Torsdag 3 januari
Klockan nio på morgonen öppnades dörrarna till den stora välkomstplatsen vid armenisk-katolska Johannes Chrysostomos-kyrkan, nära Taksimtorget i centrum. En fjärdedel av de hundra unga pilgrimerna var redan på plats. I ett av rummen fick de turkiskt te, kakor, ett papper med adressen till den familj som skulle ta emot dem, mötesprogrammet och ett lokaltrafikkort. Ett annat team, främst bestående av unga afrikaner som studerar i Istanbul, väntade samtidigt på resten av pilgrimerna vid de två flygplatserna. Klockan sex samlades vi alla till vesper i den grekisk-ortodoxa Heliga treenighetskyrkan vid Taksimtorget. Mot slutet av bönen, som var på grekiska, bad metropolit Germanos, som ledde bönen, oss att sjunga Taizésånger. Han önskade oss välkomna å den ekumeniske patriarken Bartholomeus vägnar och bjöd oss till en enkel och broderlig måltid. När måltiden var slut kom familjerna i Istanbul för att hämta sina unga gäster. Om någon familj inte kunde komma, så tog unga istanbulbor dem till deras värdar.
Fredag 4 januari
På morgonen besökte pilgrimerna två platser som är viktiga för den kristna närvaron i staden, Hagia Sofia och Den heliga frälsarens kyrka i Chora, där uppståndelsfresken visar den uppståndne Kristus som dansar sig fram för att dra Adam och Eva ur dödens gap.
Vid middagstid, besök i Balouki ortodoxa kloster. Metropolit Gennadios välkomnar oss. Vi ber i kyrkan precis som vi gör vid middagsbönen i Taizé. Sedan ber metropoliten, välsignar oss och berättar för oss om klostret. På gården sjunger vi framför patriark Athenagoras grav, en man vars personlighet influerade broder Roger. Efter lunchen, som klostrets systrar har lagat, följer ett samtal och frågestund med metropoliten.
Under eftermiddagen besök i armenisk-apostoliska Heliga treenighetskyrkan i centrum. Förundrade och berörda av de armeniska sångerna – ekon från Araratberget. Biskop Sahak Mashalian och många präster hälsar oss välkomna. Biskopen ber oss sjunga. Sedan bjuder han oss in till ett rum. Vi tror inte våra ögon – det är smyckat som för en bröllopsfest ...
Klockan åtta är den armenisk-katolska Johannes Chrysostomos-kyrkan vid Taksimtorget fylld av unga pilgrimer, deras värdfamiljer och andra kristna från staden. Kyrkbänkar har bytts ut mot mattor i en del av kyrkan. Biskopen förklarar att genom detta har de orientala kyrkornas gamla tradition återställts: tidigare bad människor stående eller sittande på mattor. Taizésånger sjungs på turkiska. Vi läser och ber på de olika språk som Turkiets kristna och pilgrimerna talar. Broder Alois uttrycker i sin meditation sin tacksamhet till stadens kristna. På slutet kommer biskopar, präster och pastorer från olika kyrkor för att be med broder Alois runt korset.
Lördag 5 januari
Klockan 9 avfärd med båt till Heybeliadaön, Halki på grekiska. Där ligger Treenighetsklostret, som rymmer det teologiska seminariets byggnader. När vi anländer till kyrkan har liturgin, som leds av metropoliten Elpidophoros och firas på grekiska och engelska, redan börjat. Den följs av en bön för helgande av vattnet, och sedan bestänks vi alla med detta välsignade vatten. Också här blir vi inbjudna att sjunga efteråt.
Utsikten från klostrets terrass över havet och den asiatiska kustlinjen i det klara solskenet är magnifik. Under måltiden berättar metropoliten om seminariets historia och särskilt om sitt hopp om att få se det renoverat och återöppnat detta år.
Tillbaka till staden med båt, och vesper i S:t Georgs kyrka i Pahanar, den ekumeniske patriarken Bartholomeus I:s säte. Till slut välkomnar oss patriarken med [ord som går rakt in i hjärtat –>art15268]. Återigen inbjuds vi att sjunga, och ”O toi l’au-delà de tout”passar så väl – ord av S:t Gregorius av Nazians, som var stadens biskop på 300-talet och vars reliker finns bara några meter ifrån oss. Sedan välsignar patriarken var och en en med vattnet som har välsignats för epifaniafirandet och ger alla ett litet kors och en liten ikon som gåva.
Bröderna har blivit inbjudna att möta och tala med patriarken, medan de mötesdeltagarna ger sig av i grupper mot fem möten som äger rum samtidigt – med en ortodox församling på Bosforos, med unga vuxna i den Helige Andes katolska katedral, med Focolarini, med lutheraner och anglikaner tillsammans med deras muslimska vänner, och slutligen med människor som arbetar med flyktingar och migranter.
Söndag 6 januari
Pilgrimerna deltar i gudstjänsterna i sina värdförsamlingars kyrkor. Tre inbjuds att gå till den syrisk-ortodoxa församlingen och vara med på dess Kristi dop- och epifaniagudstjänst. De fem bröderna deltar i den stora vattenvälsignelsen och liturgin i S:t Georgs patriarkkyrka i Phanar, ledd av patriark Bartholomeus och flera biskopar. Hundratals troende har kommit från Grekland för att vara med. Vid liturgins slut lämnar alla kyrkan och beger sig till Gyllene hornsstranden för ytterligare en välsignelse av stadens vatten och av hela världen.
I enlighet med en gammal tradition kastar patriarken ett kors i sjön. Omkring tjugo män dyker i för att fiska upp det. Den snabbaste är en ung man som heter Lukas. Han bär korset till patriarken och får under folkmassans jubel ta emot ett gyllene kors.
För den avslutande måltiden är bröderna inbjudna till patriarken, som frågar om de unga pilgrimerna. Han är mycket glad att ortodoxa, katoliker och protestanter har kommit från så många olika länder.
