Bibeltexter med kommentarer

Dessa bibeltexter och kommentarer är avsedda att vara en hjälp att söka Gud i tystnad och bön mitt i vår vardag. Ta en stund under dagen till att läsa bibelstället med den korta kommentaren och reflektera över frågorna som följer. Efteråt kan en liten grupp på 3 till 10 personer mötas och dela det de har upptäckt och kanske ha en stunds bön.

JPEG - 31.8 ko

2019

September

En profets prövningar: Jeremiah 15:15-21
Herre, tänk på mig och ta dig an mig,
ge mig hämnd på mina förföljare!
Låt inte ditt tålamod bli mitt fall!
Tänk på hur jag smutskastas för din skull
av dem som föraktar dina ord.
Krossa dem, så att ditt ord
kan fylla mitt hjärta med glädje!
Ty ditt namn är utropat över mig,
Herre, härskarornas Gud.
Aldrig får jag skratta
tillsammans med glada vänner.
Jag sitter ensam, tyngd av din hand,
ty din vrede uppfyller mig.
Varför måste jag ständigt plågas,
varför är mitt sår obotligt?
Det vill inte läka.
En sinande bäck har du blivit för mig,
ett vatten som sviker.
Och nu säger Herren:
Om du vänder tillbaka
skall jag låta dig komma tillbaka
och bli min tjänare.
Om ditt tal är lödigt och utan slagg
skall du få bli min mun.
Människorna skall komma tillbaka till dig,
men du skall inte komma tillbaka till dem.
Mot detta folk gör jag dig
till en ointaglig mur av koppar.
De skall angripa dig,
men de skall inte besegra dig,
ty jag är med dig,
jag skall komma till din hjälp
och rädda dig, säger Herren.
Jag skall rädda dig ur de ondas hand
och befria dig ur våldsmännens grepp.
(Jeremia 15:15–21)

I åratal hade Jeremia, son till Hilkia, uppmärksamt iakttagit hur Israels folk och dess ledare hade lekt med elden. År 586 f Kr hamnade Jerusalem till slut i babyloniernas händer, templet förstördes, och många av stadens invånare fördes bort. Under tiden närmast före fångenskapen i Babylonien hade framträdande politiska och religiösa personer försökt säga till folket att det inte var någon fara. De skulle hitta de nödvändiga lösningarna, och förresten, sa några av dem, vad skulle överhuvudtaget kunna drabba dem? Gud var ju på deras sida.

Jeremia höll inte med. Situationen var, så som han såg det, mycket allvarligare än någon sa, och deras Gud var inte någon tillfällig gudomlighet. Det var bara en total perspektivförändring som skulle kunna förhindra den annalkande katastrofen.

Profeten Jeremias bok är inte någon lättsam läsning. Vi skulle kunna jämföra upplevelsen med att se på när en läkare försöker övertala sin patient att ändra en ohälsosam livsstil samtidigt som patientens familj och vänner insisterar på att det är de som vet bäst.

Anmärkningsvärt nog förlorar Jeremia aldrig hoppet helt, och han ser till och med framför sig, tydligast i kapitlen 29 och 31, en framtid bortom de bekymmer som han är omgiven av just då. Men hela tiden förblir hans attityd allvarsam. När ett folk saknar förmåga att på något djupare vis undersöka vad som plågar det, vad kan man göra? Om ingen tycker att sjukdomen är värd någon oro, går det då ens att föreställa sig något tillfrisknande? Allt detta hade ett högt pris i profetens eget liv. På det hela taget blev han betraktad som ett störningsmoment och en pessimist, och han blev ofta hånad, till och med misshandlad.

Jeremias berättelse skulle vara alldeles tillräckligt intressant också utan ett av sina andra inslag, ett som gör den unik i den profetiska litteraturen. Vid en rad tillfällen vänder Jeremia sig till Gud och ber på ett extremt personligt och öppenhjärtigt sätt. De bönerna, som ofta kallas Jeremias bekännelser eller klagan (11:18–23, 12:1–6, 15:15–21, 17:14–18, 18:18–23, 20:7–13, 20:14–18), ger oss en glimt av hans egen kamp. Hur var det för Jeremia att tala som han gjorde till sitt folk? Hur klarade han att fortsätta när han ständigt möttes av motstånd? Påverkade det hans relation till Gud, och i så fall hur?

I den bön som vi hittar i kapitel 15 börjar Jeremia rakt på sak: ”Herre, tänk på mig och ta dig an mig (…)” Sedan blir han plötsligt hämndlysten: ”[G]e mig hämnd på mina förföljare! Låt inte ditt tålamod bli mitt fall! Tänk på hur jag smutskastas för din skull” (v. 15). Den stränga dom som han har varit tvungen att förmedla har gjort honom sårbar, och han är desperat. Så förändras tonen snabbt igen. Han talar om lycka. När han beskriver Guds ord gör han det i nästan fysiska ordalag och säger: ”… så att ditt ord kan fylla mitt hjärta med glädje” (v. 16; i den engelska översättningen: “When your words came, I ate them; they were my joy and my heart’s delight”). Inom loppet av bara några rader reser han över höjder och genom dalar, det mänskliga känslospannets ytterligheter. Kampen som han utkämpar är inte bara den mot yttre motstånd. I sin egen kropp bär han både Guds glädje och folkets okänslighet. Kontrasten, och det faktum att ingen lösning finns inom räckhåll, är omöjlig att stå ut med. ”Varför måste jag ständigt plågas, varför är mitt sår obotligt? Det vill inte läka” (v. 18). Sedan drar Jeremia sin slutsats: om ingen lösning och ingen läkning syns till är det en brist hos Gud själv. “En sinande bäck har du blivit för mig, ett vatten som sviker.”

Har profeten gått för långt och brutit kontakten med Gud? Gud svarar med ord och ett bildspråk som anknyter till det han använde när han kallade Jeremia till profet (1:18–19). ”Om du vänder tillbaka skall jag låta dig komma tillbaka och bli min tjänare (…) de skall inte besegra dig, ty jag är med dig, jag skall komma till din hjälp och rädda dig (…).” Guds förtroende för Jeremia förändras inte. Om det inte finns någon nära förestående lösning på Jeremias och folkets dilemma kan han i alla fall vara säker på att det fortfarande finns en väg som leder framåt.

- Det är mycket som skiljer Jeremias tid och plats från vår tillvaro idag, men vilka paralleller ser jag mellan hans situation och vår?

- Finns det “sår” som plågar vårt folk, vår värld, skador som är svåra att ta itu med och som måste bli erkända och få läka?
- Vad lägger jag märke till i Jeremias bön? Kan jag lära mig något av hans sätt att tala med Gud?



Andra bibelmeditationer:

Printed from: http://www.taize.fr/sv_article176.html - 23 September 2019
Copyright © 2019 - Ateliers et Presses de Taizé, Taizé Community, 71250 France