TAIZÉAllhelgona: Tusentals unga i Taizé under höstlovet
Under de senaste veckorna har ungefär 6500 personer varit i Taizé i anslutning till allhelgonahelgen. Det kom stora grupper från Sverige, Spanien, Italien, Tyskland och Belgien, men majoriteten av besökarna var fransmän. De franska ungdomarna kommer från samtliga regioner i Frankrike, och lovtiden som är två veckor lång delas upp i tre perioder så att alla ska kunna delta i någon av dem. Broder Alois talade toll dem i Försoningskyrkan en av kvällarna:
Ni är så många som har kommit från olika regioner i Frankrike den här veckan. Vi bröder är glada att få ta emot er och också att få ta emot dem som har följt med er hit och som har förberett er så bra för vistelsen här — era ungdomsledare och kristendomslärare, lekmän, präster, pastorer och biskopar.Jag vill också ge en hälsning till alla er unga som kommer från andra länder.Precis som ni kom jag till Taizé i söndags kväll, efter tre veckor borta. Jag hade blivit inbjuden att delta i en synod i Rom där biskopra från olika platser i världen samlades.Det var ett vackert sätt att få uppleva Kyrkans universalitet. Biskoparna försökte inte dölja sina bekymmer, och de söker efter sätt att dela med sig av Evangeliet på ett bättre sätt i en värld som har förändrats så mycket. Många betonade hur viktigt det är att söka efter sätt att fördjupa sin personliga relation med Gud. Påven var med, trots sin höga ålder, och lyssnade uppmärksamt.När jag åkte hem från Rom lämnade jag kvar flera av våra bröder och en grupp unga volontärer som har bott i Taizé i ett år. Tillsammans med unga i Rom förbereder de vårt nästa Europamöte. De ordnar så att unga européer ska kunna tas emot i familjer och församlingar från den 28 december. Under sex dagar kommer vi att bjuda in till gemensamma böner i de stora basilikorna i Rom.Imorgon kväll kommer vi att fira Alla helgons fest. Vid mässans början kommer en ung man från Senegal att gå in i vår kommunitet. Han kommer att få ta emot den vita kåpa som vi bär under bönerna. Han har redan varit här i Taizé flera gånger, och han har också delat livet med våra bröder i ett fattigt område i Dakar.
Höstrytm på kullen
Under hösten fortsätter grupper från Belgien, Tyskland, Holland och Schweiz, och från andra europeiska länder också, att komma för att delta i mötena under en vecka eller några dagar. En ny broder, en fransman, gick in i kommuniteten och fick ta emot den vita böneköpan under bönen en kväll i september. Och under flera veckor bor en ortodox munk från Vitryssland här hos oss i Taizé.
Under tiden reparerar arbetsgrupperna, ledda av de unga volontärerna, alla de saker som har använts under sommaren och ställer undan dem. Familjeområdet Olinda är stängt för vintern, och många tält har blivit nerplockade. För att ta vara på denna lugnare period tar sig de unga volonärerna som bor här i ett år för att hjälpa till tid att samtala med varandra på temat gästfrihet som en återspegling av allomfattande solidaritet.
Under september ber kristna grupper runtom i världen på patriark Bartolomeus av Konstantinopels initiativ för skapelsen. Broder Alois kommer att besöka honom i januari tillsammans med 100 unga vuxna. I Taizé ber vi i förbönen också "för dem som använder sina krafter för att skydda skapelsen". Och i den romanska bykyrkan i Taizé påminner det blyinfattade Franciskusfönstret oss om hans pionjärroll och hans uppmaning till oss att förenkla våra liv.
Kyrkan, en enda familj
Gabriel (Filippinerna)
Under en samling med volontärerna och ledarna för den protestantiska kyrkan i Tyskland, en av dem var ordföranden Nikolaus Schneider, talade vi först om vårt liv i gemenskap, om förståelse mellan olika människor och om band som skapas med tusentals människor runtom i världen. På det viset är vår vistelse här är grundad i evangeliet och är en erfarenhet av att lära sig att leva på ett sådant sätt att Gud är i centrum.
En av oss frågade gästerna hur de skulle definiera levande kyrka, och de nämnde hur viktigt det är att kyrkan är en plats där alla betraktar sig som medlemmar i samma familj. På samma sätt samlas kristna i Taizé som en kropp i Försoningskyrkan, och pastorns slutsats var: "Ni är mitt hopp för de kristna kyrkornas enhet."
