Första förslaget: Att dela livslust med dem vi har runt oss
“Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.” (Matteusevangeliet 5:13)
Att vara jordens salt är en gåva från Gud, och vi vill ta emot den med glädje. Genom att vara jordens salt kan vi dela med oss av livslust. Och när vi gör livet vackert för dem som har anförtrotts åt oss blir våra liv meningsfulla.
Om vi, när vi ser alla hinder, frågar oss : «Varför ska jag fortsätta kämpa?» – då får vi komma ihåg att det bara behövs en gnutta salt för att det ska bli smak.
Genom bönen lär vi oss att se på oss själva så som Gud ser på oss: Gud ser våra gåvor, vår kapacitet.
Att inte tappa vår smak innebär att ge oss själva, kropp och själ, och att lita på Guds gåvor i oss.
- Kan vi för vår egen och för andras skull leta efter det som får oss att växa och som leder till en känsla av att det vi gör är meningsfullt?
Andra förslaget: Att engagera oss för försoning
“Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.” (Matteusevangeliet 5:23—24)
I oss alla finns längtan efter att leva tillsammans som en enda stor familj, men det är inte något som händer av sig självt – inte i en familj, inte bland vänner, inte i städer eller samhällen, och inte mellan länder och folk.
När kristna försonas blir de ett tecken i en mänsklighet som söker sin egen enhet.
Det finns situationer där försoning behövs genast. För att kunna engagera oss i dem måste vi förstå vad som gör andra så rädda att deras fördomar blir ett fängelse; vi bör också inse att andra kan ha något emot oss.
Evangeliet kallar oss att inte föra agg från det förflutna vidare till dem vi har runt oss eller till nästa generation.
- Kan vi våga uppmuntra till möten mellan människor som inte tänker lika, som inte har samma livsstil eller som inte bor i samma område, som inte har samma kulturella eller sociala bakgrund? Kan vi lära känna varandra, bjuda varandra att komma och hälsa på? Kan vi hitta modet att be om förlåtelse och att förlåta?
Tredje förslaget: Arbeta för fred
“Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.” (Matteusevangeliet 5:9)
Fred är mer än frånvaron av konflikt. Fred är lycka; den ger var och en hans eller hennes rätta plats; den är livets fullhet. När vi välkomnar Guds fred i vårt inre sträcker den sig ut till dem vi har runt oss och till allt skapat.
Längtan efter fred gör våra hjärtan större och fyller dem med medkänsla för alla. Den tar sig uttryck i gästfrihet och vänlighet i våra familjer, i våra kvarter, i våra vardagsaktiviteter.
Freden är också roten till rättvisa i ett större perspektiv. I samhällen där lyx och fattigdom existerar sida vid sida, kan vi egentligen bli förvånade över att olika former av våld uppkommer? Att dela på resurser minskar spänningar och är ett stort bidrag till det gemensamma bästa.
En del människor bestämmer sig för att arbeta för fred genom att ta på sig uppgifter i sina hemländer – i en organisation, på ett företag, genom att arbeta med människor som har särskilda behov.
- Kan vi närma oss en människa för vilken freden inte finns? Hur kan vi särskilt uppmärksamma migranterna? Kan vi urskilja situationer där orättvisor råder och skydda dem som är utsatta? Kan vi identifiera vår tids slaveri av olika slag? Kan vi ansluta oss till andra som ber för fred, till exempel genom att vara tysta i en halvtimme varje söndagskväll?
Fjärde förslaget: Ta hand om vår jord
"Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet." (Matteusevangeliet 5:5)
De ödmjuka är de som inte tvingar sig på andra. De gör rum för andra. De lägger inte beslag på jorden. Ödmjukhet är inte att ge upp utan att kunna kontrollera de våldsamma impulser som vi har inom oss.
Jorden är inte vår. Den har anförtrotts åt oss; vår uppgift är att ta hand om den. Resurserna på vår planet är inte obegränsade. Som individer och folk, och för framtida generationers skull, måste vi se solidariteten som vår plikt.
Vi måste hitta en balans mellan basbehov och önskan att alltid få mer i vårt sätt att konsumera och använda naturresurser.
För att hitta en livsstil som gör en hållbar utveckling möjlig behöver vi använda all vår fantasi och kreativitet. De måste tas i bruk i vardagslivet, och de behövs också för att stimulera forskning, för konstnärlig inspiration och för att vi ska kunna komma på nya projekt för vårt samhälle.
- Kan vi se på vårt sätt att leva och försöka förenkla det som kanske är konstlat och mer än vi behöver? Att förenkla våra liv kan bli en källa till lycka. Hur kan vi öppna utrymmen för delande – vad kan vi dela med oss av, och vad kan vi ta emot? Vi ska inte glömma att tacka Gud för skapelsen. Stunder eller perioder för vila och kontemplation är nödvändiga för detta.
