Skogarnas land

Med 73.9% av landets yta täckt av skog är det inte svårt att föreställa sig att det finska folket också har ett uttryck som liknar det svenska ”Man kan inte se skogen för bara träd”. På finska heter det “Ei näe metsää puilta” och betyder att man bara kan se delarna och inte helheten.

Det här var verkligen sant när två bröder från Taizé reste i Finland under hösten. Först lägger man märke till alla ”exotiska träd”, de som står ut från de andra träden i skogen. Till exempel invandrarna med sina färgstarka klädedräkter i Helsingfors och i de andra större städerna. Kvinnorna är ofta beslöjade och tros ibland vara muslimer, men i de flesta fallen är de kristna från Irak, Iran, Turkiet och Pakistan. År 2011 finns 140 000 utlandsfödda bosatta i Finland, vilket motsvarar 2.7% av befolkningen.

Hemma hos ikonmålaren

Rösterna från äldre invandrargrupper, Sverige och Ryssland, utmärker sig också från resten av träden. De flesta orter i Finland har två namn, ett svenskt och ett finskt. Vid den östra gränsen hör man ofta ryska talas.

Om vi fortsätter med skogsmetaforerna och använder dem som en symbol för kyrkan så skulle de flesta träden vara lutherska. 78.2% av finnarna är medlemmar i den lutherska kyrkan i Finland. Förutom lutheraner besökte bröderna även ortodoxa församlingar (1.1%) längs östgränsen och de två klostren Nya Valamo och Lintula. Den finska ortodoxa kyrkan är ett självständigt ortodoxt ärkebiskopssäte under patriarken av Konstantinopel; liturgin har firats på finska i mer än ett sekel. Finland har den lägsta andelen romersk-katolska i hela Europa, omkring 9000 allt som allt. Efter mässan i St Henrikskatedralen i Helsingfors mötte bröderna en liten grupp unga vuxna som just hade återvänt från Världsungdomsdagen i Madrid och som fortfarande var uppfyllda av allt de hade upplevt där.

När man reser som en tillitens pilgrim tillbringar man den mesta tiden bland unga vuxna, universitets- och högskolestudenter och unga arbetare. Det är en verklig glädje att bli välkomnad av dem i deras egna miljöer. I Finland är församlingshemmet fortfarande väldigt ofta en mötesplats för en hel by eller liten stad; ett tryggt ställe att tillbringa tid på; ett ställe för tankar på de stora frågorna i livet. Det är en stor förmån att bli inbjuden av unga människor och deras ledare och lyssna till deras historier och deras kamp.

Det fanns undantag, naturligtvis. Den yngsta personen vi träffade på resan var Eero, fem veckor gammal. Dagen efter hans födelse hade hans far lämnat honom och hans mor för att resa med en församlings ungdomsgrupp till Taizé! Den äldsta människan vi träffade var Anna-Maija Raittila (Nieminen) (83), poet och den första att översätta Taizésånger till finska, och Elizabeth de Godzinsky (94), som lärde flera Taizébröder ryska på 1980-talet. De bor båda på ett ortodoxt äldreboende. Att besöka dem är i sig självt en pilgrimsresa.

Anna-Maija Raittila

För att återvända till skogstemat och att se skogen och träden. Finländarna förstår vikten av skog. I Finland är skogen stor nog för att ge skydd åt alla. I mellaneuropa höggs de flesta skogar ner på medeltiden. De ansågs vara oanvändbara landområden. Idag förstår vi skogarnas betydelse bättre, att de tillverkar syre och ger planeten möjlighet att andas. Finländare går till skogen för att finna tystnad och för att återhämta sig. På många sätt är kyrkan som en andra skog. Kyrkornas församlingar är inte ”bortkastade områden” utan platser som syresätter resten av världen.