”Stå inte bara ut med det som händer, utan bygg med det, med Guds hjälp”

I takt med att vi närmar oss påsk växer oron över hur coronaviruset sprider sig. I Taizé verkar det bli så att vi för första gången kommer att vara utan besökare under Stilla veckan och i vårt påskfirande. Vi har blivit tvungna att be alla som hade anmält att de skulle komma att skjuta på sin vistelse här, och Försoningskyrkan är stängd. Vi fortsätter med vårt liv i bön och arbete ”avskilda från alla men förenade med alla”. Vi är mycket medvetna om att förbönen håller oss enade med så många andra människor i hela världen.

Via telefon och internet tar vi emot mängder av nyheter från människor som står inför liknande utmaningar i andra delar av världen. En del av våra bröder bor eller arbetar i Korea, i Italien och på andra håll. Genom kontakten med sina familjer har våra kinesiska bröder följt hur epidemin har utvecklats i Kina ända sedan utbrottet, och de har lyssnat noga och varit djupt oroade.

Vid sidan om frågor om de försiktighetsåtgärder och förändringar i vår livsstil som är nödvändiga berör den här mycket oväntade och ovanliga hälsokrisen oss på ett djupare sätt. Först och främst hjälper den oss att känna det lidande och den ångest som de drabbade – de sjuka, deras familjer och alla de för vilka krisen får allvarliga ekonomiska konsekvenser – upplever. Vi bär dem i bön.

Vi vill också tacka och uttrycka vår beundran för de människor som satsar alla sina krafter på att hjälpa de drabbade och, i ett större perspektiv, på att omorganisera samhällsfunktionerna. Vi hör så många vittnesbörd om kreativ generositet, om solidaritet och om människor som gör motstånd mot passivitet och modlöshet.

Hur skulle vi i den här svåra tiden kunna låta bli att fråga oss: Vad väntar sig Kristus av oss? Vad erbjuder den Uppståndne, som kom för att vara med sina modfällda lärjungar trots de stängda dörrarna, oss? Vad kallar han oss till idag? I de svårigheter som vi upplever nu, med broder Rogers ord: ”Att inte bara stå ut med det som händer utan att bygga med det, med Guds hjälp.”

Att följa Kristus leder oss in i omvändelsens erfarenhet, till att vända oss bort från mörker och istället i riktning mot ljuset från den Uppståndne. Låt oss, dag för dag, inte bli distraherade av rädsla, vrede, ånger, förvirring eller det mörker som ofta gör anspråk på att täcka hela världen och tar monopol på hela vår uppmärksamhet … Låt oss, djupt i våra hjärtan, fortsätta vara förenade med den fridens och fredens källa som alltid finns kvar bortom allt.

När begränsnings- och försiktighetsåtgärder ökas för att förhindra att smittan sprids, låt oss vara mycket noggranna med den skatt som mänskliga relationer är. Låt oss hålla kontakten – genom telefonsamtal och meddelanden som ger uttryck för vänskap – med de människor som är isolerade, först och främst med de äldsta, de mest ömtåliga och dem som redan är påverkade av någon annan sjukdom eller av svårigheter.

Under de närmaste dagarna kommer vi att ta några konkreta initiativ för att ge uttryck för vår andliga solidaritet. Varje kväll kommer en bön med en liten grupp bröder att sändas från vårt hus i sociala medier (vid 20.30). Och alla som vill kan också skicka förbönspunkter.

Som Paulus skrev till församlingen i Rom: ”Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? (...) Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” (Romarbrevet 8:35, 38–39)

 [1]