TAIZÉ

Albanien

 
För Gud är det möjligt att få oss att förstå vad han väntar sig av oss

En av bröderna berättar år 2004: Jag har just varit på besök i Albanien i tio dagar. Det är ett land som vi inte har besökt de senaste åren. Det är viktigt med ett sånt besök för att bättre förstå hur de unga vuxna, som kommer hit på sommaren eller till ett europamöte, har det i sitt vardagsliv. Besöket var också viktigt för dessa unga, för det finns inte mycket intresse i Europa för vad som händer i detta land.

Det är ett mycket vackert land, ganska litet men ändå ”fullkomligt” med sina berg, havet, kullar och landskap och en mycket rik kultur.

Något som frapperar och som man ser tecken på överallt, det är landets kommunistiska förflutna. Överallt ser man bunkrar – det finns 800 000 sådana överallt i landet – som sticker upp som små svampar i städerna, nära många hus, på ängarna… När man tittar på Kyrkans situation och på de unga i Kyrkan, så ser man att allt fortfarande är märkt av den kommunistiska eran.

Jag började mitt besök i norr, i Scodra, en stad som är viktigt i landets historia men blivit glömd av myndigheterna. Vägarna i trakten är dåliga så att prästerna t o m måste skaffa sig fyrhjulsdrivna bilar för att kunna besöka folket i byarna. I denna stad träffade jag en gammal präst som suttit i fängelse i tolv år. Han sa att han klarade detta bra jämfört med många andra präster och munkar som blivit dödade under årens lopp.

I Scodra hade vi ett möte från en fredag till följande söndag med unga från hela landet. Tre hundra ungdomar kom från olika städer för att leva tillsammans dessa tre dagar ungefär som i Taizé. De hade förberett bönestunder som blev mycket vackra och inrett ett rum som kapell. Vi hade bibelinledningar och små samtalsgrupper. Många blev berörda av detta möte. Man måste ta sig god tid, tala länge till de unga, innan de börjar öppna sig och berätta för varandra om sitt liv. På kvällen kom ungdomarna för att prata spontant. Det blev förvånansvärt djupa samtal med ungdomar som söker sin väg i livet och som behöver uppmuntran.

Landet är övervägande muslimskt, även om det är få som praktiserar sin tro. De kristna utgör 30% av befolkningen varav 20% ortodoxa och 10% katoliker.

Jag träffade unga ortodoxer som var i Taizé i somras och som är lärare vid den ortodoxa teologiska fakulteten. Jag träffade också en ortodox biskop. Vi pratade om ungdomar som söker en mening med livet, en inriktning, en kallelse. Biskopen frågade mig: ”Vad säger ni till sådana ungdomar?” Jag svarade att det inte är vår uppgift att ge svar, utan att vi måste uppmuntra sådana ungdomar och tala om för dem att det är möjligt för Gud att få oss att förstå vad han väntar sig av oss. Biskopen tittade förvånad på mig och sa: ”Säger ni det till de unga?” Jag blev orolig att han kanske inte tyckte om mitt svar och började känna svetten rinna ner längs ryggen. Men jag sa: ”Ja”. Han svarade: ”Det är mycket bra! I Albanien har man alltför länge sagt till folk vad de ska göra och inte göra, vad de ska tro och inte tro.” Han förstod att vi säger till de unga att de själva ska söka sig fram, att de inte ska förvänta sig för mycket svar från andra utan leva med detta sökande i tron. Och biskopen fortsatte: ”Vi måste hjälpa de unga att förstå att när de gör något för andra, när de ger av sin tid, utan att vänta sig att få något tillbaka, så är det egentligen de som i första hand får något. De får något som de inte väntat sig.” Biskopen avslutade med att säga att i detta sammanhang så är upplevelsen av Taizé något viktigt därför att man där inte ger några färdiga svar, utan man försöker inge de unga tillit och mod, och också uppmuntra dem till ansvarstagande för det gemensamma livet, något som kommunismen tycks ha suddat ut.

Sista uppdateringen: 11 Maj 2005