Video of the whole service (commentary in French)

Broder Alois tal till påven

Käre [Benediktus XVI]!

 

Idag upplever vi en viktig etapp på vår ”pilgrimsfärd för tillit på jorden”. Vi kommer från hela Europa och från andra världsdelar, och vi tillhör olika kyrkor. Det som förenar oss är starkare än det som skiljer oss åt: ett och samma dop och Guds Ord förenar oss. I kväll har vi kommit hit för att fira denna enhet tillsammans med er, för denna enhet är en verklighet även om den ännu inte är total. Det är när vi riktar blicken mot Kristus tillsammans som enheten fördjupas.

 

Broder Roger har inspirerat vår kommunitet att försöka förmedla evangeliet särskilt till unga människor. Han var medveten om att splittringen mellan kristna utgör ett hinder i vår strävan att förmedla tron. Han öppnade vägar till försoning som vi fortfarande utforskar. Det finns många som inspirerats av hans exempel och försöker resa tecken på försoning genom sina liv och genom att redan nu leva som försonade.

 

Kristna som är försonade med varandra kan uppmuntra till fred och gemenskap och inspirera människor till en ny solidaritet.

 

Det grundläggande i detta sammanhang är individens personliga relation till Gud. En sådan bönens ekumenik innebär inte att man tolererar vad som helst utan leder till att man lyssnar uppmärksamt på varandra och för en sann dialog.

 

Nu i kväll när vi är samlade till bön här kan vi inte glömma att det sista brev som broder Roger skrev innan han dödades var riktat till er, käre [Benediktus XVI], och uttryckte vår kommunitets vilja att gå framåt i gemenskap med er. Vi kan inte heller glömma vilket stöd vi fick av er efter broder Rogers tragiska död, vilken uppmuntran till oss att fortsätta framåt. Därför vill jag än en gång säga till er att vi är fästa vid er i vårt hjärtas djup, till er som person och till ert ämbete.

 

Till sist vill jag förmedla till er det hopp om en god framtid som vi fann bland ett stort antal afrikanska unga vuxna när vi var samlade till ett möte i Kigali i Rwanda för en månad sen. De kom från 35 olika länder, bland annat från norra Kivu i Kongo, för att delta i en pilgrimsfärd för försoning och fred. Den stora vitalitet som vi fann bland dessa unga vuxna gör att vi kan ha ett gott hopp angående Kyrkans framtid.

 

Dessa unga afrikaner ville att vi skulle ta med oss ett tecken på deras hopp inför framtiden och gav oss sorgofrön - sorgo är ett afrikanskt sädeslag – och de ville att dessa frön skulle gro och växa i Europa. Får jag tillåta mig, käre [Benediktus XVI], att ge er en liten traditionell rwandisk korg kallad ”agaseke” med några av dessa frön som uttrycker det hopp som finns i Afrika? Kanske kan de sås och få växa i Vatikanens trädgård?

Påvens tal till deltagarna i det 35:te europamötet för unga vuxna

Tack, käre broder Alois, för era vänliga och varma ord. Kära ungdomar, ni tillitens pilgrimer, jag hälsar er välkomna till Rom!

 

Ni är väldigt många som kommit från hela Europa och även från andra världsdelar för att be här i närheten av apostlarna Petrus och Paulus gravar. Det är ju i denna stad som de båda utgjutit sitt blod för Kristus. Den tro som drev dessa båda stora Jesus apostlar är också den tro som lett er att sätta er i rörelse. Under det år som kommer vill ni försöka finna källan till tilliten till Gud och leva av den i ert vardagsliv. Det gläder mig att ni på så sätt slår följe med oss under det trons år som vi påbörjade i oktober.

Det är den fjärde gången ni samlas till europamöte i Rom. Jag vill rikta de ord till er som min föregångare Johannes-Paulus II riktade till de unga som var här på det tredje europamötet i Rom: ”Påven känner sig djupt delaktig med er på denna pilgrimsfärd för tillit på jorden. Jag är själv kallad att vara en tillitens pilgrim i Kristus namn.” (30 december 1987).

 

För lite mer än 70 år sen planterade broder Roger det frö som skulle bli kommuniteten i Taizé. Kommuniteten fortsätter att se tusentals unga vuxna från hela världen komma till sig. De söker en mening med livet, bröderna välkomnar dem i sin bön och ger dem tillfällen att uppleva en personlig relation till Gud. Det var för att stödja ungdomarna på deras väg mot Kristus som broder Roger fick idén att starta ”en pilgrimsfärd för tillit på jorden.”

