Ekon från mötenaMitten av juli
Nu i mitten av juli är mötena i Taizé i gång för fullt. För bröderna blir sommaren varje år något som orsakar förvåning: hur kommer det sej att så många ungdomar fortsätter att komma hit till vår lilla kulle? Denna veckan finns det ungdomar från 30 olika europeiska länder från Atlanten till Uralbergen. Andra i mindre antal har gjort betydligt längre resor, för de kommer från 30 länder i Amerika, Afrika och Asien.
Bland de unga som rest långt för att komma hit märks volontärer som ska stanna i tre månader. De kommer från Indien och Guatemala, Uganda och Indonesien, Laos och Colombia.
Bröderna och alla ungdomarna från olika länder förenas i den gemensamma bönen. De många mötena av olika slag, som kännetecknar sommaren, sammanfattas i dessa stunder av bön tillsammans tre gånger om dagen i Försoningskyrkan. I mångfalden av språk, kulturer och kyrkotillhörighet, bland alla olika teman som man samtalar om varje dag så är det den uppståndne Kristus som förenar oss alla.
Han förenar oss och han kallar oss också: under lördagens kvällsbön svarade en ung holländare på denna kallelse genom att ikläda sej brödernas kåpa som han fick av broder Alois. Det var ett exempel inför alla närvarande på ett sätt att följa Kristus konkret.
« Trogen intill döden »
Under sommaren väljer en del ungdomar att följa en daglig bibelinledning i vilken man lyssnar till tankar ur de tre första kapitlen av Uppenbarelseboken (temat « Att vara trogen intill döden »). Amandine från Genève har valt att delta i denna grupp. Hon understryker vikten av samtalet som följer efter textgenomgången. « I samtalsgrupperna har vi pratat om de frågor som delats ut till oss och försökt svara på dem med hjälp av våra biblar och av våra egna erfarenheter. Även om vi inte är så kunniga så har vi under veckans lopp lärt oss en hel del och bekantat oss med texten. » Denna bibelinledning har hjälpt många att lära känna en biblisk bok som kan verka svår att förstå sej på när man läser den, men som i verkligheten är ett djupt vittnesbörd om Guds kärlek.
« Silkesvägen »
De ungdomar från Asien som kom i början av sommaren förberedde sej med det samma på att dela med sej av sina böne- och kulturtraditioner med de andra unga från alla delar av världen. Ajeng, som studerar teologi i Singapore, blev ombedd att tillsammans med andra asiater ordna med två workshops om « Silkesvägen ». Hon skriver:
« Alla volontärerna från Asien mottog med entusiasm förslaget att de skulle presentera sina länder och kulturer. Det var för oss ett sätt att komma närmare varandra, för genom detta lärde vi känna varandra på det personliga och på det kulturella planet. Temat som föreslogs uppmuntrade oss att göra lite « förberedande forskning » och detta ledde oss till våra kulturers källor. Det var märkligt att upptäcka att folken i Asien har mycket gemensamt tack vare Silkesvägen! Liksom Silkesvägens köpmän reste långa sträckor för att byta dyrbara varor som silke, har vi kommit till Taizé för att söka Gud, som är så dyrbar för oss. Men vi är medevetna om att vi inte kan nöja oss med att ’konsumera’ tron. Vi har uppmuntrats att berätta våra egna historier och att lyssna till de andras historier. Om man gör detta med urskillning så kan utbytet mellan oss vara en faktor som stärker vår tro. »
« Det är svårt att skiljas »
Två ungdomar från Madagaskar, Ravaka och Victorien, anlände till Taizé som volontärer för några veckor sen. De har under den gångna veckan hjälpt till på Olinda, familjebyn. För ungdomar från andra världsdelar som tillbringar några månader i Taizé kan detta bli en ganska oväntad upplevelse, som Ravaka summerar så här: « Den stora utmaningen, det är att skapa en god anda i gruppen. För det handlar inte bara om att ta hand om en grupp på trettio barn, för de talar ju olika språk och deras kulturer är vitt skilda, vilket inte gör saken lättare! » Varje vecka delas barnen in i åldersgrupper. För de äldsta, som är mellan 12 och 14 år, har man två aktiviteter att erbjuda: ett samtal om en bibeltext och uppgiften att beskriva de olika länder som är representerade i gruppen. Victorien tillägger också: « På eftermiddagarna var det vi hjälpledare som skulle spela teater. Och den sista dagen fick vi ett kort med tack från föräldrarna… det blev svårt för barnen och oss hjälpledare att skiljas! »
Början av sommaren – juni
Nu har sommaren verkligen börjat! Ett av de tecken som tyder på det är det växande antalet ungdomar som kommer från andra världsdelar; de stannar tre månader. Under de senaste tio dagarna har det kommit ungdomar från Bolivia och Korea, Kenya och Costa-Rica, Hong Kong och Madagaskar. Ett antal ungdomar har kommit från Nairobi för att förbereda sej inför mötet där i november.
