TAIZÉApril: från påsk till pingst
Genom firandet av Kristi himmelsfärd och pingst kommer vi till årets andra stora topp när det gäller antalet deltagare i mötena, och den stora majoriteten kommer från Tyskland. Flera volontärer som ska stanna till slutet av sommaren har redan kommit från Indien, Benin, Madagaskar och Colombia. En vecka efter de ortodoxa kyrkornas påskfirande kom det en grupp från två församlingar i Moskva. De unga deltagarna från den gruppen ledde i slutet av sitt besök här en workshop på temat "Att vara kristen i Ryssland idag".
För några veckor sedan förlorade kommuniteten broder Jean-Pierre, och vi försöker vänja oss vid förlusten. Han kom från Schweiz, och med sina 94 år var han kommunitetens äldste broder.
Och goda nyheter kom i form av att en ung man från Tanzania gick in i kommuniteten. Han lever tillsammans med bröderna i Nairobi i Kenya. Broder Alois reste dit för att ge honom den vita kåpa som bröderna bär under bönerna.
Mars: Stilla veckan och påsk
På påskdagens morgon bad broder Alois den här bönen:
Jesus Kristus, du lever, döden kunde inte hålla dig kvar! När denna underbara nyhet kungörs blir vi överväldigade. Du öppnar en väg framåt där allt verkade vara stängt. Genom din Ande andas du på vår uppgivenhet och vår bitterhet. Du bryter ner murarna mellan människor. Du ger de fattiga deras värdighet. Du skickar oss ut i världen med hoppet om nytt liv.
Bönen finns på många språk här:
Stilla veckan 2013 i Taizé
Sergió från Portugal var i Taizé under tio dagar runt påsk. Han skrev dagbok och bad andra unga att bidra. Här är hans berättelse:
Torsdag 28 – Fottvättningen
Det var kallt i soluppgången när alla gick till kyrkan för att komma i tid till morgonbönen. Efter frukosten gick kullens unga pilgrimer till sina bibelgrupper med bröderna. Under middagsbönen togs en ung man från Tchad upp i kommuniteten, och broder Alois gav honom den vita kåpa som bröderna använder vid de gemensamma bönerna.
Samma dag togs mer än tusen pilgrimer från många olika platser emot. Sammanlagt är vi nu mer än 3300 personer som har valt att komma till Taizé för att fira påsk tillsammans.
Under kvällsbönen, när evangelietexten om Jesu sista måltid tillsammans med lärjungarna hade lästs, kom ett viktigt ögonblick: fottvättningen. I år var första gången som bröderna också erbjöd sig att tvätta fötterna på alla de unga pilgrimerna i kyrkan. Det gjorde intryck på flera som jag träffade:
“Trots att jag visste i förväg att bröderna skulle tvätta våra fötter under bönen blev det en stor upplevelse, en vacker symbol för ödmjukhet och tjänande.” (Marta, Portugal)“Jag har varit i Taizé under Stilla veckan flera gånger tidigare. I år tyckte jag mycket om skärtorsdagsfirandet. Broder Alois brukar tvätta fötterna på de andra bröderna. I år gick bröderna runt i hela kyrkan och tvättade allas fötter. Det tecknet var fantastiskt och överraskande.” (Nadia, Italien)“Jag har varit i Taizé några gånger förut. Men den här gången blev det ett väldigt starkt ögonblick för mig under bönen när fötterna tvättades. Alla deltagare blev aktörer. Det var så speciellt att känna att taizékommuniteten inte bara tar emot utan också är tjänare åt de pilgrimer som kommer för att fira påsk på den lilla kullen. En påsk full av enkelhet och glädje.” (Marco, Portugal)
Sedan fortsatte kvällsbönen med att mässan firades.
Fredag 29 – Långfredag
Redan på fredagsmorgonen kände många långfredagens sorg. Vädret verkade instämma. Efter morgonbön och frukost möttes kullens pilgrimer på olika platser för att vara med på bibelintroduktion. De som skulle ha bibelintroduktion och samtal på eftermiddagen gick till sina arbetsgrupper. Idag var texten hämtad från Matteusevangeliet (26:36—46).
På eftermiddagen klockan tre ringde en klocka i flera minuter. Alla stannade upp för att reflektera och be så länge som klockan hördes. Det var ytterligare ett väldigt starkt ögonblick för alla på kullen — vi mindes hela passionshistorien fram till Jesu död enligt evangeliet.
