”Allt började i Jönköping, där ett helgmöte samlade ungefär 50 unga vuxna från så vitt skilda platser som Lund, Karlstad och Stockholm. Sofia församling bjöd in till mötet, som inleddes med bön runt korset på fredagskvällen. På lördagen följde programmet rytmen från Taizé: bön och ett bibelstudium med efterföljande samtal i smågrupper på förmiddagen. På eftermiddagen var det olika workshops. Och på kvällen tändes ljus under bönen när vi firade Uppståndelsen. Söndagsförmiddagens högmässa hade fler unga deltagare än vanligt! Evangelietexten var Johannesevangeliet 10:22–30. I kommentaren till dessa verser gjorde vi den här reflektionen: ’Låt oss under de kommande veckorna avsätta tid till att lyssna till Den gode Herdens röst och genom detta ta till oss att han känner oss och förstår oss. Då kommer vi att kunna följa honom och i vår tur ge våra liv för andra. Är vi redo att göra det?’

När jag sa att jag skulle åka till Älvsåker trodde folk att jag uttalade något annat namn fel. Men Älvsåker finns! Det är ett litet samhälle mellan Göteborg och Kungsbacka med en 1200-talskyrka byggd av danskar. Det har kommit ungdomar därifrån till Taizé under ett antal år eftersom församlingen haft resan som en del av sin konfirmationsundervisning. Vilken glädje det var att se kyrkan alldeles fullsatt! Gamla och unga, en del med uppdrag inom församlingen, andra som bara hade hört att något var på gång. Det var som en riktig bild av Evangeliet!

Från Åker-Länna församling kom en präst med sex ungdomar till Taizé för tre år sedan, förra sommaren bestod gruppen av 25 personer, och i sommar hoppas de bli ännu fler. Ungdomarna berättar för fler och fler och bjuder med sina vänner. Nu fylldes den gamla kyrkan av folk från Åkers Styckebruk och andra samhällen i närheten. Några kom från Eskilstuna, där de brukar vara med på ’sinnesrogudstjänster’ för unga vuxna som har missbruksproblem. Kyrkan var smyckad med orangefärgat tyg och ikoner. En flöjtist och en cellist ackompanjerade sångerna vid bönen. Det var ett verkligt tecken på hur upplevelserna i Taizé kan integreras i vardagens församlingsliv.

Det var en glädje att komma tillbaka till Stockholm, där vi lärde känna så många unga förra året. Varje onsdag från september till maj i år har de fortsatt att be med sångerna från Taizé i Maria Magdalena kyrka på Södermalm. Det blir uppehåll under sommaren, men bönerna börjar igen i höst. Alla är välkomna!

I Borgs församling i utkanten av Norrköping firas varje vecka en mässa inspirerad av församlingsmedlemmarnas besök i Taizé. Kyrkklockorna ringer, och alla sitter tysta. Så börjar den första sången. Ingen information ges, inga sångnummer sägs. Efter evangelieläsningen är det tyst en lång stund – ingen predikan.
En stor grupp gudstjänstdeltagare kom också från Agape, en frikyrka, tack vare det kontaktnät som byggts upp i stadens kristna samarbetsråd. På det sättet blev kvällen en bönevaka för försoning.

Helgmötet i Sundsvall samlade över 120 unga vuxna, de flesta från Härnösands stift men också några från Luleå, Uppsala, Stockholm och Linköping. Gustav Adolfs församling bjöd in dem till tre dagar med bön och samtal. Många kom från mindre samhällen i Mellansverige och Norrland och poängterade hur viktigt det är att få möjligheten att be tillsammans med andra unga. Biskop Tony Guldbrandzén kom för att vara med på lördagsförmiddagen, deltog i bibelstudiet och mötte efteråt en grupp studenter som förbereder sig för att prästvigas i hans stift. Ungdomar som flyttat till Sverige från Angola, Rwanda, Kenya och El Salvador kom tillsammans med ungdomsgrupper för att vara med på mötet – ytterligare ett tecken på att inbjudan gäller alla.

Vilka slutsatser kan man dra efter en resa som den här?
Först av allt att det finns så många svenska ungdomar som söker efter en tro, trots vad som ofta sägs om att Sverige sekulariseras. Men det är inte alltid så lätt för dem att hitta sin väg in i församlingarna. Hur ska ungdomarna få det ansvar de behöver för att bli aktiva medlemmar i gemenskapen när det fortfarande finns så många anställda?
För det andra: Evangeliet fortsätter att tala till dagens generationer. Vi får inte vara rädda för att tala om Kristus på ett tydligt och enkelt sätt. Och det är Kristus som samlar oss och visar på en inbjudan som gäller alla, som inte ställer någon utanför. En resa till Taizé kan vara en hjälp att följa en sådan väg, men det krävs också en bra förberedelse och uppföljning. En pilgrimsfärd fortsätter – den har visserligen ett mål, men det finns alltid ytterligare ett steg att gå.

Framför allt är det den enkla generositeten och det varma välkomnandet hos svenskarna, unga och gamla, som jag bär med mig efter denna resa. Det är något som kommer att ge mig kraft under min egen pilgrimsfärd framöver.”