Den ortodoxe teologen Alexander Schmemann skrev: ”Glädje över något som inte är påtagligt, glädje från ovan; glädjen av Guds närvaro som rör själen. Och erfarenheten av denna beröring, av denna glädje kommer att styra kursen, riktningen för våra tankar och vår relation till livet.” (Not 3)

Fiodar (Vitryssland)

Glädjen räddar oss, vi får del av Guds Rike redan här och nu genom glädjen. Glädjen ger oss också ett perspektiv för framtiden. Alexander Schmemann anser att problemen i Kyrkan är orsakade av avsaknaden på ett framtidsperspektiv, det eskatologiska perspektivet.
Den sekulariserade världen känner inte den glädjen, därför att människorna har blivit allvarliga, ”vuxna”. Men Jesus uppmanar oss inte att vara ”allvarliga” eller strikta; han uppmanar oss att vara som små barn (Matt 18:3). Det är bara barnen som vet vad glädje verkigen vill säga. Det är bara de som kan ta emot varje ny dag som ett nytt liv; det är bara de som kan känna uppriktig glädje över det innevarande ögonblicket. Och vår kallelse att bli som barn innebär att vi borde glädje oss trots allt. Alexander Schmemann uppmanar oss att inte bara ta emot vår räddning med glädje utan att också betrakta glädjen som räddning.

Kristus kom inte för att grunda en religion i konkurrens med andra. I honom delade Gud våra villkor, så att varje människa skulle veta att hon är älskad med evig kärlek, och på det sättet finna glädje i gemenskapen med Gud. När vi tror på honom öppnas vår blick ännu mer för allt som är mänskligt – en moders kärlek till sitt barn, hängi¬venheten hos dem som tar sig an de sjuka … i dessa handlingar av generositet är Kristus närvarande, ibland utan att han blir igenkänd.

Maria Gabriela (Venezuela)

I vår församling vid universitetet har vi möjligheten att arbeta med barn och ungdomar som lever under väldigt fattiga förhållanden. Många är utestängda från möjligheten till en bra utbildning och har ingen stabil hemmiljö där de kan få den omsorg de behöver för att kunna växa upp och bli ansvarstagande vuxna. Även om det ibland ser mörkt ut lyckas vi, med Guds hjälp, alltid uppnå målen för vårt arbete. Vårt huvudsakliga fokus är att visa dessa barn att de har möjligheten att göra andra val i livet, att de kan finna de svar de behöver i Kristus, och att utbilda dem och lära dem goda värderingar som de inte fått i sin hemmiljö.
Den tillfredsställelse man känner när man har möjlighet att hjälpa och tjäna människor i nöd är obeskrivlig. Att se och uppskatta den glädje som de här barnen har, tacksamma för det lilla vi kan ge dem, är tillräckligt för att fylla oss med hopp och styrka i mötet med andra svåra sidor av verkligheten som plågar oss idag.
Som det motto säger som sätter fingret på vad detta arbete handlar om: ”Vi väljer att tända ett ljus istället för att förbanna mörkret.” Många av oss har bestämt oss för att sträva efter att övervinna de mörka skuggor som kan hänga över oss när vi försöker tjäna andra, att de sociala och politiska skillnaderna som håller kvar oss i ständig osäkerhet en dag ska besegras.
Vi kan inte förändra allt, vi kan inte förebygga att olyckliga omständigheter uppstår, men det vi kan göra är att överlämna oss själva till Gud och tjäna våra bröder och systrar.
Församlingen vid universitetet ger oss möjligheten att växa och formas av tron och hjälper oss att komma över och få en förståelse för många av de stora svårigheter som vi möter som unga. Det ger oss också möjligheten att leva i gemenskap med Gud mitt i en värld som saknar andlighet. Genom att dela livet med andra unga som också lever i samma osäkerhet som vår kan vi hjälpa varandra och uppleva att vi alltid har en hjälpande hand som skyddar och stöttar oss. Detta motiverar oss till att arbeta, att tjäna, att älska och veta vilka våra gåvor är, så att de kan bära mycket frukt.

[V]i vill alltid försöka uppväcka livsglädjen på nytt. Var kommer denna glädje från?

Den väcks av ett oväntat möte, av långvarig vänskap, av konstnärligt skapande eller åter av naturens skönhet …

Erika och Riccardo (Italien)

Vi känner människor som lever enkelt och alltid är glada; glädje är kanske något av det som verkligen gör livet rikt.
I vårt äktenskap har vi upptäckt att glädje är smittsam; många människor har gett av sin tid och sina förmågor för att göra något vackert, och det skapar en gemensam glädje. Vi tror att genom att ge oss själva till andra utan att räkna ut kostnaderna hittar vi den renaste och mest varaktiga glädjen. Det är viktigt att återupptäcka skäl att vara glad i en värld där överflöd ibland döljer en underliggande sorgsenhet, en inre ensamhet. Att bära ett leende in i andras liv kanske inte ändrar mycket, men kanske kan det föda idén om glädjen och önskan om den. Vi inser också, i vårt vardagliga liv, att det är viktigt att lämna plats för glädje att uppstå. Ibland kan en väldigt full dag kväva de små utrymmen där den autentiska glädjen finns. Vi letar efter anledningar att bli glada, försöker att ge dem plats, och försöker att kommunicera dem genom våra ord och liv.