På kvällen började bönen med en korsprocession där bröderna bar krucifixet runt i Försoningskyrkan. Vid bönens slut knäböjde de vid korset så som de gör varje fredag, och sedan fick alla som ville komma fram till korset och be. Oyak var stängt. Bönevakan varade till tidigt på morgonen.
Tobias från Tyskland säger: “Det här var mitt sjätte besök i Taizé, och återigen är det helt olikt alla de tidigare. Nu när jag för första gången är här under Stilla veckan känner jag hur den heliga Anden arbetar under tystnaden, när vi sjunger, medan vi arbetar och när vi samtalar.” Dina från Portugal säger: “Nu under mitt första besök i Taizé hittade jag tystnaden, en tystnad som inte är tom — tvärtom, det är en tystnad som är full av kärlek. Jag hittade mig själv, jag hittade andra, och jag hittade Honom som stöttar allt. Bönerna varje dag var ett viktigt steg i mötet med Gud.”
Lördag 30 – Förväntan
Det var inget nattvardsfirande idag heller. Under middagsbönen bars den ikon som visar hur Jesus stiger ner i dödsriket runt i Försoningskyrkan i procession. Det påminde oss om att till och med när Jesus var död var han verksam.
Idag hade de unga sitt sista möte med de brlder som ledde bibelintroduktionerna. Alla reflekterade över mötet mellan den uppståndne Kristus och lärjungarna som var på väg till Emmaus (Lukasevangeliet 24:13—35). För mig blev den texten en påminnelse om hur det ibland kan vara omöjligt att se Guds närvaro i mitt liv, till och med när han står rakt framför mig.
På eftermiddagen träffades arbetsgrupperna och samtalsgrupperna igen. Under kvällsbönen gav en broder från Baskien sina livslånga löften till kommuniteten. Glädjen var påtaglig både bland bröderna och bland de unga. Efter bönen talade broder Alois om detta i sin kvällsmeditation.
“När jag kom tillbaka till Taizé i år tyckte jag att det var svårt att be och att hitta tystnade – jag hade huvudet fullt med saker att tänka på. Men jag pratade med en broder, och han sa att det också är en bön att bara vara i Guds närvaro.” (Lotti, Tyskland)“Jag hade ingen aning om vad jag skulle kunna hitta i Taizé. Det började som ett äventyr och slutade som en otrolig erfarenhet. Tystnaden, starka böner, att tala om känslor och tvivel med människor från hela världen. Det har gjort min tro starkare, och jag ser fram emot att den ska växa ännu mer.” (Camino, Spanien)
Söndag 31 – Uppståndelsens glädje
Påskdagen är äntligen här! Ända från firandets början skiner ljuset starkare, och glädjen exploderar i sång med vårt första “Alleluia”. Ett mycket vackert ögonblick.
Mot slutet läser broder Alois och andra bröder påskhälsningen på mer än 25 språk: "Kristus har uppstått!" Pilgrimerna svarar glatt: "Han har verkligen uppstått!"
Redan på eftermiddagen är många pilgrimer tvungna att lämna Taizé och resa hem, och andra gör sig redo att åka. En av dem, Nadine från Tyskland, skriver:
“Kristus har uppstått! Han har verkligen uppstått! Det var en sådan glad stämning i kyrkan när vi sa de orden på alla språk. De hade aldrig kommit så djupt inifrån mitt hjärta tidigare. Efter fottvättningen på skärtorsdagen och bönen runt korset på långfredagen längtade jag efter påsk, efter all glädje, efter ’Alleluia’ och efter den här sortens nystart. Idag kom solen äntligen fram. Och jag vill ta det ljuset med mig in i min vardag och sprida påskens glädje till andra.”
Måndag 1 april – En dag med nya välkomnanden
Idag tar vi emot mer än 3000 pilgrimer i Taizé. De kommer från många håll, men särskilt från Tyskland. Solen skiner hela dagen, och på kvällen ekar uppståndelsesångerna i Försoningskyrkan. Ett sista ord från Miguel från Portugal:
“En av de starkaste upplevelserna i Taizé är att dela vår tro och våra personliga erfarenheter med människor från hela världen. På de samlingarna, och efter bibelintroduktionen, kan de "mest olika" sorters människoer gå tillsammans i riktning mot Gud och upptäcka sig själva. Efter samtalen hjälper bönen oss att upptäcka Gud inuti oss själva.”