Föreståelse och accepterande
Theodora (Grekland)
Det här var första gången jag kom till Taizé, och jag var väldigt glad att jag kunde stanna längre, en och en halv månad. Först var det några saker som var nya för mig, men det var inte svårt att anpassa sig till kommunitetens liv. Det första jag la märke till var hur många unga människor som kommer hit, men också det faktum att alla är tysta under bönen. Bland alla de arbetsuppgifter jag fick tyckte jagsärskilt mycket om arbetet i kyrkan. Det jag kommer att minnas från min tid här är att vi allihop har väldigt olika politiska, kulturella och andliga bakgrunder, men det är den kristna andan som förenar oss alla. Som ortodox kristen kommer jag att bära med mig den förståelse och det accepterande som jag mötte hos kristna som jag träffade och som jag levde och samtalade med under min tid i Taizé.
"Du hjälpte mig så mycket — tack!"
Franz (Tyskland)
Efter att ha varit i Taizé under Stilla veckan bestämde jag mig för att komma tillbaka och vara här hela sommaren eftersom jag var ledig från universitetet. I två och en halv månad hade jag en fantastisk tid som volontär, något som satte ordentliga spår i mitt liv. I slutet av sommaren kom en person som jag inte kände igen fram till mig och sa: "Det var dig jag pratade med när jag kom fram hit efter en lång resa, du hjälpte mig så mycket, tack." Eftersom jag inte mindes händelsen blev det här något som visade mig att en av de viktigaste sakerna under min tid här var att bara göra det Gud ber oss att göra: att älska vår nästa, till och med så långt att vi inte minns när vi gjorde det.
TV-sänd högmässa
Den 9 september sändes söndagens högmässa live från Taizé på TV-kanalen France 2, som en del av programmet “Le jour du Seigneur”, med brödrakommuniteten och de ungefär tusen unga som var i Taizé denna vecka. Programmet innehåller fyra korta reportage som presenterar kommuniteten och hur den tar emot unga gäster och dessutom en livesänd intervju med broder Alois. Under gudstjänsten ledde broder Alois en meditation.
Några dagar framöver kan man se sändningen här:
September: Vid sommarens slut fortsätter mötena
De hektiska sommarveckorna är slut nu. De internationella mötena fortsätter varje vecka med ett mindre antal deltagare. Väderproblem gjorde livet lite mer komplicerat i slutet av augusti, mest på grund av en storm och en våldsam hagelstorm, som lyckligtvis inte resulterade i några olyckor.
Flera kyrkoledare har besökt Taizé under den senaste tiden, bland dem de katolska biskoparna från Bamberg i Tyskland, ärkebiskop Ludwig Schick, och från Soissons i Frankrike, Hervé Giraud. Från Tyskland tog kommuniteten också emot ordföranden för den protestantiska kyrkan i Tyskland, Nikolaus Schneider, och de lutherska biskoparna Markus Dröge från Berlin, som kom på besök i några timmar, och Jochen Bohl, som kom från Dresden med en stor grupp unga. Från Storbritannien kom biskopar i de anglikanska stiften Coventry, Hereford, Manchester, Southwark och Winchester.
Ett annat viktigt besök var när biskop Servilien Nzakamwita, katolsk biskop i Byumba i Rwanda, kom. Han ansvarar för ungdomsarbetet i sitt land. Han stannade i Taizé i flera dagar några månader före det internationalla mötet för unga vuxna som ska hållas i Kigali 14—18 november. Under sin vistelse i Taizé mötte han bröderna, volontärerna och de unga afrikaner som var i Taizé den här sommaren.
Som broder Alois berättade vid ett av de möten som äger rum varje torsdagskväll (text på engelska) i Försoningekyrkan: “I Taizé upplever vi, vecka efter vecka under hela året, att Kristus kan föra oss samman bortom alla gränslinjer. Denna gemenskap är ett under som aldrig slutar att göra oss förundrade. Det är genom att leva ett sådant under som den försonade Kyrkan skulle kunna bli kärnan i en allomfattande gemenskap.
