Vi är medvetna om farorna och lidandet som tynger mänskligheten och vår planet, och vill därför inte ge efter för rädsla och resignation.

Ändå blir det fina mänskliga hoppet ständigt hotat av besvikelse. Ekonomiska svårigheter som blir en allt större börda, ländernas ibland kolossala komplexitet och deras maktlöshet inför natur katastrofer – allt sådant har en benägenhet att skära bort hoppets nya skott.

Broder Alois, Brev 2012 –Mot en ny solidaritet

Friedemann (Tyskland)

Med Jesus Kristus kommer Guds son till vår jord; och ändrar vårt sätt att se på Gud, på många olika sätt. Genom sitt liv, sin passion och genom återuppståndelsen i evangeliet, uppfyller han första testamentet som genom detta får sin mening. När vi skulle förvänta oss att få se Guds son i härlighet kommer han till jorden som ett barn i en krubba. Han håller sig kvar vid Jordanflodens strand för att ta emot dopet bland dem som väntar sig hans frälsning. Han äter med fiskarna, och ända fram till korset kan han älska och förlåta.

I Saligprisningarna i Bergspredikan är denna anda närvarande: ”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike” (Luk 6:20). Och till sist säger han till oss: ”Kungen skall svara dem: Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” (Matt 25:40)

Idag är världen full av osäkerhet. Det kan vara hemskt och omskakande för många människor, särskilt för våra yngre bröder och systrar. Kommer jag att hitta ett jobb efter att jag slutat skolan? Kommer det att vara säkert och stabilt där jag bor? Vad kommer att hända med klimatförändringarna? Kommer våldet någonsin att upphöra? (…) om vi håller samman och förlitar oss på kunskapen om att ingenting kan komma mellan mig och Kristi kärlek, kan vi stå stärkta inför denna osäkerhet.

Olav Fykse-Tveit, generalsekreterare för Kyrkornas Världsråd, hälsning till europamötet i Berlin

Abigail (Malta)

När vi ser på vad som händer omkring oss (ekonomiska kriser, naturkatastrofer etc.), känner jag ängslan. Jag vill hjälpa, men jag kan inte göra det. Då minns jag vad Gud har lovat: "Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge er en framtid och ett hopp." (Jeremia 29:11). Så låt mig ha tålamod. Gud är inte färdig ännu. Han vet vad som pågår. Han vet vad som är bäst. Jag måste släppa taget och ge Gud mitt hopp och min tillit. Han kommer att ta hand om allt: "Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken." (Jesaja 43:19) Han älskar var och en av oss. Allt jag kan göra är helt enkelt att be för dem och tro på honom!

Solidaritet får inte endast bli en slogan hos vissa politiska partier, utan ett löfte som engagerar hela personen både på handlingens och bönens nivå, och även berör känslan och medlidandet. Detta är sannerligen grunden i evangeliets budskap som knyter ihop den troende, inte bara med hans eller hennes Skapare, utan också med hela skapelsen.

Patriarken Bartholomos av Konstantinopel, hälsning till europamötet i Berlin

Emilja (Litauen)

Jag har alltid känt att jag tillhör naturen. Jag är observatören och beundraren, den lycklige som får uppleva så mycket skönhet i denna värld. Jag tror att allt som existerar på denna planet kommer från samma källa, källan till kärlek. Där kommer också jag ifrån. Det är detta hemliga sammanhang som förenar oss alla, den kärleksfulla energin flödar genom alla människor, djur och växter. Det binder oss samman så att det inte finns någon annan väg. Tyvärr är vi också övertygade om att vi är kungar i denna världen, men ingen människa skulle existera utan Moder Naturs hjälp. Jag tror att jorden inte är beroende av mig så mycket som jag är beroende av den. Och det enda jag kan göra för den här världen är inte att skada den mer än jag redan gjort. Jag vill vara i fred med den, bli mer medveten, ta fler steg för att skydda miljön, oavsett hur små de är. Jorden är vacker och det är en present given för oss att ta hand om.

Omvälvningarna i världsekonomin ställer frågor till oss. Den geopolitiska maktbalansen förändras. Orättvisorna ökar. Gårdagens trygghet visar sig inte hålla idag. Kan detta vara en anledning till att vi tänker mer på de alternativ vi har i livet?

Broder Alois, Brev 2012, not 3

Kate (USA)

Mat är ett viktigt ämne som ligger i tiden och är en av de största frågorna i USA just nu: Varifrån kommer maten? Hur har den odlats? Vem får äta den?

Jag har alltid haft en liten grönsaksträdgård. Min familj, främst min morfar, har lärt mig allt jag kan om trädgårdsarbete, exempelvis hur man odlar tomater. För mig ligger det något meditativt i det, jag fascineras av att se hur liv plötsligt kan uppkomma från ingenting. Jag ser en likhet med Jesus liknelser som ofta handlar just om jordbruksarbete och odling. Och dessutom så odlar jag av praktiska skäl: Jag kan välja vad jag ska äta, jag förorenar inte jorden genom transport eller bekämpningsmedel och, sist men inte minst, jag är såklart rättvist betalad för min egen arbetskraft. Jag vet att kyrkor upprätthåller gemensamma trädgårdar i många städer: särskilda platser där människor kan odla mat på ett hållbart sätt.