Årets brev
Ikon av Jungfrun och barnet i Taizé
Ett urval på svenska; för hela texten se English.
«Ingenting är omöjligt för Gud»: Maria förstod att Gud behövde henne för att komma till jorden, och därför trodde hon på ängelns budskap. (Luk 1:26-38)
När ängeln talar om för Maria att hon ska få ett barn som skulle vara Guds Kristus, hade hon ännu inte börjat leva tillsammans med Josef. Det hon fick höra var mänskligt sett omöjligt. Hon skulle ha haft goda anledningar att säga nej. Men hon sa trots allt ja. Och Guds sätt att handla, ofta så obegripligt, som börjat med Abraham som litat på Gud utan att veta vart han skulle komma, förverkligades i henne på ett nytt och unikt sätt.
Evangeliet säger att Maria är «högt benådad»: hon hade alltid varit älskad av Gud och blivit förberedd på det som Gud ville göra genom henne. Ingen av hennes grannar kunde gissa vilket mysterium Maria bar på. Är det inte så att de största mysterierna ryms i djup tystnad? I mänsklighetens historia har det ibland varit ett fåtal personer som gjort att stora skeenden lutat åt det ena eller det andra hållet. Marias tillit och mod räckte för att Gud skulle ta plats i mänskligheten.
Gud hoppades att denna flicka skulle svara i frihet och svara ja. Och hon säger: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Men hennes tro blir satt på prov ganska ordentligt. När Jesus skulle födas får hon och Josef improvisera, och när han är 12 år markerar han ett avstånd till föräldrarna, han ger dem ett strävt svar på frågan varför han inte gjort som de ville, han låter dem förstå att han nu har annat att gå efter än blodsband; men inget av detta gör att Maria tappar sin tillit. (…)
Maria säger ett ja till Gud som gäller hela hennes liv. Gud väntar sig något liknande av var och en av oss. Det är som om han säger: « Jag behöver dig för att evangeliet ska nå alla.Var inte orolig över dina begränsningar eller rädd för lidande. Jag kommer aldrig att överge dig. » (…)