Sommaren går mot sitt slut, och för många av er börjar skolan eller arbetet igen. För oss bröder i kommuniteten innebär sommarens slut att många av oss kommer att lämna kullen ett tag.

I morgon ger sig två bröder av till Afrika. Som ni vet ska vi ha vårt tredje internationella möte för unga vuxna i Afrika – i Kigali, Rwanda. Sedan blir det Europamöte i Rom. På båda ställena kommer det snart finnas bröder tillsammans med S:t Andreassystrar och ett team med unga volontärer för att hjälpa till med förberedelserna.

Dessa avresor är inte lätta för våra hjärtan, för vår första och viktigaste kallelse är att leva tillsammans i gemenskap, antingen här i Taizé eller i små grupper spridda över världen. Men vår passion för att arbeta för gemenskap bland alla människor leder oss att ta ansvar för dessa möten för unga vuxna på olika ställen.

Är inte sökandet efter gemenskap evangeliets själva hjärta? Jesus kom för att “för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett”, säger Johannesevangeliet. Och han ber oss att delta med honom i skapandet av denna enhet bland människor. Ja, Kristus har gett oss en ny solidaritet i arv. Det är upp till oss att upptäcka detta, att föra det fram i ljuset.

De klyftor och missämjor som delar mänskligheten är så djupa. Ömsesidiga missförstånd skapar spänningar och konflikter mellan kontinenter och mellan länder, mellan generationer, mellan medborgare och utlänningar. Vi har aldrig haft så många möjligheter och kommunikationsmedel. Och ändå blir splittringen bland människorna värre.

Och de kristna är själva splittrade. Om vi ska kunna arbeta för försoning mellan människor, är det nödvändigt att kyrkorna försonas med varandra. Varje kyrkosamfund måste vara troget det bästa av sin historia, samtidigt som det öppnar sig för andra och tar emot det bästa av vad andra har. Det är genom att vandra på denna stig vi som vi kan leva som försonade människor på ett synligt sätt.

För att hålla liv i denna försoning vill vi bröder, mer än någonsin tidigare, fortsätta vår pilgrimsfärd för tillit på jorden tillsammans med er unga människor från alla världsdelar.

En förutsättning för de kristnas försoning är naturligtvis teologisk och historisk reflektion. Men den viktigaste förutsättningen är möten mellan människor, och det kanske är det som pilgrimsfärden för tillit främst kan bidra med.

Genom mängder av möten mellan människor går det redan att ana den försoning vi längtar efter bland alla döpta. Och det ger oss kristna en ny dynamisk kraft att vara fredsbärare bland människorna.

Här får vi vecka efter vecka under hela året erfara att Kristus kan föra oss samman över alla gränser. Denna gemenskap är ett under som aldrig upphör att förundra oss. Det är genom att leva ett sådant under som den försonade kyrkan skulle kunna bli kärnan i en universell gemenskap.

Pilgrimsfärden för tillit, med sina etappstopp i varje stad, får oss att djupare upptäcka kyrkans ansikte och kallelse. På varje plats där vi har ett möte välkomnas vi av den lokala kyrkan, av kristna från olika samfund.

Vart vi än åker upptäcker vi att de historiska kyrkorna genomgår svårigheter. I dag står kyrkliga institutioner, i alla kyrkor, inför sina begränsningar. Många ser behovet av förändring, men ingen vet riktigt i vilken riktning man bör gå.

Med pilgrimsfärden för tillit vill vi delta i i sökandet efter dessa förändringar. Och när vi ser den stora tillit som så många kyrkliga ledare sätter till denna vår pilgrimsfärd, säger vi till oss själva: här finns en Guds kallelse, som vi vill svara på med all den styrka vi har fått.

Genom att vara bärare av gemenskap, var vi än är, kan vi hjälpa till att förlösa det hopp som så många kvinnor och män söker efter. Det är på det viset vi, som kristna spridda över världen, kan vara jordens salt och ge ny livskraft till dem som är uttröttade och modstulna.

Världen törstar efter detta hopp. Så låt oss inte förbli passiva! Var och en på sin plats kan tillsammans med några andra fullgöra gärningar av öppenhet, generositet och försoning. Källan till en sådan överlåtelse är tillgänglig för var och en. Denna källa ligger i evangeliets ord och i nattvarden som ger oss näring.

Låt oss lyssna på vad Jesus säger till oss:

Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? … Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.