Ett möte som hade varit omöjligt att ordna utan hundratals volontärers engagemang

Redan i september började en internationell grupp arbeta i "Kafkahuset" i Prags gamla stadskärna. Under december förstärkes gruppen med 30 unga vuxna som kom i god tid innan det stora mötet skulle börja.

Den 27 december kom 2000 volontärrer för att hjälpa till med de sista förberedelserna. Bland dem fanns stora grupper unga vuxna från Polen, Ukraina, Tyskland, Frankrike och förstås själva Tjeckien och grannlandet Slovakien. De var beredda att ta emot de övriga deltagarna och att arbeta med transporter och matutdelning, med att förbereda böneplatser och med att ta emot tonvis med matleveranser, bland annat 105 000 mandariner. De tog sig också an många andra arbetsuppgifter.

De flesta av dem hade rest långt. De togs först emot på Letňany, Prags mässområde, och sedan i olika församlingar runtom i Prag. Broder Alois tackade dem under den första kvällsbönen.

Irene (Ukraina/Tyskland)

Under de två senaste månaderna har jag varit volontär i Taizé, och det mesta av vårt arbete där har varit förberedelser för Europamötet i Prag. Igår var min uppgift att ta emot de 2000 volontärer som kom för att hjälpa till med de sista förberedelserna. Jag undrar fortfarande hur vi lyckades ta emot dem allihop — och hur det kommer att bli den 29:e när det kommer ytterligare 21 000!

Garance (Frankrike)

Det är första gången jag är volontär på ett Taizémöte. Jag är i transportgruppen, och trots kylan och snön tycker jag att det är jätteroligt! Det är fint att delta i mötet på ett praktiskt sätt, och det är så roligt att träffa människor från hela världen — i vår grupp, men också de andra pilgrimerna. Att se deras leenden när de kom gjorde oss så lyckliga!

Yi-Rong (Taiwan)

Jag kommer från Taiwan och är utbytesstudent i Tyskland. Det här är första gången jag är med på ett av Taizés Europamöten. Allt här gör mig så förundrad. Igår hjälpte jag till vid det tyskspråkiga välkomnandet. Det var en fantastisk upplevelse, trots att vi var lite trötta till slut. Jag träffar nya människor hela tiden ... och jag får öva min tyska.

Marta (Polen)

Prag ligger visserligen mitt i Europa, men många har fått resa långt för att komma hit. För dem från norra Europa, Spanien eller Portugal tog resan mer än femton timmar. Många påbörjade sin resa igår och kom fram sent på eftermiddagen eller på kvällen idag. Under de senaste dagarna har de reguljära bussarna mellan Gdansk och Prag varit fulla av folk som kommer för att vara med på mötet. En del av oss är trötta efter resan, men vi är fulla av energi och förväntan inför att få vara med och förbereda mötet, och vi är redo att hjälpa dem som kommer nu och som är ännu tröttare än vi.

Tusentals familjer och statliga skolor öppnade sina dörrar

För att kunna inkvartera de 23 000 tillresande deltagarna fick vi övertala många familjer och äldre att öppna sina dörrar för främlingar. Många säger att Tjeckien är ett mycket sekulariserat land, men de lokala myndigheterna har stöttat mötet, och de statliga skolornas rektorer visade sin solidaritet genom att öppna gymnastiksalar och klassrum för pilgrimerna.

Valentina (Kroatien)

Mannen i familjen som vi skulle bo hos blev tvungen att åka in på sjukhus. Vi var beredda på att sova i en skola istället, men på eftermiddagen nåddes vi av den glada nyheten att han mådde bättre och att familjen ville ta emot sina sex gäster. Vi blev ännu mer berörda av deras solidaritet när vi insåg att de hade tre små barn och att alla var så glada över att de skulle få dela sitt hem med unga pilgrimer från olika platser i Europa.

Raul och Natalia (Spanien)

För två dagar sedan berättade en spansk vän för oss om en familj som var redo att ha oss boende hos sig i Prag under mötet. När vi kom fram tog de emot oss med öppna armar och hjärtan. Och de talar vårt språk. Vi är så tacksamma.

Martin (Schweiz)

Efter en lång dag i det kalla tjeckiska vintervädret uppskattade jag den varma gästfriheten i vår värdförsamling, en salesiansk kommunitet som arbetar mycket med barn. Vi gick i mörker och blåst och togs emot med en kopp te av en mycket livlig välkomstgrupp. De hade ordning på allt och ringde till vår värdfamilj som kom och tog med oss hem.

De unga deltagarna uppmanas att vara "jordens salt"

Inför mötet i Prag publicerade broder Alois ekon från årets besök i Sydamerika och Nordamerika och fyra förslag riktade till alla som vill vara "jordens salt". Han talade om förslagen i meditationer varje kväll under mötet. I reaktioner som samlades in, bland annat i sociala medier, blev det tydligt att inbjudan att vara "jordens salt" gav genklang hos många av de unga deltagarna.

Joel (Kina)

Det här är min dröm: att den här världen kan bli en bättre plats att leva på. Men vad kan jag göra för att den drömmen ska bli verklighet? Jag fortsätter att fråga och att söka efter ett svar. Det är därför jag kommer till de här mötena: för att uppleva en känsla av glädje och frid och fred som jag inte kan beskriva.

