Broder Alois 2013

Fyra förslag för den som vill upptäcka Gudstillitens källor

Det brev som offentliggjordes förra året i Berlin, “Mot en ny solidaritet”, kommer att fortsätta att stötta oss i vårt sökande under de kommande tre åren. Vi ägnar år 2013 åt att söka efter sätt att "upptäcka Gudstillitens källor". Det "Trons år" som påven Benediktus XVI har utlyst pekar ut riktningen för oss. Här är fyra förslag som kan hjälpa oss att gå vidare i vårt sökande.

Första förslaget — Samtala om vår resa i tron


Vad är meningen med våra liv? Hur hanterar vi lidande och död? Var hittar vi livgivande glädje?

Det är frågor som varje generation och varje person är kallad att svara på.

Svaren ryms inte i färdiga formuleringar.

<> Frågan om Gud har inte förvunnit bort från horisonten, men människors sätt att ställa den har förändrats i grunden.

Det faktum att individualismen är central i vår tid har en positiv sida: den förstärker människovärdet, en människas frihet och självständighet.

Också i samhällen där tron är ständigt närvarande är tilliten till Gud mindre och mindre självklar. Ett personligt beslut är en förutsättning för den.

"Gud bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se." >> (Första Timotheusbrevet 6:16). Aposteln Paulus ord är fortfarande aktuella. Vad får de för konsekvenser för oss?

Låt oss söka tillsammans och tala med andra troende, agnostiker och ateister! Skiljelinjen mellan tro och tvivel går igenom lika många troende som icke-troende.

När de som söker Gud är allt mindre benägna att tala om och visa sin tro behöver det inte betyda att de är mindre troende – det kan istället innebära att de är mycket medvetna om Guds transcendens. De vägrar att stänga in Gud i färdiga koncept.

Om ingen kan se Gud, hur kunde de första kristna säga att vi ser Gud i Jesus? "Han är den osynlige Gudens avbild", skriver samme Paulus (Kolosserbrevet 1:15).

Jesus är ett med Gud, sann Gud och sann människa, utan vare sig separation eller sammanblandning. Så många konflikter som har uppstått när människor har velat renodla innebörden i de här paradoxala orden om Guds mysterium! De ersätter inte vårt sökande, de är vägvisare som visar vägen framåt.

Genom allt som Jesus är och allt som han gör visar han att Gud är kärlek. Han visar Guds hjärta. Gud är inte en godtycklig makt utan Den som älskar oss.

De första kristna vittnade om att Jesus uppstod från de döda och att han är i Gud. Och han kommer för att lägga Guds liv, som en skatt, i hjärtat hos dem som han möter. Den skatten är i sig själv en personlig närvaro; den har namnet den heliga Anden, Anden som tröstar och uppmuntrar.

Namnen "Fader", "Son" och "helig Ande" pekar på att Gud är gemenskap, relation, dialog, kärlek … så mycket att de tre endast är en. Därigenom innehåller den kristna tron en paradox som är så stor att vi aldrig kan bli sanningens mästare.


Andra förslaget — Leta efter sätt att möta Kristus


Jesus inte lärde inte ut en teori; han levde ett mänskligt liv som liknar vårt. Den enda skillnaden var att i honom sken Guds kärlek helt klart, utan skuggor.

Men redan under hans livstid fanns det de som misstrodde honom: "Han är från sina sinnen" (Markusevangeliet 3:21), "Han jämställer sig med Gud" (Johannesevangeliet 5:18).

Ingen tvingas att tro på honom. Men att tro är mer än en känsla, det är också en förnuftshandling; man kan ta ett genomtänkt beslut och bestämma sig för att tro på Kristus.

Vad är det som gör Jesus trovärdig? Vad är det som gör att så många människor har följt honom i tvåtusen år? Är det inte hans ödmjukhet? Han tvingade inte någonting på någon. Han gick helt enkelt alla människor till mötes för att berätta för dem att Gud var nära dem.

Han trodde på dem som samhället misstrodde. Han gav dem deras värdighet tillbaka. Han accepterade att själv bli föraktad och utstött för att inte förneka att Gud älskar de fattiga och utstötta.

Vi kan möta Kristus genom att läsa om hans liv i evangeliet. Fortfarande frågar han oss: "Vem är jag för dig?" (se Matteusevangeliet 16:15). Och han har sagt att han ger sig själv till oss i eukaristin.

När våra kyrkor är välkomnande gemenskaper kan vi möta honom i och tillsammans med dem som tror på honom.

Nästa år kommer vi att söka efter konkreta möjligheter att bidra till att göra den synliga gemenskap som består av av alla dem som älskar Kristus till verklighet.

Vi möter honom i de fattigaste; han har en särskild kärlek till dem.

"Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig" (Matteusevangeliet 25:40) – vi vill understryka sanningen i dessa Kristus-ord inför vår samling 2015.

Vi kan möta honom när vi ser de vittnen som litar på honom.

Låt oss gå, ensamma eller några stycken tillsammans, för att möta och tala med en kvinna eller en man vars liv har förändrats genom ett möte med Kristus.

Eller låt oss läsa tillsammans om någon som har levt som ett trons vittne: Franciskus av Assisi, Joséphine Bakhita, Dietrich Bonhoeffer, Moder Teresa, Oscar Romero, Alexander Men och många andra.

De var mycket olika, var och en med sina unika gåvor. Vi ska inte försöka kopiera deras liv, men vi kan se hur deras tilltro till Kristus förvandlade dem.

De hade sina brister. Men allihop talade med Gud i bönen, även om en del av dem upplevde inre nätter. Vänskapen med Kristus gjorde dem fria, och på det sättet kunde det bästa i dem blomma ut.


Tredje förslaget — Söka efter sätt att lita på Gud


Att tro på Gud, att ge honom vårt förtroende, det är att lita på honom. Att tro innebär inte att kunna förklara allt eller att ha ett lättare liv, men det innebär att finna en stabilitet och en utgångspunkt.

Det innebär att inte vara beroende av våra framgångar eller misslyckanden, och på det viset i längden att vara utlämnade helt åt oss själva, utan att vara beroende av Annan, en som älskar oss.

Ingen kan leva utan att hänga upp sin tillvaro på någonting, och på så sätt tror alla på någonting. Jesus inbjuder oss låta Gud bli den som vi litar på, så som han själv har gjort och därför att han har gjort det. Han lär oss att be "Vår Fader som är i himmelen".

Tyst bön och tillbedjan hjälper oss att reflektera och förstå mer. Ännu viktigare är att den placerar oss inför och inuti Guds mysterium.

Att planera in stunder för ”sabbatsvila”, stunder då vi stannar upp och inte gör någonting, att erbjuda sig att hålla en kyrka i närheten öppen under ett par timmar varje vecka , att be med andra, att varje vecka vara med i en församlingsgemenskap och minnas i Kristi död och uppståndelse … allt det här gör det möjligt för Gud att hitta en plats i vårt vardagsliv.

I varje människa finns det ett inre liv där ljus och mörker, glädje och rädsla, tillit och tvivel blandas. Fantastiska genombrott kan ske där.

När vi vet att vi är älskade eller när vi älskar, när vi upplever vänskap eller skapelsens skönhet eller när den mänskliga kreativiteten rör oss, då kan vi slås av insikten att livet är vackert. De ögonblicken kan överraska oss, de kan till och med komma under en tid när vi lider, som ett ljus som bryter in utifrån.

I dem kan vi, i enkelhet, se den heliga Andens närvaro i våra liv.

I vår tid, när många är med om separationer och oväntade förändringar i sina liv, kan relationen med Kristus ge ett sammanhang och göra livet meningsfullt.

Tron får inte att våra inre motsättningar att försvinna, men den heliga Anden gör det möjligt för oss att leva ett liv i glädje och kärlek.


Fjärde förslaget — Att utan rädsla vara öppen för framtiden och för andra


Trons övertygelse stänger inte in oss i oss själva. Tilliten till Kristus öppnar oss för en tilltro till framtiden och till andra. Den uppmuntrar oss att möta problemen i vår tid och i våra liv med mod.

Tron är som ett ankare som ger oss ett tryggt fäste i Guds framtid, i den uppståndne Kristus med vilken tron gör oss oskiljaktiga. Evangeliet lämnar inget rum för spekulationer om livet efter döden, men det ger oss hoppet att vi ska få möta Kristus, som redan är i våra liv.

Tron leder oss till att inte längre vara rädda för framtiden eller för andra.

Trons tillit är inte naiv. Den är medveten om det onda som är närvarande i mänskligheten, till och med i våra egna hjärtan. Men den glömmer inte att Kristus kom för alla.

Tilliten till Gud föder i oss ett nytt sätt att se på varandra, på världen och på framtiden – ett sätt att se med tacksamhet och hopp, och en lyhördhet för det som är vackert.

Tilliten till Gud gör oss att fria att vara kreativa.

Vi kan sjunga med den helige Gregorius som levde under 300-talet: "O du, som är bortom allt, vilken själ kan förstå dig? Allt varelser prisar dig. Allas längtan sträcker sig mot dig.”

Printed from: http://www.taize.fr/sv_article15368.html - 21 March 2019
Copyright © 2019 - Ateliers et Presses de Taizé, Taizé Community, 71250 France