Under lång tid har Östersjön, omslutet av Skandinavien, de baltiska staterna, Polen, Tyskland och Ryssland, tjänat som en viktig sjöväg för människor från norra Europa.
Sedan kriget i Ukraina började har oron ökat på ett särskilt sätt i området. Att komma samman från olika länder för att be, reflektera och mötas är viktigt för att ge uttryck för unga européers engagemang till att återuppbygga Europa som ett gemensamt hem med en framtid i fred.

När du ber någon om husrum säger du till dem som välkomnar dig: ”Jag ställer mig under ert beskydd och er omsorg, jag litar på er” och värdarna säger: "Vi är inte rädda för dig, vi är här för dig. Vi vill att du ska känna dig som hemma!". Församlingar av alla samfund och familjer kommer att välkomna deltagarna. Estland har tagit emot över 65 000 flyktingar från Ukraina sedan krigets början och har en total befolkning på 1,4 miljoner människor, vilket är det högsta antalet ukrainska flyktingar per invånare i ett EU-land.

Den sjungande revolutionen är namnet på den stegvisa icke-våldsprocess som ledde till att Estland återfick sin självständighet 1991. Sången var alltid en viktig förenande kraft för estländarna under de femtio år som de levde under sovjetiskt styre. Estland anslöt sig till EU 2004. Landet har en yta på 45.228 kvadratkilometer och delar en 294 km lång gräns med Ryssland. 26% av estländarna är av slavisk härkomst och majoriteten av dem är ryssar.

På 1990-talet beslutade Estlands ledare att använda avancerad teknik för att förenkla medborgarnas liv. All interaktion mellan myndigheter och medborgare har digitaliserats och programmering lärs ut redan i mycket unga år. Estlands IT-sektor står för 4 procent av hela arbetskraften och 7 procent av landets BNP. Detta ger oss en möjlighet att tillsammans reflektera över hur vi kan använda AI, IT och annan teknik, grundad i sund etik som bygger upp människor och samhällen.

Estland var ett av de sista delarna av Europa där kristendomen etablerades på 1100-talet. Sedan Estland anslöt sig till reformationen på 1500-talet är den lokala kulturen idag rotad i lutherska och sedan 1800-talet även ortodoxa traditioner.

I dagens Estland uppger 80 procent av ungdomarna att de inte tillhör någon religion. 70 procent av Estlands unga vuxna uppger att de aldrig ber. Att delta i mötet i Tallinn kommer därför att vara ett tillfälle att söka den uppståndne Kristus och vittna om honom. Liksom kvinnorna vid den tomma graven uppmanades att leta efter Jesus som ”är framför er i Galileen”, uppmanas vi inte idag att lämna vår bekvämlighetszon och söka dem som lever i utkanten av kyrkans institutioner i en anda av förlåtelse, fred och rättvisa? I Tallinn kommer vi att möta och lyssna till människor som engagerar sig för att tjäna andra, bygga solidaritet, och tillsammans göra människors liv vackra.

Vi kommer att få uppleva enheten mellan alla döpta i olika kristna traditioner. De olika kyrkorna, som representerar en minoritet av befolkningen, är angelägna om att tala med en röst och samarbeta för att göra sig hörda. Estlands kyrkoråd samlar de tio största samfunden och inbjuder Taizégemenskapen att förbereda mötet i Tallinn. Under mötet kommer vi vid middagstid att dela bönen från olika traditioner i kyrkor i stadens centrum.

Relationerna mellan Taizékommuniteten och estniska kristna går tillbaka till 1970-talet då Anna-Maija Raittila-Nieminen, en finsk poet, besökte estniska kristna och höll dem informerade om vad som hände i Taizé. Under dessa år kunde unga ryssar som hade kontakt med Taizé komma för att delta i sommarmöten som anordnades av det lutherska teologiska institutet i Tallinn. Unga estniska människor började regelbundet besöka Taizé och delta i europeiska möten från och med 1989. I maj 1990 deltog 250 unga estländare i ett nordeuropeiskt möte som Taizé bjöds in att organisera i Linköping.

Picture: Raigo Tõnisalu