Varje människa behöver förlåtelse lika mycket som dagligt bröd. Gud ger den alltid, utan förbehåll, ”…han som förlåter alla mina synder”. Att öppna händerna i bön är en enkel gest som kan uttrycka vår längtan att ta emot den.

Joseph (Vietnam)

Under den tid då jag vistades i Taizé undrade jag ofta hur människor från så många olika länder, kulturer och religioner kunde be och leva tillsammans. I kyrkan märkte jag att somliga hade svårt att vara tysta i början av veckan. Men sedan så verkade de flesta kunna be med glädje och få kontakt med Gud i sitt inre. Jag såg också att de flesta kunde dela med sig av sina andliga upplevelser och även delta i de praktiska sysslorna, t o m sådant som var långtråkigt eller jobbigt... som att städa toaletter. Alla verkade göra dessa saker med glädje. Vilket starkt uttryck för glädje!

Hur är detta möjligt i Taizé? Folk kommer över olikheter och förenas i bön och gemenskapsliv. Kanske de inser att Gud alltid älskar dem och att han förlåter utan förbehåll. De upplever då att de är älskade, deras hjärtan fylls av glädje och de behöver låta detta komma till uttryck.

Det finns fler texter på engelska.