Sedan nästan 20 år har hundratals studenter från länder söder om Sahara som studerar i Algeriet blivit inbjudna att delta i mötena i Taizé under några sommarveckor. Genom dem har vi förmånen att kunna hålla en dörr till Afrika öppen. De kommer från en rad olika länder: Kongo, Elfenbenskusten, Kamerun och många andra.

Deras närvaro i Taizé uppmuntrar oss att tillsammans tänka över hur vi kan skapa en framtid i fred, hur de unga kan ta ansvar för utvecklingen av samhället, och vilken plats tron har i detta sammanhang. Dessa frågor kommer ofta upp när vi samtalar, och det är spännande att prata med dem och höra dem berätta om sina erfarenheter. Nu har vi rest till dem för att fördjupa detta samtal i den kontext de lever i.

Vi började vår resa i Alger, åkte sedan västerut och åkte till slut tillbaka till Alger. Enkelheten i våra möten med studenterna och glädjen över att återses gjorde ett starkt intryck på oss.

Något som är frapperande i Algeriet är den arabiska gästvänligheten. Ofta får besökaren höra: ”Välkommen till oss”. Efter de svåra åren med terrorism så är närvaron av utlänningar en symbol för en ny början. Trots detta känner sig många av de utländska studenterna vilsna vid ankomsten till Algeriet. De bor i främmande land i flera år, och det är många som inte kan resa hem någon gång under dessa studieår.

Att leva i en främmande kultur är inte alltid lätt och de kristna studenterna upplever detta särskilt starkt. I detta islamiska samhälle är de kristna och kyrkorna mycket diskreta och märks knappast i det offentliga livet utom genom några kyrkliga byggnader som de kristna fick behålla när Algeriet blivit en oavhängig stat.

Något som är frapperande i Algeriet är den arabiska gästvänligheten. Ofta får besökaren höra: ”Välkommen till oss”. Efter de svåra åren med terrorism så är närvaron av utlänningar en symbol för en ny början. Trots detta känner sig många av de utländska studenterna vilsna vid ankomsten till Algeriet. De bor i främmande land i flera år, och det är många som inte kan resa hem någon gång under dessa studieår.

Att leva i en främmande kultur är inte alltid lätt och de kristna studenterna upplever detta särskilt starkt. I detta islamiska samhälle är de kristna och kyrkorna mycket diskreta och märks knappast i det offentliga livet utom genom några kyrkliga byggnader som de kristna fick behålla när Algeriet blivit en oavhängig stat.

Kallad som hon är att leva i ett muslimskt samhälle försöker Kyrkan i Algeriet att leva i god kontakt med de människor de kristna har omkring sig, respektfullt och utan att söka egen vinning. De kristna vill vittna om en Gud som är nära alla människor och försöker därför med stor kreativitet och gott mod att bygga upp ”mötesplattformar” som gör det möjligt för dem att få kontakt med alla möjliga olika personer. Inte för att få folk att konvertera ytligt, utan framför allt för att genom sina liv uttrycka något av evangeliets innehåll.

På så sätt har de skapat bibliotek, som mest unga algeriska studenter besöker, och ateljéer i vilka man kan ägna sig åt något hantverk, brodera eller sy för de unga kvinnornas del, som på så sätt kan komma ut ifrån hemmet i några timmar. En annan aktivitet är att hjälpa personer som har det svårt.

Ledarna för de kristna grupperna är få och bemödar sig alltid om att kunna fortsätta att vara närvarande i ”det muslimska huset”, något som är mycket viktigt för att ge världen ett exempel på att man kan leva sida vid sida, även när man tillhör mycket olika organisationer. Det är ett liv som utgörs av små steg och i vilket ”resultaten” främst består av trohet i vittnesbördet.