Workshops med unga från from Ukraina ↑ och Korea ↓
I riktning mot en ny solidaritet: några workshops i Taizé
Broder Alois tog under mötet i Berlin initiativet till en resa "i riktning mot en ny solidaritet”, och den synliggjordes under denna sommar i Taizé genom flera workshops som handlade om ämnet. Några samlade unga besökare och volontärer, andra leddes av gäster utifrån, människor som talade om sitt engagemang i Europaparlamentet eller The Global Fund to fight against AIDS, tuberculosis and malaria. I den som ägde rum senast var det Jérôme Vignon, ordförande i “Semaines Sociales de France,” som talade. Han betonade särskilt de här två frågorna: "Måste generositeten komma och rädda solidariteten?” och “Hur kan unga Européer ge nytt liv till solidaritet mellan nationer?”
Kristi förklarings dag firad när sommaren är som bäst
Under hela sommaren har mötena samlat mellan 3000 och 4500 deltagare varje vecka. Tidigare den här veckan placerades ikonen Kristus på Förklaringsberget längst fram i kyrkan som en symbol för Kristi förklarings dag som firas den 6 augusti. Liksom alla andra år är det i början av augusti som det är som flest deltagare i de veckolånga mötena. Försoningskyrkan och dess utbyggnader blev för små för de 4000 besökarna, och ytterligare en böneplats öppnades i närheten.
Den här veckan kom de unga deltagarna från 75 olika länder. Det är förstås många européer varje vecka, men det kommer också grupper från USA, Israel och Korea. Under de senaste dagarna fick besökare från Haiti och Kina ett extra varmt välkomnande. Biskop Rivière, biskopen i Autun, det stift där Taizé ligger, kom för att besöka kommuniteten. Generalsekreteraren för The Global Fund against AIDS, Tuberculosis and Malaria ledde flera samlingar på temat global solidaritet med utgångspunkt i temat för Brother Alois’ letter for 2012.
På samma stig som leder till Gud
Marta (Ukraina)
"Unga vuxna och barn, vi fick allihop avsätta några dagar för att be, sjunga, samtala och vara i tystnad, något som vi ibland har ett väldigt stort behov av. Vi delade upplevelser och ovärderliga råd, men också roliga historier — här delar vi allt. Gemenskapen här i Taizé byggs av varenda en av oss. Och vi befinner oss alla på samma stig som leder till Gud."
Med Gud och med varandra
Joseph (Burma)
En kristen kan inte vara kristen om han eller hon är ensam, och här hittade jag en stark betoning av hur viktigt det är att leva i gemenskap, samtala med varandra och be tillsammans för att kommunicera med Gud och med varandra. Det uppmuntrar mig till att leva enkelt och tull att bygga tillit och fred tillsammans med andra.
Var inte rädd för att möta andra!
Lucie (Tjeckien)
För mig är det ett litet mysterium: i Taizé är det ibland så lätt att hamna i ett väldigt intressant samtla med någon från ett annat läand eller till och med från en annan världsdel. Bland dem som jag mötte under min vistelse i Taizé fanns en pojke från Korea. När vi pratade och han ställde några frågor till mig kändes det som om han verkligen kände mig från insidan. Jag tror att i Taizé kan vi möta Gud inte bara under bönerna i kyrkan utan också genom människor. Var inte rädd för att möta andra!
Taizé: Sommar med högtryck
Sedan början av juli blir det fler och fler besökare i Taizé varje vecka. På samma gång blir spridningen större: bland dem som har rest extra långt finns unga vuxna från Thailand, Kina och Israel, och dessutom besökare från from Iran, Afghanistan och Pakistan. Många av volontärerna kommer från Afrika, Asien, Sydamerika, Nordamerika och Oceanien, men också från Europa, och de bor i Taizé i flera månader.
Vi har också haft flera kyrkoledare på besök i kommuniteten, bland andra pastor Setri Nyomi från Ghana, generalsekreteraren för de reformerta kyrkornas världsförbund, ärkebiskop Minnerath av Dijon och flera anglikanska och katolska biskopar från England, Italien and Puerto Rico, en ortodox professor från Thessaloniki och fader Quicke från The Pontifical Council for the Promotion of Christian Unity.
Bland de särskilda programpunkter som uppmärksammar mångfalden bland deltagarna fanns några som leddes av amerikanska musiker, ungdomar från Danmark och en ungdomskör från Vitryssland. Flera nya workshops har börjat ges: "The mystery of the face, seen by ten photographers", "Theatre Workshop: discover a biblical passage differently", "The life of faith: a call for creativity and intelligence". Bland de många andra workshops som fortsätter att samla många unga vecka efter vecka finns en som heter "Solidarity with all creation: our responsibility to tomorrow’s world" (artikel på engelska).