Antoinette (Schweiz)

Mina värdar berättade för mig att de var med i den underjordiska kyrkan under diktaturen. Små kristna grupper och gemenskaper fortsatte att leva ut sin tro fastän det var förbjudet. För dem var det också ett sätt att göra motstånd mot regimen. Att lyssna till deras berättelse gjorde ett djupt intryck på mig och fick mig att inse att vi har ett stort ansvar som kristna. Vi kan inte bara undervisa varandra i våra gemenskaper, utan vi har ett ansvar för samhället också. Att vara jorden salt innebär att stötta varandra och vittna om vår tro. Genom att hålla fast vid våra värderingar tror jag att vi kan åstadkomma stora förändringar och skapa åtminstone lite fred i samhället.

Prags kristna gemenskaper i frontlinjen

Inkvarteringen för alla deltagare och förmiddagsprogrammen engagerade församlingar från alla samfund. Över 150 välkomstplatser var värdar för morgonböner och samtal i smågrupper.

Berent (Holland)

Under morgonbönen blev "In the Lord I’ll be ever thankful" ("I min Gud har jag funnit styrka") som en uppmaning till tacksamhet och tillit till Gud för mig. Jag bestämde mig för att leva mig in i mötet fullt ut och se det som en pilgrimsfärd på riktigt. Och hur mycket fick jag inte ut av det! I kyrkan förberedde vi bönen tillsammans, och alla var med. I min samtalsgrupp hade vi ett djupgående samtal om frid och fred, i våra hjärtan och i samhället.

På några platser fick deltagarna möjlighet att möta människor som vittnade om hopp eller att hälsa på hus människor i kyrkans närområde. Såhär blev det i församlingen S:t Anežka:

Jirka (Tjeckien, Prag)

Två samtalsgrupper gick till ett härbärge för hemlösa på onsdagen. Människorna som bodde där tyckte om de sånger som de utländska gästerna sjöng för dem på tjeckiska. Två dagar senare gick vi dit med bröd och mat som hade blivit över efter mötet, och alla var fortfarande så tacksamma över besöket och över sångerna.

Middagsböner och dussintals workshops i centrum

Mässområdet Letňany ligger ganska långt från Prags centrum, och därför bestämdes det att det här mötet bara skulle använda mässområdet till en måltid om dagen och till kvällsbönerna. Middagsbönerna hölls i 17 kyrkor i Prags gamla stadskärna.

Petr (Tjeckien)

Det som berörde mig djupast under det här Europamötet var hur vackert det var när vi bad tillsammans. Det var en gemenskap i form av musik och bön som rörde vid mitt hjärta. Den sång som gjorde djupast intryck på mig var "Gud, du är kärlek, lär oss att våga leva i tillit".

Alla workshops på eftermiddagarna den 30 and 31 december var samlade runt fyra teman: Tro och andlighet, Kyrka, Solidaritet och samhälle och Konst och kultur. Några lokaler visade sig vara för små, för det kom så många för att lyssna på talarna. En av dem var fader Tomas Halik.

Jakub (Tjeckien)

Vi fick en mycket intressant genomgång av ikonernas historia och av hur bibliska berättelser gestaltas i bilder. Talaren var en konstnär som heter Martin Damian och som bor i Prag. Han har lagt ner mycket arbete på att beskriva den långa och intressanta process som det är att skapa en ikon.

En känsla av allomfattande gemenskap

Det som blir kvar till slut efter de här dagarna i Prag är kanske övertygelsen att mänskligheten är mer enad än det ibland kan verka.

Anatol (Schweiz)

Under de senaste åren har jag varit i Taizé flera gånger, och jag har mött så många underbara människor och fått vänner för livet. Det är roligt att träffas varje nyår i en ny europeisk stad eftersom vi bor långt ifrån varandra. Atmosfären i Prag under mötet var osannolik: främlingar som hjälpte varandra eller som bara gick tillsammans, djupt försjunkna i samtal.

Joseph (Kenya)

Jag hörde om Taizé från en vän som är med i samma församling som jag. Hon berättade lite och lovade att ta hand om mig och några vänner under mötet. Det vi har upplevt tillsammans är inte bara vänskap — vi har varit en familj, vi har delat stora saker och bett tillsammans. Under böner, workshops och måltider har jag insett att jag inte kommer att kunna kontrollera allt som händer och som jag står inför, men att jag är jordens salt och att min uppgift är att bevara smaken. Kommer jag att vara bittrare eller bättre nu och i framtiden? Mindre kryddad eller med mer smak? Det är några av de frågor som jag har funderat på under våra samtal.

Ett år efter mötet i Strasbourg kom flera hälsningar till Taizé. De handlade om de minnen av ögonblick av djup glädje som mötet lämnade efter sig i Alsace och Ortenau. Peter och förberedelsegruppen i Saverne skrev: "Julen i år påminner oss om det vackra Taizémötet förra året. Ikväll, när mötet i Prag inleds, vill vi säga en gång till att allt det som vi upplevde förra året präglade oss och fortfarande är mycket närvarande för många av oss. Den Ande som blåste genom vår stad och våra församlingar var mycket stark, och den fortsätter att bära frukt. Under hela det här året har vi samlats till bön den andra fredagen i varje månad och flyttat mellan olika katolska och protestantiska kyrkor så som vi gjorde under mötet. [...] Vi ber att Anden, som la våra vägar så nära varandras för ett år sedan, följer med en del av er till Prag och följer med andra hem, och att Anden är med oss under hela det nya år som öppnar framför oss nu."