Tre dagar av försoning i glädje
Från 1 till 3 maj 2009 deltog 8000 ungdomar i det möte som organiserats av kommuniteten i Taizé i samarbete med ärkestiftets ungdomscentrum i den litauiska huvudstaden. För tre år sen blev bröderna tillfrågade av kardinal Backis om de kunde ha en etapp på Pilgrimsfärden för tillit på jorden där. I sin välkomsthälsning sa han: ”Jag tror att Vilnius jublar, tack vare er närvaro, och kommer att visa prov på gästfrihet.” Och så blev det: stadens gästvänlighet överträffade alla förväntningar.
Något som frapperade från början, det var att man kunde konstatera att en försoning var möjlig. Trots historiens krumsprång träffades ungdomar från länder som ligger nära varandra, men som ofta känns så avlägsna från varandra, och delade det viktigaste med varandra. Trettio församlingar tog emot gäster, hundratals familjer i Vilnius och dess omnejd välkomnade ungdomar från alla grannländer och en del från länder som ligger längre bort. Vilket tydligt tecken på fred bland människor att under den gemensamma bönen få höra bibeltexter lästa på litauiska, och polska, på vitryska och lettiska!
Hela staden var i rörelse för att ta emot gästerna. På officiella skyltar kunde man läsa om mötes program, tider för bön och workshops; stora banderoller välkomnade pilgrimmerna utanför de största kyrkorna; en park i centrum hade reserverats för utdelande av mat: en frodig omgivning vid den lilla älven Vilna för att äta varm mat som lagats av ungdomar och soldater. Glädjen över att vara tillsammans lyste på mångas ansikten.
På eftermiddagarna samlades deltagarna och stadens ungdomar på olika ställen för att delta i workshops av mycket skiftande karaktär: i domkyrkan uppmuntrades man att reflektera över Guds kallelse; i en luthersk kyrka över sångens plats i de troendes liv; i ett museum där man kunde studera den sovjetiska regimen, funderade man över den gångna tidens inflytande i dagens samhälle; i den ortodoxa domkyrkan visade man ikoner och bjöd på liturgisk sång från Grekland, Georgien och Ryssland; på en teater sjöng man folkmusik från olika traditioner, inklusive judiska; ute på gatorna kunde man möta stadens fattiga tillsammans med personer som arbetar i kyrkans nödhjälp; och man kunde träffa medlemmar i en kommunitet av typen Tro och Ljus, där man bl a tog emot en hel grupp från Moskva.
Den gemensamma bönen i fyra stora kyrkor i staden var stark under de tre dagar som mötet pågick. Alla vände sig mot Gud tillsammans: landets alla biskopar, de ansvariga för de ortodoxa och lutherska kyrkorna, värdfamiljerna, ungdomarna som kom från många olika håll och bröderna som var utspridda i olika kyrkor. Som broder Alois sa när han hade sin sista meditation: ”vi är alla tacksamma för att vi blivit så varmt välkomnade dessa dagar. Vi tackar dem som är ansvariga för kyrkorna som har stött oss under förberedelserna, alla som öppnat sina dörrar för oss, och naturligtvis dem som varit med i ungdomsteamet i Vilnius och i den närliggande trakten och alla volontärer. Denna gästfrihet är ett tydligt tecken på att Kyrkan är levande!”
När det var dags att resa tog ungdomarna och värdfamiljerna farväl, inte utan tårar. Somliga tvekade inte att säga att de upplevt något mycket speciellt, till och med en ”historisk” händelse: det var säkert första gången som tusentals unga kristna tillhörande olika kyrkor som kom från Polen och Ryssland, Lettland och Ukraina, Vitryssland och Västeuropa togs emot av litauerna i deras huvudstad i feststämning och jubel. Dessa tusentals ungdomar som söker försoning och tillsammans bygger upp gemenskapen i Kyrkan utgjorde ett starkt tecken på att framtiden ser hoppfull ut...ett tecken på att en framtid är möjlig.