Juni: Pingst
Kristi himmelsfärd och pingst firades tillsammans med flera tusen unga. Förutom dem som hade kommit från alla håll i Europa fanns det de som hade rest långt: från USA, eller Korea, Hong Kong eller Rwanda. Under de här internationella mötena förenades vi i våra böner särskilt med det syriska folket i dess lidanden, med offren för jordbävningen i norra Italien och med barnen i flyktinglägren i Darfur.
Om vi lyssnar till Gud med tillit är vad som helst möjligt
Artur (Polen)
Det här var mitt första besök i Taizé, och jag hade väntat på det. Från första början blev jag berörd av enkelheten. Den låter oss, de unga deltagarna, upptäcka vad som är viktogast i våra liv — i den enkelheten kunde jag känna människans fulla frihet.
Jag kom hit för att fira pingst tillsammans med människor från olika håll i världen. Vi hade olika kulturella bakgrunder, alla hade olika erfarenheter, men trots detta upptäckte vi att vi hade samma mål: att hitta källan djupt inne i vår själ. Vi talade om grundläggande frågor i vår tro. Och alla svaren gick att sammanfatta med ett ord: tillit. Om vi lyssnar till Gud med tillit är vad som helst möjligt!
Under min vecka i Taizé var jag i tystnad i två dagar. Det var en fantastisk upplevelse. Nu vet jag att jag borde ta ett större ansvar för de ord som jag använder. Och ännu viktigare: jag kunde öppna mig för Guds närvaro i tystnaden. Det var den bästa förberedelsen för pingstens fest. Jag vet att mötena i Taizé blev en ny början på min egen pilgrimsfärd för tillit. Tack vare de nya erfarenheter jag fick här vill jag dela den glädje som jag själv har fått ta emot.
Maj: De internationella mötena fortsätter under våren
Sedan påsk har mötena i Taizé fortsatt (artikel på engelska här), och samlat mellan 1000 och 1500 unga deltagare varje vecka, de flesta från Tyskland, Frankrike, Holland och Sverige. I början av maj kom en grupp från Moskva. De hade sällskap med en ortodox präst som vid slutet av en av bönerna välsignade två nya ikoner: Abrahams gästfrihet (en treenighetsikon) och Kristus Frälsaren, målad av en av bröderna.
Under mötet i Berlin inbjöd broder Alois de unga deltagarna att fundera tillsammans över möjliga vägar "till en ny solidaritet". Under de senaste veckorna i Taizé har en workshop samlat volontärer och unga besökare till reflektion över en aspekt av detta ämne: "Solidaritet med hela skapelsen — vårt ansvar för morgondagens värld" (artikel på engelska här). Dessutom inbjuds de unga att äta lunch i smågrupper och samtala om en fråga: "Solidaritet innebär glädje — har jag redan upplevt det?”
Att tänka tillbaka på pilgrimsfärden till Moskva förra året
Gijs (Holland)
Under den vecka när jag var i Taizé fick vi se den film som gjordes under vår påskpilgrimsfärd till Moskva för ett år sedan. Efter filmen talade vi lite med varandra om våra upplevelser i Moskva. Pilgrimsfärden skapade några bestående kontakter för många av oss, och en känsla av närhet och gemenskap med den rysk-ortodoxa delen av kyrkan, som Kristi kropp. Det blir tydligt i bönerna under påskveckan också: varje dag sjunger vi “Христос воскресе” (Kristus är uppstånden), den sång som sjungs i den ortodoxa påskliturgin som en del av påskens glädje. Jag hoppas att det kan bli ett litet första steg på vägen till att göra gemenskapen konkret och synlig.
Olikhet (difference) men inte likgiltighet (indifference)
Saw Htoo (Burma)
Det är förunderligt att se så många människor samlas i enhet för att söka Guds vilja tillsammans. Människor i olika åldrar ställer upp och hjälper till. Tjänandets anda lär oss att inte vara likgiltiga. Vi kanske är olika (different) på många sätt, men vi har inte råd att vara likgiltiga (indifferent) på något sätt alls. Att vi är olika är ett tecken på mångfald, men om vi är likgiltiga är det ett tecken på passivitet. Vi måste skapa mer rum för andra människor i våra hjärtan .
