Bibeltexter med kommentarer

Dessa bibeltexter och kommentarer är avsedda att vara en hjälp att söka Gud i tystnad och bön mitt i vår vardag. Ta en stund under dagen till att läsa bibelstället med den korta kommentaren och reflektera över frågorna som följer. Efteråt kan en liten grupp på 3 till 10 personer mötas och dela det de har upptäckt och kanske ha en stunds bön.

JPEG - 31.8 ko

2020

Augusti

Ofullbordad skapelse: Johannesevangeliet 9:1-12
Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?” Några sade: ”Jo, det är han”, och andra: ”Nej, men han är lik honom.” Själv sade han: ”Det är jag.” Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?” Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” De frågade honom: ”Var är han?” Han svarade: ”Jag vet inte.” (Johannesevangeliet 9:1–12)

Jesus såg mannen som aldrig såg någonting. Hans lärjungar tog upp frågan om det onda: var det mannens eget fel att han hade fötts blind, eller var det hans föräldrars? Att försöka förklara det onda i en olycklig händelse som något som är någons fel är en företeelse som är lika gammal som mänskligheten. ”När fäderna äter surkart får barnen ont i tänderna” (Hesekiel 18:2). När det gäller den udda förklaringen att tiggaren själv skulle ha syndat och orsakat sin blindhet behöver vi inte tänka på reinkarnation. En biblisk författare trodde att ett barn kunde göra ont innan det föddes: ”I moderlivet bedrog han sin bror” (Hosea 12:3).

Jesus vägrar alla försök att använda synd för att förklara det som har hänt tiggaren. Det finns lidanden som inga mänskliga misstag kan förklara. När det går att identifiera orsakerna till en katastrof måste vi naturligtvis agera, och när det är möjligt ska vi lära oss av de misstag som orsakade den. Men i vår värld och i våra liv kommer det alltid att finnas delar som inte går att förklara. Varför föddes det här barnet med ett handikapp? Varför dök den här sjukdomen plötsligt upp?

Det som inte går att förklara och det absurda påminner oss om att vi inte är Gud. Vi är skapade varelser, och det betyder att vi är begränsade och att vi inte är perfekta. När Job har mött Gud i en stormvind kommer han till sutsatsen att i den enorma skapelsen är han inte så mycket, och han talar om att han är stoft och aska och tröstar sig (Job 38–42). Enligt Jesus är mötet med den blinde mannen inte ett tillfälle att tala om det ondas ursprung. Men det är inte heller en ursäkt för uppgivenhet. Det blir ett tillfälle för ”Guds gärningar [att] uppenbaras”. Jesus uppenbarar sig själv som skapare tillsammans med Gud, för den första av Guds gärningar som han har fått i uppdrag att utföra är skapandet. Gud arbetade i sex dagar för att ”fullborda sitt verk” (Första Moseboken 2:2).

”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott” (Första Moseboken 1:31). Men allt är inte bra när någon aldrig får se dagsljus! Det är därför som Jesus säger: ”Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag” (Johannesevangeliet 5:17). Jesus ger inte synen tillbaka till den blinde mannen eftersom mannen inte hade någon syn till att börja med. Han botar honom inte, utan han fullbordar ett skapelsearbete som inte var klart. Johannes drar en noggrann parallell mellan skapelsen och det som Jesus gör. Gud skapar mannen av jord (Första Moseboken 2:7), och Jesus gör lera av jord för att kunna lägga den på den blinde mannens ögon. Och mannen lyder honom: han tvättar ansiktet och ser.

Irenaeus, som var biskop i Lyon, skrev i slutet av 100-talet: ”Vad Ordets skapare [med andra ord: Kristus närvarande under skapelsen som Guds eviga Ord] misslyckades med att forma i livmodern gör han i dagsljuset så att ’Guds gärningar [kan] uppenbaras [genom] honom’”(Mot heresierna, V, 15,2).

Är vi inte alla, liksom mannen som föddes blind, ofullbordade skapelser? Vi saknar något som behövs för att vi fullt ut ska kunna bli de vi är tänkta att vara. Det är inte så mycket genom att försöka ta reda på vem som bär skulden för våra brister vi kan ta oss framåt, utan mer genom att lyssna till Kristi röst och göra det han säger att vi ska göra.

- Vilka problem ser vi runtomkring oss?

- Vad finns det för olyckliga händelser där vi kan identifiera orsakerna och göra något?

- Vilka lidanden i mitt liv och i världen är svåra att förklara, verkar inte ha någon orsak? Vad betyder det att låta Kristus fullborda Guds arbete som just har påbörjats?



Andra bibelmeditationer:

Printed from: http://www.taize.fr/sv_article176.html - 11 August 2020
Copyright © 2020 - Ateliers et Presses de Taizé, Taizé Community, 71250 France