Inbjudan hade gått ut till alla som varit med och arbetat med mötet, och både koret (fortfarande täckt av mattor) och bänkarna (fortfarande utan bänkdörrar) fylldes av unga och äldre.

Efter bönen delade några av dem med sig av sina tankar om mötet:

"Om man själv har rest och blivit välkomnad hemma hos någon vet man att man får så mycket," sa en kvinna som tagit emot tre polska gäster under mötet. "Att öppna vårt hem var också en pilgrimsfärd för tillit. Det känns viktigt att olika generationer får mötas."

"Det var inte alls svårt att hitta de sängplatser som behövdes i vår församling," sa en av dem som varit med i förberedelserna i Bromma. "Vi fick så mycket tillbaka genom att vara värdförsamling, trots en del språksvårigheter ibland."

En av familjerna i Bromma hade fått två gäster, en från Kroatien och en från Singapore:

"Det blev lite hektiskt! Vi fick stiga upp tidigt och lägga oss sent, för vi ville ju ha lite tid tillsammans med dem. De frågade mycket om hur vårt land är och hur vår kyrka är, och det var frågor som fick oss att tänka till om vår egen situation."

Ett par av dem som berättade om sina erfarenheter hade valt sånger som bilder: en av dem var ”The Kingdom of God”, som slutar med bönen ”Kom, Gud, och öppna i oss en port till ditt rike”, en annan påminnelsen ”Där barmhärtighet och kärlek bor, där är också Gud” – två sånger som sjungits under bönen en liten stund tidigare.

"Vi är en församling med många olika etniska grupper," berättade en av dem som förberett mötet i Kista. "Många kyrkotraditioner finns representerade hos oss, och vi har ekumeniska böner i vår kyrka. På morgonbönerna under mötet hade vi deltagare från den koptiska kyrkan, persiska pingstvänner, kroater, svenskar och ester. Det var väldigt fint. Vi hade ordnat det så att våra utländska gäster fick bo hos svenska värdfamiljer, medan de svenskar som kom fick bo hos familjer med annan etnisk bakgrund."

Eva Brunner, stiftsprost i Stockholms stift, påminde om att brödernas besök inte är något som vi lägger bakom oss utan något som vi tar med oss vidare, och fader Fredrik från Stockholms katolska stift tackade för att bröderna gett ungdomar från många olika grupper möjlighet att mötas.

"Bröderna har gett oss här i Stockholm en möjlighet att lyssna inåt," sa Inga Johansson från Svenska Missionskyrkan. "Tack för att ni har visat på Guds kärlek!"

Och en av värdfamiljerna sa:

"För oss är det verkligen ett tecken på hopp att olika delar av världen möts och kan be tillsammans. Det här är något att bygga vidare på."