 

Broder Roger var outtröttlig i sin strävan att förmedla evangeliets fred och försoning. Han var uppfylld av den andliga ekumenikens eld och uppmuntrade alla som kom till Taizé att söka gemenskap med andra. Dagen efter hans död sa jag: ”Vi borde lyssna i vårt inre till hans maning till ekumenik på det inre, det andliga planet.” Följ hans exempel och bär enhetens budskap med er. Jag försäkrar er om den katolska Kyrkans oåterkalleliga engagemang att fortsätta att söka vägar till försoning för att uppnå synlig enhet mellan kristna. Och i kväll vill jag med särskild omtanke hälsa er som är ortodoxa eller protestanter.

 

Idag ställer Kristus en fråga till er, som han tidigare ställde till sina lärjungar: ”Vem säger ni att jag är?” Petrus, vars grav ligger här i närheten, svarade: ”Du är Kristus, den levande Gudens son” (Matt 16:15-16). Och hela hans liv blev ett konkret svar på denna fråga. Kristus vill också få ett svar av var och en av er, inte ett svar som ni ger av tvång eller rädsla, utan ett svar som kommer ur er frihets djup. Det är genom det svar ni ger på denna fråga som ert liv kommer att få sin viktigaste mening. Den text ur Johannes brev som vi nyss har hört, ger en sorts sammanfattning som hjälper oss att i stor enkelhet förstå hur vi kan svara på frågan: ”Vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra” (3:23). Att tro och att älska både Gud och andra människor! Detta kan fylla oss med glädje! Kan man tänka sig något vackrare?

 

Jag önskar er att ni under denna er vistelse i Rom ska kunna låta detta ja till Kristus ta form i era hjärtan. De långa stunderna av tystnad som intar en central plats i den gemensamma bönen efter läsningen av Guds Ord kan utgöra lämpliga tillfällen för detta. Det ordet, sägs det i Petrus andra brev, ”bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum”, och betrakta det ”tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (1:19). Ni förstår: om morgonstjärnan behöver gå upp i era hjärtan, så är det därför att den inte alltid finns där. Ibland kommer tvivel eller tvekan upp i er på grund av den ondska som finns och oskyldiga människors lidande. Då kan det vara svårt att säga ja till Kristus. Men detta tvivel gör er inte till icke-troende människor! Jesus förkastade inte den man i evangeliet som utropar: ”Jag tror. Hjälp min otro!” (Mark 9:24).

 

När ni står mitt i denna trons kamp, så lämnar Gud er inte ensamma. Han ger oss alla den glädje och det stöd som man kan finna i kyrkans gemenskap.

 

Under er vistelse i Rom blir ni bekanta med de församlingar eller klostergemenskaper som tar emot er. Ni får en ny upplevelse av kyrkan. Jag tänker på den dag då ni kommer hem igen, till era olika länder. Jag vill uppmuntra er att inse att Gud gör er medansvariga för Kyrkan i vilken människor med olika kallelser lever sida vid sida. Den gemenskap som Kristus Kropp, Kyrkan, är, behöver er och ni har en plats i denna Kyrka. Den Heliga Anden ser till era gåvor, till vars och ens personliga läggning, och bygger upp det gemenskapens mysterium som Kyrkan är med varje medlems speciella gåvor som utgångspunkt. Det är på detta sätt som den Heliga Anden förmedlar det glada budskapet till vår tids människor.

 

Förutom tystnaden så intar sången en viktig plats i er bön tillsammans. Taizésångera fyller dessa dagar Roms basilikor. Sången är ett oersättligt stöd och ger vingar åt bönen. När ni sjunger till Kristus, om Kristus, så öppnar ni er för hoppets mysterium. Var inte rädda att hinna före gryningen med er lovsång. Ni kommer inte att bli besvikna.

 

Kära unga vänner, Kristus tar er inte ut ur världen. Han sänder er till ställen där ljuset saknas så att ni kan förmedla det till andra där. Ja, ni är alla kallade att bli små ljus för dem som ni har omkring er. Genom ert engagemang för en mer rättvis fördelning av jordens tillgångar, genom er strävan efter rättvisa och en ny solidaritet bland människor kommer ni att hjälpa dem ni möter att bättre förstå hur evangeliet sänder oss både till Gud och till andra människor. På så vis kommer ni att genom er tro bidra till att ett nytt förtroende växer fram på jorden.

 

Låt er därför uppfyllas av hopp. Jag ber att Gud ska välsigna er, era familjer och era vänner.