Sökandet efter fred och försoning i människornas familj finns inskrivet i djupet av vår kallelse som kommunitet i Taizé. Detta sökande har under de senaste 30 åren tagit formen av en «pilgrimsfärd för tillit på jorden» som samlar unga vuxna ur flera generationer från alla världsdelar.

De 40 000 deltagare från hela Europa, som nu är samlade i Bryssel till ett möte som är en etapp på denna pilgrimsfärd, den 29 december 2008 till den 2 januari 2009, skulle vilja ge nytt liv åt den intuition och den entusiasm som kännetecknade början av det europeiska äventyret: att göra försoningen mellan folken mer konkret genom att samarbeta när det gäller användandet av medlemsländernas tillgångar och tillgodoseendet av deras speciella behov.

Uppbyggandet av ett enat Europa: ett makalöst äventyr

Europa har lyckats leva i fred under en lång period, längre än någonsin tidigare. Den väg som tillryggalagts inger hopp om att något liknande ska kunna göras i andra delar av världen. Efter alla krig upplever man freden som en enastående gåva. Men freden är trots allt inte säkrad för all framtid: varje generation måste hjälpa till att hålla den vid stånd.

Vi får inte tröttna på att verka för fred

De europeiska institutionerna upplevs ibland idag som något man inte förstår sig på och som man lätt blir trött på. De är dock nödvändiga för att arbetet för fred i denna världsdel ska kunna fortsätta. Men de bör inte ta deras plats som vill engagera sig på det lokala planet. Det lokala engagemanget bör uppmuntras på alla nivåer. [1] De som har ansvar i de olika länderna kan ge ny kraft åt gemenskapen genom att avstå från att skylla på de europeiska institutionerna, när de tvingas fatta beslut som inte är populära.

En globalisering av solidariteten

Uppbyggandet av Europa är meningsfullt helt och fullt endast om unionen är solidarisk med de andra världsdelarna och med de fattigaste folken. Många folk är stadda i en snabb utveckling. Dagens situation fordrar en ny ansträngning bland européer att förstå vad som händer och anpassa Europas hjälpinstitutioner och hjälpmekanismer till det nya läget.

Många ungdomar önskar att man inte nöjer sig med en ekonomisk globalisering utan också eftersträvar en globalisering av solidariteten. Om vi vill se en mer rättvis fördelning av jordens tillgångar, så innebär det väl att de rika länderna måste visa sig mer generösa både när det gäller investeringar i utvecklingsländerna och ett värdigt och ansvarsfullt mottagande av immigranter från dessa länder?

Många europeiska ungdomar har genom personliga kontakter över hela Europa fått ett samvete som räknar med hela världsdelen. Detta leder inte till att man kväver det som är typiskt för varje folk eller landskap, utan till att man delar sina olika gåvor med varandra och respekterar mångfalden. Förslaget att inrätta en europeisk civiltjänst kan leda till att de olika folken lär känna varandra bättre.

Den pågående finanskrisen

Den pågående finanskrisen visar att ekonomin, om den inte följer vissa etiska regler, inte kan leda till varaktig utveckling. Denna kris kan bli en vändpunkt om den leder oss till att ställa frågor om vad vi prioriterar i utvecklingen av vår värld: vilken sorts utveckling vill vi ha? Vilken utveckling är möjlig om man räknar med att planetens tillgångar är begränsade?

Ju mer komplicerat världens ekonomiska och finansiella system blir, desto större blir behovet av koordination och reglering, så att allas möjlighet att få del av de gemensamma tillgångarna tillgodoses. Vi kan inte längre klara oss utan supranationella instanser som fastställer regler som leder folken till mer rättvisa [2]

Två kristna bidrag

Evangeliet uppmuntrar oss att leva enkelt. Evangeliet kallar den troende att vara herre över sina egna önskningar och begär för att kunna begränsa sig, inte genom att underkasta sig en lag utan genom ett fritt val. [3] När man i frihet gjort valet att leva enkelt kan man stå emot det tryck som råder bland dem som har det bäst att skaffa sig mycket som egentligen är överflödigt och samtidigt bidra till kampen mot den fattigdom som många tvingas leva i.

Ett annat bidrag från kristet håll kan vara en inställning som uttrycker förlåtelse. En sådan inställning innebär att man vägrar att förmedla gammal bitterhet till den uppväxande generationen, en bitterhet som hänger ihop med sår som fortfarande gör ont. Det handlar inte om att glömma orättvisor eller lidande som vissa folk utsatts för, utan om att hela minnet genom förlåtelse och bryta den kedja som gör att smärtan förs vidare. Utan förlåtelse finns det ingen framtid för våra samhällen. Den våg av livskraft som kännetecknade början av byggandet av Europa föddes till stor del ur ur denna övertygelse. [4]

Alla kan delta i livet i en civilisation där det inte är misstänksamhet som råder utan förtroende. Under historiens lopp har det ibland hänt att ett litet antal personer har verkat för fred på ett sådant sätt att ett helt folk följde den vägen. [5]