En eller två gånger om året organiserar taizébröderna i Brasilien ett möte för unga vuxna i någon av landets städer. Dessa "Jornadas de Confiança" (tillitens dagar) utgör etapper på pilgrimsfärden för tillit på jorden. Mänskligt sett så är det en stor utmaning för ett litet antal bröder att organisera dessa möten, ibland i söder, ibland i norr, i det väldiga Brasilien. Men denna utmaning är stimulerande, och vid varje möte är det många av deltagarna som får nytt hopp. Det senaste mötet ägde rum 1 – 4 maj i Aracaju. Det förbereddes av bröderna i samarbete med de tre stiften i delstaten Sergipe i nordöstra Brasilien.
Liksom vid tidigare möten så fick alla de ungdomar som kom utifrån bo hos familjer. All förberedelse som detta fordrade och spänningen att se om allt skulle klaffa den dag då de anmälda anlände var moment som präglade dessa "Jornada". Efter mötet, när deltagarna skulle resa, fick man ibland se tårar rinna, både bland de unga och bland familjerna de bott hos! Antalet deltagare uppgick till omkring fyra tusen, och över fem tusen deltog i en marsch för fred som man gjorde den sista dagen på mötet. De unga kom framför allt från den fattiga nordöstra delen av landet, där man redan haft flera « Jornadas » de senaste åren. Det kom ungefär åtta hundra unga vuxna från delstaten Bahia. Några hade rest ända från deltaten Sao Paolo, vilket tagit fyrtio timmar med buss. En grupp på sex ungdomar kom från Kanada tillsammans med en nunna vars kommunitet arbetar i Brasilien. För dem blev det lite svårt att stå ut med den fuktiga värmen, men brasilianarnas mänskliga värme hjälpte dem att stå ut med klimatet.
Bland de olika temagrupper som erbjöds under mötet var det några som samlade speciellt många ungdomar: Hur upptäcker jag min kallelse? Att be personligt i stor enkelhet. Vilken är Jesus plats bland olika religioner? Temagrupper om social rättvisa och om ekologi samlade också många deltagare.
De gemensamma samlingarna under mötet ägde rum i en stor, oval sal med bänkrader i trappstegsform och ett stort öppet golv i mitten. Inredningen var lite sliten men akustiken var god. På den ena sidan av salen hade man satt upp moderna ikoner målade på tyg mot en röd bakgrund. Ikonerna var upplysta av ett hundratal små ljus som brann i små glas. Den lugna skönhet som blev resultatet stod i kontrast mot resten av den gråa salen. Det var som om en lugn närvaro blev tydlig under de gemensamma bönerna.