Chapecó är en medelstor stad i den sydvästra delen av delstaten Santa Catarina som ligger i södra Brasilien. Stiftet ligger vid gränsen till Argentina. På 1800-talet kom det många tyska och italienska immigranter hit. Det märktes när vi hade vårt möte. Daniel, en ung brasilian som hjälpte till med förberedelserna för europamötet i Milano förra året, hade denna kommentar: det känns som om man var i Europa, man saknar folk med mörkare hudfärg!

1540 ungdomar gav det lilla bidraget till omkostnaderna för att delta i mötet i fyra dagar. Bland dem fanns några indianer, vilket var glädjande, för de brukar inte delta i sådana här tillställningar. Alla fick logi hos familjer i staden i de 51 bas grupper i som finns i Chapecó, och alla uttryckte sin uppskattning av de vänliga människor som de fick bo hos. Den sista dagen, söndagen, kom det ytterligare 3000 ungdomar för att delta i en fyra km lång vandring och den avslutande festgudstjänsten.

Bland alla Tillitsdagar som vi haft i Brasilien är detta det möte som fått mest stöd av den lokala Kyrkan. När förberedelseteamet kom i slutet av juni, så fanns det redan en plan för besök i de 40 församlingarna i stiftet med sina 1500 basgrupper! Fram till början av oktober har de unga volontärerna rest omkring i stiftet i två team. De vistades tre eller fyra dagar i varje församling. Några av dem har bott hos mer än tjugo olika familjer under denna förberedelsetid!

Under mötet tillbringade deltagarna förmiddagarna i de områden där de bodde. Alla började dagen med en gemensam morgonbön, och sedan gjorde de besök hos personer eller små grupper som har det svårt på något sätt: sjuka, gamla eller isolerade, ett hem för drogmissbrukare, en indianby o s v. Tack vare den direkta mänskliga kontakten lämnar sådana besök alltid djupa intryck. Sedan följde en måltid hos värdfamiljen, och därefter begav sig alla till maristbrödernas stora skola.

Eftermiddagen började med gemensam bön i en stor sporthall som dekorerats med TNT-tyger (mycket billigt tyg av plast) i orange och rött. Mitt i den dekorerade delen fanns det en indianhydda och en slumbarack i plast. I hyddan fanns det en ikon av Treenigheten, i baracken en ikon av Jungfrun med barnet. En kör med ett tjugotal sångare leddes av Rachelle, en ung kanadensiska som deltagit i förberedelseteamet. Carlos, som kommer från Santo André, där Tillitsdagar hölls förra året, spelade gitarr tillsammans med Marcos, från El Alto i Bolivia, där vi hade Tillitsdagar 2004. «Cantarei ao Senhor», «Deus é amor», «Cantem céu e terra» och «Bendizei ao Senhor» var de sånger som väckte störst entusiasm.

Sedan delade ungdomarna upp sig i grupper med femton olika teman om andligt liv, bibeln, kyrkan, och olika sidor av socialt, ekonomiskt och politiskt liv. Trots att en valkampanj just pågick undvek temagrupperna för det allra mesta att välja sida. Mot slutet av eftermiddagen samlades alla på gårdsplanen framför skolan och bjöds på förfriskningar av vuxna på gott humör. De fick bland annat smaka på frukt som mognat i trakten denna årstid, mandariner, bananer och äpplen.

Sedan framträdde en del ungdomar i sporthallen: en grupp döva, en grupp blinda, indiangruppen, en mycket bra grupp som visar traditionella danser ur gauchokulturen, andra sång- och musikgrupper och individuella vittnesbörd. Musiken var på högsta volym och åhörarna följde ibland musiken med kroppsrörelser eller danssteg.

Därefter vände sig alla mot den liturgiska utsmyckningen. Ljus i keramikljusstakar tändes, kören började sjunga och hela deltagarskaran stillade sig inför kvällsbönen. En del personer har uttryckt sin förundran över att de unga sitter så stilla och deltar så i bönen i mer än en timme! De trodde inte att det skulle var möjligt. På fredagskvällen hade vi bön runt korset, och alla kom fram, somliga gick på knä. Denna gest var mycket talande för dem.

Och dagen slutade med att deltagarna tog sig hem till sina familjer.

Chapecó har haft en utmärkt biskop, José Gomes, under de senaste 25 åren före 2000-talet. Han visade att han litade på små jordbrukare, på deras fruar, på indianerna i stiftet, på ungdomarna, och uppmuntrade dem att organisera sig för att försvara de rättigheter de hade enligt lagen, både ute i samhället och inom kyrkan. Hans efterträdare fortsätter i samma anda, och det märks när folket samlas till möte i kyrkan att de är vana att ta ansvar. Men detta har lett till att man lägger tonvikten på social och politisk kamp. I detta läge var Tillitsdagarnas samlingar till bön något som gjorde intryck. Det var något nytt, och det svarade på en djup törst.