Antalet ungdomar växer varje vecka: just nu är det svenskarna som dominerar, men det finns också många tyskar, ungdomar från Storbrittanien och Polen och även Italien och Finland… och till och med från Kina!
Ett annat tecken på att sommaren har börjat är de bussar som kör skytteltrafik hela sommaren mellan några olika europeiska länder och Taizé: England (från Birmingham och London varje lördag till slutet av augusti); Polen (Pelegrinus med avgång från Wroclaw varje lördagkväll till slutet av september); Sverige (Delfinbuss, varje söndag till början av augusti). Och från Tyskland fortsätter Regenbogenbussarna att komma varje lördagkväll från hela landet; de kommer redan på lördagkvällen för att de tyska ungdomarna ska kunna hjälpa till att ta emot folk som kommer på söndagen.
« Hans kallelse innebär framför allt att han vill möta dig »
« När Gud kallar dig bestämmer han inte precis vad du ska göra. Hans kallelse innebär framför allt att han vill möta dig. Låt Kristus välkomna dig, så kommer du att upptäcka vilken väg du ska gå. » (Brev till dem som vill följa Kristus)
Hur finner man en mening med sitt liv? Hur får vi reda på vad Gud kallar oss till i det dagliga livet? En av bröderna leder varje vecka i Taizé en workshop om detta tema.
Han inleder med att tala lite om « Brev till dem som vill följa Kristus ». Deltagarna får sedan samtala i smågrupper med hjälp av följande frågor: Genom vilka konkreta val skulle jag kunna uttrycka något om min tro på Kristus? Vilka motstånd mot dessa val finner jag i mitt inre? På vilket sätt hjälper Kristus mej att ge av mej själv?
Många ungdomar är oroliga när de tänker på vad som kan göra dem lyckliga och undrar om lyckan kan hålla i det långa loppet. När de funderar på att fatta djärva beslut så kan de känna sej förlamade av rädsla och tappa modet. Det är sant att ett liv i Kristi efterföljd innebär risker. Men Gud pressar inte sin vilja på oss och tvingar oss inte att svara på hans kall. Han inbjuder oss snarare att delta i hans plan för vårt liv i frihet och på ett sätt som kan göra oss lyckliga.
Mycket ofta talar ungdomar om tomhetskänslor som gör att de inte kan gå framåt. De kan uppleva att de bromsas av uppgivenhet eller besvikelse. På vilket sätt kan man uppmuntra dem? Om man blir medveten om denna « kris » samtidigt som man känner att man vill följa Gud, så öppnas en väg. Kristus själv kommer in i våra tomrum. Att svara på hans kall innebär att man låter Gud verka i denna inre rymd. Gör man det, så förvandlas ens rädsla och känslan av att inte duga, så att man känner att man kan ta risker. Eller för att säga det med broder Rogers ord: « När vi säger ja till Gud så finner vi meningen med vårt liv. »
Rabbi Davids workshop
I juni kom en rabbin från Jerusalem för att tillbringa en vecka i Taizé. Under denna vecka ledde han en workshop med dem som var närvarande. Temat var psaltarpsalm 117 « Prisa Herren alla folk ». Bakgrunden är en studiegrupp i vilken judar och kristna forskar tillsammans. « Psalm 117 utgör grundstenen för all judisk-kristen dialog », sa rabbi David, « den kallar alla folk att lovsjunga Gud ». När denna workshop var slut sjöng alla tillsammans taizésången « Laudate omnes gentes »… på latin och på hebreiska.