Den här Stilla veckan, som kommer att kulminera imorgon förmiddag med påskfirandet, ger oss möjligheten att uppleva intensiva dagar. Vi har kommit hit från så många olika länder, och vi upplever en gemenskap bortom språken och våra olika samfundstillhörigheter.

Imorgon ska vi hälsa varandra, som kristna gör över hela jorden, med de här orden: "Kristus har uppstått — Han har verkligen uppstått!"

Det är han, den uppståndne Herren, som samlar oss. Han är visserligen fortfarande osynlig för våra ögon, men han kan vara närvarande, som ett mysterium, hos varje människa, hos var och en av oss.

På korset led Jesus fruktansvärt, och han dog som en brottsling. Men i djupet av detta lidande urskiljer vi en verklighet som är ännu djupare. Vi ser den uppenbara sig på Korsets ikon: Jesus öppnar sin famn för att välkomna varenda människa in i sin kärlek. Han tar emot oss, han tar emot till och med alla våra brister och vår inre häftighet.

På det sättet förvandlar Jesu lidande och död vårt lidande och vår död. Tragedin utplånas inte — vi blir fortfarande förvirrade när vi möter ondskan ansikte mot ansikte. Men på samma sätt som för Jesus strålar hoppets ljus för oss, djupare än ondskan, även om vi nästan inte förstår det. Lågan kanske flämtar, men den kommer inte att slockna.

För att hålla hoppets låga vid liv behöver vi varandra. Vi bröder skulle vilja göra allt vi kan för att ni ska få upptäckta det här hoppet i era liv. Och omvänt: er närvaro här i Taizé ger näring åt vårt hopp.

Ja, det är Jesus Kristus som för oss samman. Och han vill att vi ska bli människor som söker passionerat efter gemenskap, sådana som skapar vänskap mellan människor som tror och människor som inte tror.

Broder Roger skrev in gemenskapspassionen i vår kommunitetes kallelse. Och ni vet att vi nästa år kommer att minnas honom särskilt vid flera tillfällen, särskilt den 16 augusti, tio år efter den dag när han blev dödad här i kyrkan.

Det är på grund av passionen för gemenskap som vi inte bor här i Taizé allihop. En del bröder bor i små grupper i olika världsdelar, och andra reser för att besöka olika länder och lyssna till vad andra människor vill berätta om sina liv.

Därför reste två bröder till Ukraina för en månad sedan. Många unga från det landet kommer hit och till Europamötena. Vi kunde inte bara iaktta på håll vad som händer där.

En annan broder reser till Ryssland på måndag för att fira påskveckan tillsammans med kristna där. Det är en allvarlig konflikt som äger rum just nu, och i båda länderna finns det kvinnor och män som vill fred.

Samma gemenskapspassion får oss att leta efter vägar som kan leda fram till synlig enhet bland kristna. Och det verkar som om just nu är den rätta tiden för nya steg i den riktningen.

Hoppets låga, som Jesus tänder i var och en av oss, är något som förenar alla döpta. Förutsättningen för att Kristi kärleks eld ska kunna lysa för alla som söker hopp är att vi gör den enheten mer synlig.

Så jag vill be er att be för de människor som arbetar i de olika kyrkorna: de protestantiska, de ortodoxa, den katolska, vare sig de är nära er eller har ett vidare ansvar. De har verkligen en mycket svår uppgift i att vara de "goda herdar" som Jesus talade om.

I Taizé är vi extremt tacksamma över det förtroende som ledare för de olika kyrkorna visar oss. Jag kände detta förra året när jag deltog i Kyrkornas Världsråds generalförsamling. Den hölls i Sydkorea, i Busan, och samlade många protestantiska och ortodoxa kyrkoledare.

I samband med det fick jag tillfälle att besöka Nordkorea. De möten som jag kunde genomföra med olika människor där finns inristade i mitt minne. Och under de här dagarna kommer vi ihåg offren för skeppsbrottet i Sydkorea, många av dem barn, i våra böner.

Det var också förra året som vi firade Trettondagen med ungefär hundra unga vuxna i Istanbul. Vilket vackert välkomnande vi fick hos patriark Bartolomeus av Konstantinopel!
Och jag vill sägga ett par ord om påven Franciskus. Han tog emot mig i slutet av november, och vi samtalade en stund. Vilken godhet som strålar om honom, vilken förståelse gentemot vår kommunitet! Han uppmuntrade mig kraftfullt att fortsätta att ta emot unga människor i Taizé och att fortsätta vårt liv som ekumenisk kommunitet.

Jag fick möjligheten att hälsa på honom igen för tre veckor sedan i samband med den mässa som han firar varje morgon i sitt lilla kapell. Och samma kväll tog Benediktus XVI emot mig i det kloster i Vatikanen dit han har dragit sig tillbaka. Jag tackade honom för den gästfrihet som han visade oss under vårt Europamöte i Rom och för den oförglömliga bönen på Petersplatsen den 29 december 2012.

Jag skulle också vilja be er att minnas de närmaste stegen på pilgrimsfärden för tillit i era böner. Några bröder är just nu i Texas och leder en pilgrimsfärd som innefattar tre möten, i Austin, Dallas och Houston. Själv kommer jag i slutet av nästa vecka att resa till Mexiko. Flera bröder har nu i flera månader förberett ett möte för unga vuxna i Mexico City.

När ni kommer tillbaka hem fortsätter ni också pilgrimsfärden för tillit på jorden i er vardag. Låt oss allihop leva i tron att den uppståndne Kristus går före oss på vår väg, att han välkomnar oss och finns vid vår sida vart vi än går.