AfrikaFrån 15 till 18 maj 2003 var flera taizébröder i Mexico för att leda ett möte i staden Aguascalientes. Stiftets biskop, som var generalsekreterare för den mexikanska biskopskonferensen under sex år, är en person som det går lätt att få kontakt med. Vem som helst kan göra ett besök hos honom, även fattiga människor. Varje förmiddag är han tillgänglig för besök. Han deltog i mötet på lördagskvällen och på söndagsmorgonen då mässa firades. Han höll också en presskonferens för att informera media om mötet.
Över hundra unga mexikaner har tillbringat tre månader i Taizé under de fem senaste åren, och många av dem kom och hjälpte till med förberedelserna för mötet. De är alla aktiva i kyrkans ungdomsarbete på olika håll i landet. Tre medlemmar av Aguascalientes stiftsungdomsteam hade varit i Taizé och de hade tagit alla möjliga initiativ under förberedelserna. De besökte många församlingar för att be dem erbjuda logi. Alla som kom fick bo hos familjer i de församlingar som låg närmast den plats där mötet ägde rum.
En grupp från Chiapas
De första som anlände till mötet var en grupp indianer som hade färdats i 35 timmar från södra Mexico. De kom från Chiapas, en provins som är välkänd på grund av konflikterna mellan militären och paramilitära grupper, av vilka en del vill ta indianernas land. Det är ett område som är mycket rikt på naturtillgångar, där odlas mycket kaffe, men folket exploateras av alla möjliga grupper med olika intressen. Indianerna vet inte hur de ska reagera i denna situation.
Indianerna därifrån var 40 till antalet och tillhörde Tzotzi-stammen: unga vuxna, några lite äldre personer och barn. Alla var klädda i stammens traditionella kläder. Eftersom de inte talade spanska hade de en jesuitpräst med sej som talde deras språk och gjorde det möjligt att ha samtal med dem. Deras by, Acteal, är känd på grund av något som hände där 1997. Folket firade gudstjänst i en kyrka när en paramilitärisk grupp kom och sköt ner dem. Fyrtiofem personer dödades, de flesta kvinnor och barn. Från den stunden bildade ungdomar från stammen en liten kör som reser omkring i Mexiko för att tala om sanningen om vad som hände. De åtföljs av jesuiter som bor tillsammans med dem.
Alla deltagare i denna grupp var mycket fattiga. De deltog i de sista förberedelserna för mötet, särskilt genom att dekorera kyrkan. Under mötet var det de som ledde ett forum på lördagseftermiddagen. De berättade om sitt liv, visade olika danser och sjöng traditionella sånger. Under bönen läste de på sitt eget språk och de sjöng när man hade en bön runt korset. Deras närvaro gjorde ett djupt intryck på de andra deltagarna: många mexikaner har ingen kontakt med urbefolkningen, och deras kännedom om situationen i Chiapas begränsar sej till vad de får veta genom media. Under dessa dagar mötte de unga vuxna från denna trakt ansikte mot ansikte, och dessa kunde berätta om vad som hände där.
I hjärtat av mötet
Allt som allt var det omkring tusen unga vuxna från arton stater i Mexico – hälften av staterna i landet – som deltog i mötet. Det var gruppen från Chiapas som kom från den sydligaste staten och en grupp från Monterrey som kom från den nordligaste.
Den gemensamma bönen utgjorde hjärtat i mötet. En grupp kom från Colima, som ligger vid Stilla Havet. En ung man från denna stad, som hade varit volontär i Taizé, övade in sånger med en liten kör som han hade bildat för att leda bönen. Tack vare denna lilla kör blev bönerna mycket vackra.
På fredag eftermiddag erbjöds ingen workshop. I stället gick ungdomarna ut på besök hos fattiga människor i staden. Några gick till fängelset för att ha en bön tillsammans med unga interner, andra gick till sjukhus, andra gick och hälsade på gamla, städade deras hus och gjorde andra slag av solidariska handlingar. I den sydamerikanska kontexten är det oerhört viktigt att inte bara tala om solidaritet utan att också visa den praktiskt.
Med mycket enkla medel
Bönen på lördagskvällen var särskilt vacker, även om det började blåsa ordentligt under bönens gång så att sand virvlade upp och tälten framför gudstjänstlokalen blåste bort! Varje dag lagade några kvinnor från de två församlingarna mat för tusen personer i sina hem: det visar att man med mycket enkla medel kan göra en hel del.