På påskdagens morgon gick påskljusprocessionen runt i Försoningskyrkan
Två av höjdpunkterna från Stilla veckan:
se några ögonblicksbilder filmade klockan 15 på långfredagen
eller ladda ner en podcast som spelades in under mässan på påskdagens morgon
April: Påsk: "Låt oss välkomna uppståndelsens glädje!"
Skärtorsdagen
När påsken närmar sig anländer pilgrimer från hela Europa och andra länder i världen till Taizé. Många har kommit för första gången, medan andra redan är bekanta med livet på kullen. Alla har kommit för att dela sin gemensamma tro. Under Skärtorsdagens mässa tvättade broder Alois fötterna på bröderna, några barn och några unga från olika kontinenter till minnet av den sista måltiden. Precis som varje kväll under veckan bads en bön för dem som lider: Syrien.
Långfredag
På långfredagen minns de kristna att Jesus dog. Denna dag åkte broder Alois till Paris där han var inbjuden att leda en korsvandring längs Champs Elysées med ungdomar från fyra kontinenter och hundratals invånare från Paris.
Samtidigt, klockan 15.00, ringde en av kyrkklockorna i Taizé, en påminnelse om den tid på dagen då Jesus tog sitt sista andetag enligt evangelierna. Alla som var på väg någonstans, pratade, sjöng eller arbetade stannade då upp och var tysta i några minuter. Många av de unga blev väldigt berörda av denna stund av samhörighet i tystnaden tillsammans med de tusentals pilgrimer som var där.
Under kvällsbönen bars ikonen av korset runt i Försoningskyrkan av flera bröder. Sedan las det ner det på golvet, och under kvällen och natten bad bröder och ungdomar runt det.
Påskafton
Flera workshops hjälpte deltagarna att gå in i firandet av Påskens Triduum, till exempel högläsning av påsktexterna ur evangelierna och att lyssna till Bachs Johannespassion.
Under middagsbönen visades Uppståndelseikonen i kyrkan. Den visar hur Kristus stiger ner i dödsriket och hämtar Adam och Eva där. På kvällen avlade en broder från Holland sina livsånga löften till kommuniteten. Efteråt ledde broder Alois en påskmeditation kan läsas på engelska här som avslutades med särskilda hälsningar till de unga vuxna från Myanmar som firade påskveckan i Taizé.
Påskdagen
Under en grå himmel började en del av de unga förbereda sig för hemfärd. Tidigt på morgonen tog de ner sina tält och packade sina väskor. Men när alla var samlade i kyrkan till påskmorgonens mässa förvandlades sorgsenheten snart till glädje. Det började med “Lumen Christi”, och så sjöngs "Alleluia” för första gången sedan askonsdagen, och alla gav uttryck för sin glädje över den glada nyheten om Kristi uppståndelse. Efter evangelieläsningen och nattvarden satte broder Alois igång påskhälsningen: "Kristus har uppstått" på dussintals språk, och alla svarade på sina egna språk: "Han har verkligen uppstått!" Vid gudstjänstens slut sken solen, klockorna ringde och de unga kunde ta farväl i glädje.
Måndag
För ovanlighetens skull är det vid påsk på måndagen och inte på söndagen som de nya anländer. Nära nog 4000 unga människor åkte hem, och bland de 4000 nyanlända den dagen var majoriteten tyskar.
Vid de gemensamma bönerna under påskveckan berättar bibelläsningarna om möten mellan den uppståndne Kristus och hans lärjungar, och sångerna påminner alla om påskens glädje.
På väg mot påsk
Våren har kommit till kullen! Även om de stora massorna inte har anlänt än så gör det kommande påskfirandet sig allt mer påmint. Av de grupper som har besökt Taizé under de senaste dagarna kom grupper med barn från regionen som deltog i något som kallas "att vakna till tro"; det kom också tyska ungdomar med olika handikapp, och de var glada över att kunna hjälpa till i det praktiska arbetet och få möta andra. En av dessa ungdomar sa att det var som att Guds glädje avspeglades i det de fick uppleva.
Förberedelserna inför de kommande stora veckorna har satt igång. Med hjälp av de unga besökarna har över 50 stora tält satts upp på campingområdet. Storköket har öppnat igen efter vintern, och volontärerna förbereder sig för att kunna koordinera det praktiska arbetet och välkomnandet.
Mars: Fasta, i glädjen att få vända sig till Gud
I mars månad följer kommuniteten och mötena fastans rytm. Under de här veckorna får bönerna en speciall karaktär, med sjungna verser och svar. Under flera dagar var det unga vuxna från USA som var i majoritet på kullen. En grupp pastorer från Indonesien kom också på ett kort besök.
