Att resa i Nepal är nu för tiden svårt. Det finns vägspärrar överallt och armén kontrollerar bussar och andra fordon. Man ser inte så många utländska turister förutom i Kathmandu. Folk säger att det i genomsnitt är femton personer om dagen som dödas i detta inbördeskrig mellan regeringen och marxisterna. Men i verkligheten är siffrorna säkert större. Det händer ofta att nyheter från avlägsna delar av landet inte når huvudstaden.

Nepal är ett väldigt religiöst land. Man ser hinduistiska tempel överallt. De mest imponerande templen i Kathmandu är de buddistiska. De är platser fulla med liv, med många munkar och pilgrimer.

Kyrkor

Det som är nytt i Nepal är kyrkorna. De första små lokala kristna församlingarna startades omkring 1950, först i Pokhara och sedan i och runt om Kathmandu. Det är slående vilken djup och entusiastisk tro många av de kristna har. Gudstjänsterna är ofta väldigt rörande på grund av det starka deltagandet från folket och den vackra, rytmiska sången. Många av de kristna är unga: unga människor och unga familjer med barn. I Kathmandu är några av kyrkorna väldigt stora med plats för 1 000 eller 1500 människor. De är ofta fulla eller överfulla. Man ser också överallt små kyrkor eller husförsamlingar. Det finns en stark betoning av katekumenatet, av lärandet.

Det fräscha och entusiastiska draget i de kristna församlingarna är förvånande. Det finns kanske en miljon kristna i Nepal idag. Det är också fantastiskt med de olika kyrkornas skilda infallsvinklar. Katolikerna, till exempel, lägger stor vikt vid skolor och sjukstugor, medan andra lägger betoningen på evangeliserande program. Mycket kan göras för att upptäcka hur komplementära dessa olika infallsvinklar är och faktiskt görs många försök att bringa dem samman. När jag var i Kathmandu hade jag förmånen att få delta i en liten samling av människor från olika kyrkor, katolska och protestantiska. Mötet tog plats i den äldsta protestantiska kyrkan i Kathmandu, Putali Sadak-kyrkan, som firade sin femtionde årsfest.

“Bind oss samman, Herre”

Hela kyrkan var vackert dekorerad och vi sjöng nepalesiska sånger, bad och lyssnade till läsning av Bibeltexter. Två personer talade kort om behovet de kände som kristna att arbeta för mer enhet. Sedan delade vi upp oss i grupper för att reflektera över temat: “Bind oss samman, Herre” - Vad för slags goda ting ser jag i andra kyrkor? Hur kan vi komma varandra närmare?

Det finns kristna i Nepal som har lidit väldigt mycket för sin tro. De flesta byarna kan bara nås genom att gå till fots. Det kan ta flera dagar eller till och med en vecka eller mer att nå några av dem. Men till och med i dessa avlägsna byar finner man kristna. Det är ett under hur Evangeliet har spridits runtom hela Nepal på bara femtio år. Nu har tiden kommit för en fördjupning av tron, för reflektion och att komma samman. Så mycket kan tas emot när folk kommer samman för att dela sin inspiration.