Taizé: februari, en fasterytm
Flera hundra unga portugiser var i Taizé i början av fastan. På onsdagen, som markerade början av den här vandringsperioden mot påsk, fick var och en ett kors av aska tecknat i pannan och inbjöds att ’lita på evangeliet’. Altaret är klätt i lila under fastan, och det förekommer inga sjungna ‘halleluja’ under bönerna. På det viset kan de klinga allt starkare vid påsk. Särskilda sånger för den här tiden på året hjälper också till att skapa en förväntningens anda.
Den här tiden av förberedelse är inte bara andlig: volontärerna och de unga vuxna gästerna har satt upp de stora tälten och gjort dem redo för att ta emot de tusentals som väntas till Stilla veckan. Man känner också hur naturen vaknar allt eftersom, och Taizé såg årets första soliga dag i mitten av februari.
Under de senaste veckorna på kullen har flera grupper med unga vuxna från olika regioner i Frankrike kommit för att vara här under sina skollov. De största grupperna kom från den sydvästra regionen Midi-Pyrénées, Tours, Lyon och från Paris förorter. Flera av grupperna fick i ett par dagar sällskap här av sina biskopar.
En fruktbärande tyst vecka
Shiela (Filippinerna)
Under min tid som volontär i Taizé var det veckan i tystnad som blev en riktigt stor välsignelse och som hjälpte mig upptäcka mig själv på ett djupare vis. Jag fick vägledning i de dagliga bibelintroduktionerna, särskilt i evangelieberättelserna om den förlorade sonen och om när Jesus går på vattnet tillsammans med Petrus; jag blev allt mer inspirerad för varje dag. Jag lärde mig att tystnad inte bara handlar om en frånvaro av ord och prat. Tystnad är också att uppskatta allt runt omkring dig – och genom det möta Gud, lyssna till hur Han talar i våra hjärtans tystnad.
Taizé: i januari börjar mötena igen i vinterkylan
Under de första veckorna 2013 återupptas de internationella mötena. Flest unga kommer från Belgien, medan andra är mycket långväga: Korea, Burundi, Botswana, Chile, USA, Kanada … Många besökare är studenter eller unga som arbetar och använder sin semester för att börja året i Taizé. Vissa har blivit tvungna att organisera om sin ankomst på grund av snöoväder.
Under dessa veckor är brödernas böner inriktade på världshändelser: konflikten i Mali, återuppbyggandet av Haiti tre år efter jordbävningen och dessutom firandet av den fransk-tyska försoningen. Trettondedag jul firades i särskild gemenskap med kristna från Öst. Några av dem firade också jul samtidigt.
Den 18—25 januari firades böneveckan för kristen enhet i många länder. Årets
tema förbereddes av studenter från Indien. Under denna vecka hölls en bönekväll i Försoningskyrkan i Taizé. Autuns biskop, protestantiska pastorer och den ortodoxa prästen från området var med. En broder som har bott i Bangladesh i 30 år ledde ett möte om vittnesbörden från de kristna i Asien.
Att ge sitt bästa till andra
Bishoy (Egypten)
I början av min tid som volontär var jag orolig för att det skulle vara svårt att få kontakt med människor och få vänner. Jag insåg snabbt att det var mycket enkelt och att folk var väldigt öppna. Jag har lärt mig mycket här: om hur kommuniteten är organiserad och om de dagliga uppgifterna, men också idéer på olika språk. En viktig sak under min tid som volontär var att få se sann kärlek mellan människor och vars och ens önskan att ge sitt bästa till andra. Jag imponerades av de ungas vilja att hjälpa till frivilligt. Jag är glad att kunna återvända till Egypten med alla dessa erfarenheter i minnet.
Längtan efter bön
Velimir (Kroatien)
Ibland hamnar människor i en ’rutinartad tro’ – att be och gå i kyrkan blir till enkla traditioner och vi gör det för att ’det är så det är’. En vistelse i Taizé gör bönen obligatorisk, inte på ett sätt som begränsar den utan snarare som en längtan. Vi koncentrerar oss på dialogen och vår egen relation med Gud. Men det är inte bara bönen som skapar andlighet här, det gör också tilliten. Vi delar med oss av vårt perspektiv till de unga människor vi just träffat: vi förlitar oss på varandra och på Gud.