Lunchutdelning
Under fastans första kväll, på askonsdagen, satte bröderna lite aska på pannorna på de unga som deltog i bönen, med några ord riktade till var och en av dem personligen: “Lita på Evangeliet”, ett eko till Jesu ord i Markusevangeliet 1:15: “Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Broder Alois bad:
Godhetens Gud, idag hör vi dig ropa: "Kom till mig med hela ditt hjärta." Inför dig inser vi hur ofta vi saknar kärlek. Men du känner till våra prövningar och vår fattigdom, och vi vänder oss till dig utan rädsla, för du är ömhet och medkänsla. Och förlåtelsens glädje blir vårt liv.
Ett besök hos Kyrkornas Världsråd i Génève
I början av mars åkte broder Alois till Génève tillsammans med några bröder och några unga vuxna från många olika länder för att träffa generalsekreteraren i Kyrkornas Världsråd, Olav Fykse Tveit, och ledarna i det lutherska världsförbundet och världsgemenskapen för reformerta kyrkor, Martin Junge och Christine Greenaway.
Bön tillsammans i det ekumeniska centrets kapell
Efter besöket skrev några av volontärerna ner sina intryck.
Clémence (Frankrike): “När vi hade blivit välkomnade samlades vi till en bön med sånger från Taizé, och det blev en stark känsla av gemenskap med våra värdar. Sedan fick vi gå runt till de olika viktiga platserna på Kyrkornas Världsråd, som kapellet som är så speciellt och fullt av innehåll med sin arkitektur som är öppen mot världen. Till exempel har det, istället för väggar, jättelika träpaneler med rutor som släpper in ljuset, Vår guide tog också med oss till den jättelika konferenssalen och dess väggbonad där symboler för alla kyrkor i världen är samlade på gröna ängar.”
Ola (Polen): “Mötet i den stora gruppen började med en väldigt bra översikt över hur ekumenik upplevs och levs i våra olika gemenskaper, i Taizé, i Génève och i Bossey. Sedan pratade vi i smågrupper där alla fick möjlighet att delta och att uttrycka sina tankar mycket öppet. Till slut samlades vi igen för att tala om de olika utmaningar som möter oss i dagens samhälle och de resurser som vi kristna kan ta i anspråk för att anta de utmaningarna.”
Jessica (Nya Zeeland): “Det var väldigt intressant för mig att höra om det arbete de gör med att diskutera olika ämnen med olika kyrkor och kyrkoledare för att hjälpa till med att bygga förståelse mellan kyrkorna. Deras erfarenheter av att arbeta med ekumenik genom dialog mellan olika kyrkor är ganska olika min erfarenhet av att leva ekumeniskt under min tid som volontär här i Taizé. Men vi kunde allihop identifiera oss med utmaningarna och den stora skönheten i att leva, be och arbeta tillsammans med människor från olika länder, kulturer och kyrkor.”
Sinjo (Indien): “Det viktigaste för mig var den energi som de här kyrkoledarna delar med sig av när de talar om större enhet bland kristna och hur det ska kunna bli en större förståelse mellan olika kulturer runtom i världen.”
En livsvision att dela med andra
Tania (Ukraina)
Att bo i Taizé i sju månader blev för mig ett tecken på att jag hör hemma i en kristen familj på riktigt. Nu har jag många bröder och systrar runtom i världen. Jag upptäckte att det är en stor gåva att vara omgiven av andra som tror i vardagslivet. Ibland kan det vara en utmaning att lve ut sin tro i dagens samhälle. Men när man vet att ens livsvision delas av andra är det lättare att vara sig själv. På det viset insåg jag att det är mer än blodsband eller språk som gör människor till släktingar, det är tro.
En av de andra stora gåvorna för mig personligen var bönen under tystnaden. Inte för lång, men inte för kort heller, precis lagom för en innerlig dialog med Gud. Genom att be regelbundet upptäckte jag ännu mer hur Gud kan stötta oss och leda oss varje dag genom Bibeln.
Ungdomar sätter upp tält
Februari: i vinterkylan
Vinterkylan har slagit sig ner på kullen i Taizé precis som i större delen av Europa. Det är långt till storstäderna, men bröderna och de unga tänker på dem som lider i det hårda vinterklimatet, särskilt på dem som lever i våra utvecklade samhällen men som inte har någonstans att bo. En grupp från ett barnhem i Polen, från Lublinområdet, kom efter en stor tjeckisk grupp som var här i början av februari. När gymnasieloven började blev det gymnasisterna från södra Frankrike som var flest.
