte bara i själen utan också i hjärtat fylldes vi med värme och glädje – en känsla att allt bara just hade börjat och att resan hit verkligen hade varit värd att göra.
Henrriika (Finland)Jag kom till Rom den 27:e, och en syster från Piccole Sorelle di Gesù di Tre Fontane kom och mötte mig på flygplatsen. I min stad hemma i Finland finns det också några systrar från Piccole Sorelle di Gesù, och de hade ringt till sina systrar i Rom så att vi skulle få någonstans att bo under mötet. Jag är jätteglad över att precis ha träffat några vänner från Sverige som jag träffade förra året under mötet i Berlin! Luis (Portugal)Jag kan fortfarande inte fatta att jag är i Rom. Alla monument skapar en magnifik miljö för mötet. Tiden går fort med alla aktiviteter. Min uppgift är att filma för tv-sändningar, och ibland är det inte så lätt när någon ställer sig upp, viftar med armarna och ropar ens namn. Plötsligt inser man att det är en gammal bekant från ett tidigare möte eller från Taizé. Med en massa sådana sammanträffanden, hur kan man inte vara glad? från den tyskspråkiga lutherska församlingen i TokyoDen tyskspråkiga lutherska församlingen i Tokyo-Yokohama sänder här en hälsning till alla som deltar i Taizémötet i Rom! Vi ber med er, och vi önskar er Guds välsignelse. Vi hoppas att det blir ett lyckat möte som bidrar till fred och försoning i världen. Världen längtar efter fred, speciellt nu i juletid. Många människor lider av våld, hat och förföljelse. Vår önskan är att mötets anda och budskap skall nå ut i världen och in i våra dagliga liv.
28/12Mötet i Rom börjarAllas vägar bar till Rom. Vissa hade rest i flera dagar när de nådde stadens utkanter. Där fick de kliva av bussarna eftersom stadens trånga gator inte kunde rymma så många bussar. Den sista biten in till Roms universitet gick resan med tunnelbana. Väl framme togs deltagarna emot i stora grupper. Sedan fick de fortsätta till sina respektive värdförsamlingar i och utanför staden. De lokala församlingarna inkvarterade mötesdeltagarna i de olika boenden som fanns tillgängliga: hos familjer, församlingar och olika sorters gemensamma boenden. Den första gemensamma kvällsbönen var en viktig stund, och den hölls samtidigt i sju stora basilikor och kyrkor. Evangeliet lästes på många språk, och Taizésångerna ljöd mellan de gamla böneplatserna. Mot slutet av bönen talade broder Alois till de närvarande:
Sigrid (Danmark)Församlingarna i Rom hade förberett sig mycket inför ankomstdagen den 28 december! Hela dagen skickade de meddelanden. De skickade också bilder på de platser där välkomnandet skedde och från kvällsbönen. De hörde av sig med funderingar, idéer och sista-minutenfrågor: ”Är det säkert att alla kommer att ha fått något att äta innan de kommer till oss?” ”Hur skriver man ’Välkommen!’ på tyska, portugisiska, kroatiska…?” ”Kommer de tycka att en italiensk frukost är OK?” Vi har sett fram emot den här dagen under en lång tid. Under förberedelserna tillsammans med människor från Rom märkte vi att vänskap är något mycket viktigt. Jag hoppas att mötet blir en stark upplevelse av den vänskap som Gud gör möjlig mellan oss. Vi får helt enkelt säga ”Benvenuti!”
27/12Frivilliga i aktion
Frivilliga kommer fram Giovanna, Marco, Alessio och Giorgia (Venedig, Italien)Rommötet kommer att bli annorlunda — det fick vi höra så snart vi kom fram till Santa Maria i morse. Inga böner i mässhallar med tejp som visar gångarna. I år ska vi be i alla Roms största kyrkor. Så började vårt äventyr: väskor tappades bort och återfanns, trängsel i tunnelbanan och på bussarna, och förvånansvärt god mat. Hur ska det hela utveckla sig? Vi ser fram emot att få se!
Volontärerna tas emot på Santa Maria-skolan Gemensam måltid på skolgården Om du var med på mötet i Rom och vill bidra med något, skrivet eller i form av en illustration, till denna sida, så ta kontakt med echoes taize.fr.
|