En av de saker som kännetecknar våra möten under hela sommaren här i Taizé är att vi kommer från olika kyrkor och samfund. När vi lever tillsammans i några dagar gör Gud det möjligt för oss att förvänta oss enhet och att välkomna varandra i all vår mångfald.
Sökandet efter enhet bland kristna är inte något som berör bara teologer och kyrkoledare. Mer än någonsin är det så att vi alla, var och en av oss, nu kan komma närmare enheten genom att ta på oss att i vardagen "leva som människor som är försonade".
Att leva som människor som är försonade är inte något statiskt tillstånd. Det är en attityd som får oss att närma oss andra, dem som är olika oss, inte för att kritisera dem utan för att lära känna dem och för att upptäcka de Evangeliets skatter i vilka deras liv är rotade.
Vi befinner oss allihop på denna resa till försoning, men ikväll skulle jag vilja ge uttryck för vår speciella tacksamhet gentemot de kristna i Öst. Ortodoxa kristna kommer under hela sommaren för att vara en vecka här på kullen, från Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Rumänien, Serbien och Grekland. Vi har också katoliker från Grekland ibland oss.
Det finns också de som tillhör andra östkyrkor och som delar med sig av skatterna i sin tro och sina traditioner till oss: koptiska egypter, armenier, jakobiter och Malankar-indier. Förra veckan berättade Khulood, en irakisk kaldeisk kristen som bor tillsammans med sin familj i Taizé, för oss om de prövningar som hennes folk genomgår.
Att veta att Kristus samlar oss från hela världen är en underbar uppmuntran som kan hjälpa oss att stå emot modlösheten. Ibland kan det ju vara missförstånden som regerar mellan Öst och Väst, och de kan öppna djupa gap och till och med leda till konflikter. Men tillsammans kan vi kristna från Öst och Väst vara Jordens salt, fredens jäst.
Ikväll har jag bett två ortodoxa kristna att tala till oss. Ortodoxa kristna och grekiska katoliker lägger stor vikt vid att Kristis uppståndelse är det centrala i tron, också också vid den heliga Andens roll i kyrkan. Vi kan alla ta emot denna stora skatt, tro och bön, från dem.
Olga och hennes make Micha hade det svårt i Sovjetunionen. När hon döptes fick hon höra av sin familj, som hon älskar så mycket, att hon skämde ut dem. Idag glömmer vi så lätt att det finns troende som på grund av sin tro accepterar att de blir annorlunda behandlade och utsatta för fördomar och förnedring. Olga kände Baba Vera och kommer att berätta för oss om henne.
Olga: Namnet "Vera" betyder "tro" (på engelska: "faith", övers anm). Och "Baba" betyder "mormor" eller "farmor". Vi kallade henne Baba Vera på grund av hennes ålder. Hon hade aldrig haft någon egen familj — hennes fästman hade blivit dödad i ett läger när de var unga. Själv hade hon suttit i fängelse, i fångläger och i exil i åtta år. Och trots det var hon en av de lyckligaste människor jag någonsin har träffat.
Hon hade blivit tillfångatagen för sin tros skull tillsammans med sin bror och många andra som var med i samma församling. En präst bodde i hemlighet på vinden i hennes hus, och han firade gudstjänst där. Det var en underjordisk kyrka. Ända tills hon blev arresterad — hennes bror satt redan i fängelse — bodde hon tillsammans med sin mamma, som var gammal och avsidestagen, och en tjänstekvinna som hade blivit förlamad. Hennes första tanke var: Detta är inte möjligt. Gud skulle aldrig låta detta hända.
Och plötsligt sken prästens sista ord med ett bländande ljus i hennes inre: Vad som än händer, tappa aldrig modet, och klaga aldrig för Gud. "Min själ blev som en sten", sa hon, "jag kunde inte be. Och med min mun sa jag gång på gång – Slava Tebe Boze! – bara med munnen, inte med hela min själ — för att tysta mitt hjärta."
Broder Alois: Vi är glada att unga vuxna från Ukraina finns här med oss under hela sommaren. Det förfärliga våldet i deras hemland berör oss. Marina är här i några månader. Hon ska också tala till oss.
Marina: Under denna mycket svåra tid, när vi i Ukraina har behövt hjälp, har vi inte förlorat vårt hopp eller vår tillit till Gud. Det är snarare så att vår tro har blivit starkare i våra hjärtan.
I vintras satte vi upp ett tält på Maidan. Det fick fungera som en kyrka där vi samlades för att be, alla tillsammans. Det var ett viktigt steg för enheten bland kristna från olika samfund i Ukraina. Varje morgon samlades vi mitt i Maidan och bad Gud att freden skulle komma tillbaka till vårt land.
Vad är det vi tycker är viktigt här i Taizé? Här på denna fredens ö där kristna från olika länder samlas för att be och leva tillsammans kan vi hitta hjärtats frid. Taizé är den bästa platsen för oss ukrainare och ryssar att övervinna konflikterna och lyssna till och förstå varandra.
Broder Alois: Tack till er båda två, Olga och Marina. Vår gemenskap med er kommer att bestå.
Imorgon eftermiddag kommer vi bröder att ge oss av och lämna er för er själva här på kullen. Ni förstår säkert att vi har behov av att en gång under sommaren få lite ledig tid tillsammans. Men vi kommer allihop att vara här med er igen till kvällsbönen.
Margaux kommer nu att läsa namnen på alla de länder som är representerade här den här veckan, och barnen kommer att dela ut blommor. Samtidigt skickar vi också hälsningar av hela vårt hjärta till de unga afrikaner som har samlats den här veckan i Tlemcen i Algeriet. De samlas till samma böner och samma bibelreflektioner som vi här i Taizé. Avståndet kan inte skilja våra hjärtan åt, och vi vill berätta för våra vänner att vi känner att vi är mycket nära dem.
Det finns blommor till dem som är från Korea, Japan, Kina, Macau, Hongkong, Taiwan, Kambodja, Vietnam, Indonesien, Bangladesh, Indien, Irak, Palestina, Libanon och Armenien,
till dem som är från Sydafrika, Tanzania, Kenya, Uganda, Gabon, Tchad, Benin, Burkina Faso,
till dem som är från Ryssland, Finland, Sverige och Norge,
till dem som är från Vitryssland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Holland, Belgien och Irland,
till dem som är från Ukraina, Ungern, Österrike, Tjeckien, Slovenien, Schweiz och Frankrike,
till dem som är från Albanien, Rumänien, Serbien, Kroatien, Bosnien och Herzegovina, Italen, Spanien och Portugal,
till dem som är från Nya Zeeland och Australien,
till dem som är från Chile, Argentina, Brasilien, Bolivia, Colombia, Costa Rica, Guatemala, Puerto Rico, Dominikanska Republiken, Haiti, Mexiko, USA och Kanada.
Och nu fortsätter vi vår bön med att sjunga, särskilt för fred och försoning i Ukraina och Mellanöstern, och i gemenskap med de unga som har samlats i Algeriet.