Pastor Sophie Schlumberger kom på besök till kommuniteten och avsatte en dag för bibelreflektion tillsammans med bröderna över de teman som förbereds för mötena under de kommande månaderna. Hennes man, pastor Laurent Schlumberger, som är ordförande i den franska reformerta kyrkans nationella råd, träffade de unga volontärerna.
Tillit mellan människor
Lorenz (Tyskland)
Under vår reflektionsvecka i början av februari samlades vi runt ämnet "tillit mellan människor". Efter flera dagars samtal om värdet och svårigheterna med att känna tillit i olika relationer och med att omsätta tilliten i praktiken träffade vi pastor Laurent Schlumberger, som är ordförande i den franska reformerta kyrkans nationella råd, när han gjorde ett kort besök i Taizé.
Vi talade om tillit, och han hjälpte oss att bli medvetna om Guds ovillkorliga kärlek till varhe människa, oberoende av vad han eller hon gör eller beslutar. På ett tydligt och envist sätt förklarade han sin övertygelse för oss: det är Gud som ger varje människa en mening med livet, och han tilldelar var och en en plats.
Men hur kan vi på ett konkret sätt förstå ut vilken plats Gud har förberett oss för? Laurent Schlumbergers svar var överraskande: "Det vet jag inte ... och jag är inte orolig för det." För det faktum att Gud tar hand om oss hör ihop med den tillit som han har till var och en av oss. En tillit som gör det möjligt för oss att se oss själva som Guds barn, och att lite på varandra och älska varandra.
Sedan blev det frågor: hur kan jag vara säker på Guds tillit, eller vad är sambandet mellan tillit och egoism och den misstänksamhet som verkar komma så naturligt hos människor? Vi funderade tillsammans på möjliga svar tills tiden tog slut och tvingade oss att avsluta den intressanta eftermiddagen.
Januari: Mötena börjar igen
Bröderna, systrarna och volontärerna har kommit tillbaka till Taizé efter mötet i Berlin. Gäster har börjat tas emot igen, och mötena för unga vuxna har börjat på allvar, till exempel med trettio unga från USA, de flesta av dem presbyterianer. På söndagen efter Trettondagen, efter högmässan, gick bröderna och alla andra ut utanför kyrkan för att sjunga tillsammans en sista gång vid julkrubban. Den 12 januari, på tvåårsdagen av jordbävningen på Haiti, bad alla i särskild gemenskap med människorna där.
Godhetens Gud, låt oss få ta emot din nåd och låta den flöda över från våra liv till de människor vi möter. Idag anförtror vi särskilt människorna på Haiti åt dig, de som arbetar för att bygga upp landet igen. Och vi tackar dig för den tro och den uthållighet som håller detta älskade folk på fötter.
På mötet i Berlin talade broder Alois om de tysta retreater som man kan vara med på i Taizé. Jag deltog i en sådan under januari månad, i ett hus där unga män får o. Huset kallas "le Puits (Källan)".
Under de dagarna gjorde jag många upptäckter som gällde mitt liv, min personlighet och Bibeln. När jag mediterade över hur det berättas om Jesu död och uppståndelse på olika ställen i Bibeln insåg jag hur viktig personen Jesus är i världshistorien, men särskilt i mitt liv. Tack vare två volontärer som hade hand om våra måltider under veckan, och regelbundna möten med en Taizébroder, kunde vi på bara några få dagar komma in i en relativt inre tystnad — ett möte ansikte mot ansikte med oss själva — som uppdagar mycket om oss. Jag fick upptäcka många positiva saker som gäller min egen personlighet, men ensamheten visade också mindre underbara egenskaper som jag har och som jag nu vet att jag måste vara försiktig med.
Jag tog långa promenader på landsbygden runt Taizé på eftermiddagarna och mediterade i kyrkor i byarna runtomkring. I kontakten med naturen upptäckte jag ett liv med mer frid och en mäsnkligare takt som jag kommer att försöka hålla fast vid också i andra miljöer. Det var en mycket fin erfarenhet, men den sista dagen, efter mässan, var jag överlycklig över att äntligen få tala och skratta igen med mina vänner!