Före resan till Zagreb uppmanades deltagarna i de sista anvisningarna att ta med sig varma kläder. Detta var inget överflödigt råd. Den kroatiska huvudstaden ligger gömd bakom ett litet berg som inte skyddar den mot vinterns kyla. Var och en hade därför som försiktighetsåtgärd med sig mössor, rockar och stadiga skor. Men det hjärtliga välkomnande de fick gjorde att även de mest frusna tinade upp.
Deltagarna i det 29:e europamötet för unga vuxna – omkring 40 000 från ett trettiotal länder (1) – fick bo hos familjer. Audrey Marty och hennes vänner från Frankrike kunde inte nog prisa värdfolkets vänlighet och stadens ungdomars tjänstvillighet, dessa ungdomar som hade tagit emot de tillresta i 150 församlingar i staden och omnejden: ”De gjorde verkligen allt de kunde.”
”Mottagandet i familjerna var rörande”, säger broder Richard från Taizé, som talar kroatiska och arbetade i förberedelseteamet som fanns på plats i början av september. Vissa av dessa familjer fick lida under kriget; andra är flyktingar.
”Alla dessa familjer gjorde sitt bästa. De öppnade verkligen sina hjärtans portar samtidigt som de öppnade sina hem. Kardinal Josip Bozanic, ärkebiskop av Zagreb, och hans hjälpbiskopar var hela tiden vid vår sida och hjälpte oss i organisationen av mötet. Det gäller också kommunen och de civila och politiska myndigheterna. Flera av dessa personligheter, bland dem statsministern Iva Salader, uttryckte sin sympati och solidaritet genom sin närvaro någon gång vid kvällsbönen. Till och med Kroatiens stormufti och Zagrebs rabbin”, fortsätter broder Richard, ”slöt sig till oss vid något tillfälle.”
Till evangeliets källor genom bönen
De möten för unga vuxna, som anordnas varje år i någon europeisk storstad av det ekumeniska brödraskapet i Taizé, är tänkta som besläktade med de möten som äger rum på kullen i Burgund: ”En inbjudan att gå till evangeliets källor genom bön, tystnad, sökande.” De kallas också ”en pilgrimsfärd för tillit på jorden”, och bröderna hoppas att de ska nära hoppet hos de unga. Broder Alois, kommunitetens prior, påminde flera gånger i sina dagliga meditationer om att många unga vuxna funderar över livet.
”Materiella bekymmer blir allt vanligare i vårt välmående Europa,” underströk han. ”Arbetslösheten leder till att många emigrerar. Skriande orättvisor, och ekologisk obalans gör att tilltron till livet skakas…men trots allt finns det många tecken på hopp. Under dessa mötesdagar kan vi se ett sådant tecken på hopp: många ungdomar är beredda att göra enheten inom den mänskliga familjen mer synlig, de är redo att göra något konkret, att sätta sig i rörelse och färdas mot en framtid i fred.”
Under fem dagar sökte de unga som samlats i Zagreb att komma över de barriärer av språk, nationalitet, historiska konflikter och religiös tillhörighet som skilde dem, och ”finna energi för att modigt och tillitsfullt fundera över framtiden: sin egen framtid, samhällets och kyrkornas framtid.” Varje förmiddag mediterade de över Brev från Kolkata som broder Alois skrev efter att ha deltagit i ett asiatiskt möte i oktober.
På eftermiddagarna deltog de i de olika workshops som erbjöds i utställningsparken eller i centrum. Mångfalden i dessa workshops kunde tillfredsställa ungdomarnas nyfikenhet på många områden: somliga besökte moskén där de togs emot av muftin; andra lärde känna kroatiska folksånger och danser eller den serbiska ortodoxa kyrkan; andra träffades för att samtala om olika initiativ för solidaritet…
Samma lidelse för försoning
Natalia kommer från Moskva, hennes föräldrar är ateister, och hon har varit volontär i Taizé i åtta månader. Bönen i Taizé, berättar hon, hjälpte henne att upptäcka sin egen tradition, den ortodoxa. Jean-Denis och Sébastien, båda medlemmar i Ark-kommuniteten i Ambleteuse i Normandiet, uppskattade framför allt samtalsgrupperna och den långa kvällsbönen: en timme fylld av sång, textläsning, ljushögtid och bön runt korset.
Julien och Aude från Paris, båda 22 år, är vana vid taizémöten och katolska världsungdomsmöten. ”Det är samma idé”, analyserar Julien, ”det handlar om att samla ungdomar och ge dem ny andlig kraft. Men de katolska ungdomsdagarna är nog festligare, mer högljudda, taizémötena mer stillsamma och innerliga.”
”Utan bröderna hade vi aldrig mött serberna”, medger Maryan, en kroatisk pojke vars församling tog emot 15 serber, gårdagens ”fiender”. ”Vår historia är komplicerad”, svarade värdfamiljer blygt när de utfrågades av nyfikna gäster. ”Det handlar inte om att glömma ett sårat förgånget”, uppmanade broder Alois, ”men evangeliet kallar oss att komma över svåra minnen genom förlåtelse och på så vis bryta den kedja av minnen som håller oss fjättrade.”
Med sin personlighet och sitt enkla sätt att vara har broder Alois tagit på sig sin uppgift efter broder Roger. Han är bebodd av samma lidelse för försoning, enhet och fred. ”Gud upphör inte att försöka bli vår vän”, sa han till de unga som slutord, och kommenterade den kopia av en koptisk ikon som visar vänskapen, som delades ut till deltagarna. ”Och denna vänskap råder mellan oss också. Kristus samlar oss i en enda gemenskap, Kyrkan. Låt oss därför vidga vår vänskapskrets, låt oss ta oss över de hinder som fortfarande finns.”
Pilgrimsfärden för tillit fortsätter. Nästa etapp, om ett år, blir Genève.
Bernard Jouanno, i Zagreb (Kroatien),
La Croix 1 januari 2007
(1) Varav 20 000 kroater. Det kom också 8 000 polacker till mötet,1 300 rumäner, 1 000 ukrainare, 1 500 tysktalande ungdomar. Fransmännen var 1 800, varav tre biskopar.