Årets brev
Himmelsfärden, en glasmålning av broder Eric, Taizé
(Ett urval på svenska; för hela texten se English).
Jesus himmelsfärd är något som vår tids människor inte har lätt att förstå utan vidare. Det firande av himmelsfärden som jag kommer ihåg mest i mitt hjärta är det tillfälle då jag tillsammans med två andra bröder var med i Moskva år 2006, då patriarken Alexis II firade gudstjänsten.
De ortodoxa Kyrkorna har bibehållit firandet av trons mysterium sedan kyrkofädernas tid med stor trohet. Det är främst genom bönen – i liturgisk form eller som något man känner i sitt hjärta – som de ortodoxa kristna närmar sig de olika momenten i tron: Kristus människoblivande, hans död och uppståndelse, hans uppstigande till Fadern, hans fortsatta närvaro i Kyrkan genom den heliga Anden. Och det är i den liturgiska kontemplationen av Treenighetens mysterium som ortodoxin finner en förståelse av människans mening och storhet, människan som är kallad att förvandlas tillsammans med Kristus redan här på jorden.
Hur uppfattar vi himmelsfärden? Bibeln berättar om den med de bilder som fanns tillgängliga på den tid då den skrevs: fyrtio dagar efter sin uppståndelse fördes Jesus upp till himlen. Hans lärjungar måste acceptera att de efter en kort tid av intensiv och mycket speciell gemenskap med honom nu måste skiljas från honom. De kommer ihåg att han hade förberett dem på detta ganska tydligt: ”Det är för ert bästa som jag lämnar er.” (Joh 16:7) Varför då? Jo, för att Anden ska komma, en närvaro som ska bo i dem: ”Men ni skall få kraft när den heliga Anden kommer över er.” (Apg 1:8) (...)
Lärjungarna förstår mer och mer att himmelsfärden inte bara är något som handlar om Jesus, den betyder också något för dem själva och för alla människor. Genom att gå tillbaka till Gud öppnar Jesus en väg åt hela mänskligheten, en väg som inte fanns förut. Himmelsfärden visar att Jesus som människa är hos Gud för all tid, och betyder ett löfte (som fanns redan i människoblivandet på jul) om att vi ska få dela Guds liv. Jesus kommer till Gud i son kropp: det är vad evangeliet säger, även om vi har svårt att förstå det, och det handlar inte om en gissning angående livet efter döden. Himmelsfärden visar att människan i Guds ögon har en oerhörd värdighet till kropp, själ och ande. Det är vår mänsklighet som Gud tar emot hos sig genom Jesus. Det finns en framtid till och med för vår kropp, den är som ett frö som blir sått och dör för att sedan bli en växt (se 1 Kor 15:36-44). (...)