Hammarkullen är en förort i norra Göteborg, välkänd i Sverige genom en TV-serie som spelades in där för några år sedan. Det är ett område med mycket invandrare, och bilden av det är inte alltid så positiv. En inbjudan från en ungdomsledare i Tomaskyrkan, Svenska Missionskyrkan, som arbetar tätt tillsammans med Svenska kyrkan i Hammarkullen, att ordna en helg med bön och samtal på temat ”Vägar till tillit” verkade vara en bra möjlighet att leta efter tecken på hopp.

Oikos är en grupp unga vuxna som bor i olika lägenheter i Hammarkullen. De träffas regelbundet för att be tillsammans och fira mässa. En diskret kristen närvaro kan vara betydelsefull i ett sådant område. När det nyligen talades om att resurserna för skolorna i området skulle minskas hjälpte Oikos till att organisera protesterna mot detta. Och skolorna finns kvar!

Under bönerna lästes bibeltexterna på arabiska. En stor andel av befolkningen kommer från Mellanöstern och norra Afrika. Många syrisk-ortodoxa kristna bor också i området. Ett besök i S:t Johannes kyrka visade den dynamiska kraften i deras gemenskap.

På söndagsmorgonen gick en ung man som hade deltagit i helgen till den egyptisk-koptiska församlingen. Prästen där förklarade att han inte kunde ge honom nattvarden, men efteråt hämtade han ett bröd som han hade välsignat. Han gav det till sin gäst som ett tecken på gemenskap. Den unge mannen tog sedan med sig brödet tillbaka till Tomaskyrkan, där helgens övriga deltagare hade samlats till avslutningsgudstjänst, berättade vad som hade hänt och delade brödet med dem. På det sättet byggdes en bro över hinder som ofta kan verka oöverstigliga.

Unga från andra delar av Göteborg kom också för att vara med under helgen. En del av dem hade aldrig varit i Hammarkullen förut. Tillitens vägar började öppnas …

I de djupa skogarna i Småland stod en kopparskulptur i form av en brinnande buske, som i Andra Moseboken, utanför Slätthögs kyrka och påminde dem som hade vägarna förbi om Guds närvaro i den kristna gemenskapen. Före vårt möte brann busken inte, men efteråt gjorde den det! Det var som om den blev ett tecken på hur oumbärlig bönen är i vårt liv som kristna. Om vi inte hade möjligheten att samlas runt Guds ord och att lyssna till honom, var skulle vi vara då?

I Örsjö blev den vackra kyrkan med väggmålningarna en bra plats för en meditativ bönegudstjänst. Unga människor samlades från samhällena runtomkring, från Nybro och från Kalmar.
I Nybro arbetar kyrkorna mycket för att hjälpa människor med sociala problem. Hela Människans second hand-affär erbjuder arbetstillfällen åt dem som har det svårt på arbetsmarknaden och fyndtillfällen för alla som letar efter sådana.

Konfirmanderna i Sunnersbergs pastorat i Lidköping planerar för en resa till Taizé nästa år. Nu sattes de på prov med massor av frågor och fick verkligen veta vad de kan vänta sig om de kommer till Frankrike en vecka. Men det var en bra grupp, och prästen och ungdomsledarna har redan varit på besök i kommuniteten flera gånger. De deltog aktivt i samtalet och bönen efteråt, dit det kom folk från olika håll i Skara stift. Vi hoppas få träffa dem i maj!

EFS-församlingen Sörbykyrkan i Örebro var platsen för en eftermiddag och kväll med samtal och bön med tacksamhet som tema. I vårt moderna samhälle är det så lätt att vara negativ och kritisk, men är inte ändå en känsla av tacksamhet nödvändig när vi försöker leva förankrade i Evangeliet?
Jesus botade de tio spetälska, men bara en, en samarier, kom tillbaka för att säga tack. Det var han som fick erfara rikedomen i Guds kärlek. Vilken plats har tacksamheten i våra liv?

Stigsjö är en liten by utanför Härnösand. Under eftermiddagen samlades representanter för präster, pastorer och ungdomsledare från Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och pingstkyrkan för att tala om Taizé en stund. De senaste åren har unga människor från Härnösands stift kommit i stora skaror till Taizé under veckan efter påsk. Bönen i kyrkan vid sjön den kvällen blev en första förberedelse för resan.

I Lund hade en grupp studenter, några av dem volontärer i Taizé under de senaste åren, tillsammans med en av studentprästerna och Domkyrkoförsamlingen förberett en bönehelg på temat ”Liv i gemenskap”. Allt var så väl förberett, och på ett så informellt sätt. Stora strukturer och budgetar behövs inte alltid! Och unga människor kan verkligen ta ansvar.

Alla stolarna i universitetsstadens gamla domkyrka hade flyttats ut, och stora reproduktioner av ikoner hade ställts framme i kyrkan tillsammans med en reproduktion av korset från Taizé.

Böneatmosfären i Domkyrkan lockade många människor som bara var på väg förbi, och dessutom många deltagare som kom från olika delar av Skåne och längre bort.

Bibelreflektionen på morgonen utgick från Filipperbrevet 2:1–5 och Första Johannesbrevet 1:3–7 och ledde till följande frågor: Vilka människor är exempel på ett liv i gemenskap för mig? Vad är den viktigaste byggstenen för mig i ett liv i gemenskap? Var finns dess källa? Vad kan hjälpa mig att ta vara på den källan?

Fem olika församlingar, bland dem den katolska församlingen och pingstkyrkan, tog emot deltagarna på eftermiddagen med mat och workshops. Ämnena sträckte sig från mikrokrediter till arbete med hemlösa. Det blev ett fint smakprov på kristnas engagemang i staden.

Och besöket avslutades i Stehag, ett litet samhälle i Skåne. En fin kör och ensemble hade förberett kvällens bön så väl. Det var som en bild av himmelriket. Unga och gamla, och människor som i vardagen finns på helt olika ställen, samlade tillsammans runt Kristus. Hur många vi är är inte viktigt, men att vi samlas i hans namn är det.

Vägar till tillit, ett liv i gemenskap – det är ämnen som verkar vara så aktuella i Sverige idag, och utan tvekan också i många andra länder i västvärlden. Det kan vara lätt att bli distraherad och komma bort från Evangeliets hjärta. Efter de båda helgerna, och i mötena under veckan, kom frågan om en fortsättning upp. Kanske kan brevet från Kina, det som kommer ut vid mötet i Poznan, ge något att fortsätta tankarna med.