Det är lördag morgon. På gatan ”la Rua São Lázaro” framför porten till taizébrödernas hus börjar det bli livligt. Nästan alla är där: Herr Mario med sin gitarr, Vital och hans yngsta dotter, Noélia och hennes barn, Fagner, Ana Lucia… Döva, blinda, seende och hörande, vuxna och ungdomar, alla är där för att ännu en gång planera sina aktiviteter. Alla är medlemmar i ”Klubben för händer som ser och talar”. Namnet är lite långt, men alla kommer ihåg det och tycker om att upprepa det. Händer som talar: de dövas teckenspråk; händer som ser: blindskrift. Klubbens målsättning är enkel: att göra det möjligt för de döva och blinda i Alagoinhas att leva helt och fullt, att delta i ett familjeliv, att försvara sina rättigheter, att stärka banden mellan döva och hörande, mellan blinda och seende.

Klubben föddes 1995 då ett tiotal ungdomar bestämde sig för att lära sig de dövas teckenspråk. Det fanns många döva i vårt kvarter, och ingen gjorde något särskilt för dem. Alagoinhas, en liten stad i staten Bahia, 15 mil från Salvador, är en typisk genomfartsstad, genomkorsad sedan flera år av bönder från ”Nordöst” som flyr från fattigdom och hoppas på ett bättre liv i de stora metropolerna i söder. På Rua São Lázaro bor sedan 25 år en grupp bröder från kommuniteten i Taizé. Gatan ligger i ett av de fattigaste kvarteren i staden. 1994 upptäcker de att det finns mer är 25 unga döva som bor på området, och som blir mer och mer marginaliserade. Ingen i hela staden känner till de dövas teckenspråk En lärare från Salvador hjälper några av dem att lära sig ett minimum av tecken. Dessa ungdomar beslutar sig då att fortsätta och lära sig mer. Klubben för händerna som talar är född. Både döva och hörande kan vara medlemmar. De första lektionerna för döva äger rum. Sedan växer antalet aktiviteter: ”capoiera”, teater, dans… Lektionerna i teckenspråk gör det möjligt för de döva att delta i samma sociala och kulturella aktiviteter som hörande människor.

Lektionerna för de döva får snart äga rum i kvarterets skola för fattiga barn. 2001 öppnas en klass för blinda. Klasserna för döva och blinda växer och växer. Idag tar skolan emot 150 barn från kvarteret, 80 döva mellan 2 och 30 år, och 30 blinda mellan 5 och 75 år och 4 elever som är döva och blinda. Blandningen av elever i denna skola gör att det uppstår en speciell atmosfär som kännetecknas av rikheten i utbytet mellan elever och en frid som förvånar när man vet att många av dessa barn har ett tufft liv hemma med våld som ibland tar sig extrema yttringar.

När de blinda kom och blev medlemmar i föreningen växte klubben och samtidigt blev den starkare. Det finns nu 25 medlemmar som träffas en gång i veckan. De sysslar med saker som får konsekvenser i det dagliga livet: kurser i blindskrift och teckenspråk, undersökningar som kan leda till att man upptäcker problem med känseln, sökandet efter arbete som passar blinda och döva i stadens företag, översättning av teckenspråk…

Man gör också andra saker som stärker klubbens gruppdynamik och visar konkret vad den kan leda till. Något som kallas ”Bahia Tandem Tour” är säkert den aktivitet som väcker störst uppseende. Tanken är enkel: att göra det möjligt för döva och blinda att resa från Alagoinhas till Salvador på tandemcykel. I Europa finns det flera initiativ av detta slag som gör det möjligt för blinda att resa långa sträckor på flera tandemcyklar med en som kan se på framsätet och en blind på baksätet. Vad som är lite annorlunda i vårt fall är att den som sitter främst är döv. Det är svårt att riktigt förstå hur kommunikationen mellan de båda fungerar, men det har gått mycket bra. I september 2004 var det 6 tandemcyklar som gjorde resan till Salvador. De stannade varje dag i någon mindre stad längs vägen och visade att handikappade personer har sin plats i dagens samhälle och att de kan spela en utvecklande roll.

Klubben blir allt oftare ombedd av institutioner i grannstäderna och i hela Bahia att hjälpa dem i deras arbete med blinda och döva. För närvarande finns det bara en skola, ECAI (Escola Comunitária de Atendimento Integral: gemensam skola för global anpassning), av detta slag i staten Bahia, som är lika stort som Frankrike.

Edwige, octobre 2004