Sång

Psaltarpsalm

När Herren vände Sions öde,
då var allt som om vi drömde:
vi skrattade, vi sjöng av glädje,
och jublet steg från våra läppar.

Då sade man bland folken:
Herren har gjort stora ting med dem!
Ja, Herren gjorde stora ting med oss,
och därför var vi glada.

Herre, vänd vårt öde,
liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.
De som sår under tårar
skall skörda med jubel.

Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.

Psaltaren 126

Textläsning

Paulus skriver: Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Första Korinthierbrevet 13:1-9, 13

{eller}

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Johannesevangeliet 1:1-5

Sång

Tystnad

Förbön

För dem som är långt hemifrån, dem som har lämnat sitt land, för flyktingar och förtryckta, ber vi till dig, Herre.

För alla som har det svårt, för dem som är beroende av andras hjälp och barmhärtighet, ber vi till dig.

För oss alla som samlats här, att vi inte skall brista i uppmärksamhet mot dem som du anförtror oss, ber vi till dig.

Att vi blir fria från all fruktan, ber vi till dig, Herre.

Att vi lär oss att bättre fördela jordens tillgångar mellan oss, ber vi till dig.

Att vi aldrig upphör att på nytt förundras över din skapelse, ber vi till dig, Herre.

Att vi finner ljus och mod i det gemenskapens mysterium som din Kyrka är, ber vi till dig.

Herrens bön

Bön

Jesus vår frid, du lämnar oss aldrig. Och den Heliga Anden öppnar alltid en utväg för oss, den där vi kastar oss ut i Gud som ut över en avgrund. Och vi överraskas: avgrunden är inte något bottenlöst mörker, utan den är Gud själv, ett bottenlöst djup av förlåtelse och frihet.

{eller}

Välsigna oss, Herre Kristus, du som låter vårt hjärta finna ro också när vi ställs inför det ofattbara, att de som ingenting ont gjort får lida.

Sånger