Välkommen till alla er som är med oss denna vecka i Taizé. Ni har rest från Portugal och Rumänien, från Italien och norra England och även från platser ännu längre bort. Det är en stor glädje att under denna vecka ha familjerna till två av våra indonesiska bröder med oss, från öarna Sulawesi och Java. Jag skulle vilja säga till er: er närvaro är så viktig för oss!

Vi är alla så olika varandra och ändå har vi en gemensam önskan: att vandra tillsammans med Gud och med varandra. Finns det inte en inre törst djupt inom oss som drar oss framåt? Även utan att se slutpunkten söker vi som pilgrimer mening i varje steg på resan. Vi känner intuitivt av en riktning.

Under den här veckan har många av er upplevt utmaningarna, men också det vackra i livet i gemenskap. Kan den erfarenheten hjälpa dig när du återvänder hem i slutet av veckan? Några av er har kommit med grupper från kyrkan, andra har kanske för första gången upptäckt vad livet i Kristus tillsammans med andra innebär.

Taizé är inte perfekt. Inte heller är våra kyrkor perfekta, men vi är på en gemensam vandring för att upptäcka livets fullhet i Kristus. Den läsning vi hörde i kväll från Matteus 13 hjälper oss att förstå detta bättre.

Jesus berättar för oss att himmelriket är som en man som sår ett gott frö på sin åker. Men till hans förvåning kommer en fiende och sår ogräs som växer bland vetet. Men i stället för att låta sina tjänare rycka upp ogräset och riskera att förstöra vetet, säger han till dem att låta allt växa tillsammans fram till skörden då det som är gott kommer att bevaras.

Kan den här liknelsen leda oss framåt oss under de kommande veckorna? Kan den få oss att lita på att Gud är verksam i våra liv och runt omkring oss, trots de svårigheter vi möter? När du kommer hem, är du redo att be den Helige Ande att öppna dina ögon så att du kan urskilja Guds tecken omkring dig? Du kanske blir förvånad över vad du ser när du gör detta.

Och vilken glädje det är att vara tillsammans i vår mångfald som kristna. Vi är så glada över att ha bland oss biskop Olivia och biskop Smitha från Church of England den här veckan. I morgon anländer ärkebiskop Stephen Cottrell av York som kommer att predika under eukaristin på söndag. Syster Nathalie Becquart, från synodens sekretariat i Rom, kommer också i morgon. Och för två veckor sedan firade Metropolit Dimitrios av Paris den ortodoxa gudstjänsten med oss i denna kyrka som en del av vår vecka tillägnad vittnesbörd om ortodox tro.

Finns det inte redan en enhet som ges till oss i Kristus och som överträffar våra förväntningar, även om vår gemenskap kanske ännu inte är fullkomlig? För att citera den ortodoxe teologen Olivier Clément; finns det inte ögonblick då vi skymtar den odelade kyrkan i det mysterium av gemenskap som Kristi kropp är?

Det var den 20 augusti 1940 som den 25-årige Roger Schutz anlände till Taizé från Schweiz. Som broder Roger grundade han vår Taizékommunitet. Han började med nästan ingenting, men antog utmaningen med evangeliet och var beredd att riskera allt på detta äventyr i tillit till Gud. Vi tackar Gud för skönheten i det vi kan leva här i dag.

I kväll och i går kväll åt jag kvällsmat tillsammans med två av de grupper av volontärer som har varit i Taizé de senaste veckorna. Till alla våra volontärer vill jag säga ett stort tack! Utan er skulle det inte vara möjligt för oss att välkomna så många unga människor från hela världen.

Många av volontärerna förbereder sig nu för att lämna Taizé och jag ville fråga två av dem, Theresa från Tyskland och Julio från Spanien, vad som har varit viktigt för dem under deras vistelse.

Theresa: "Först och främst är Taizé en mycket speciell plats för mig. När jag är här som volontär är det mycket viktigt för mig att jag har tid; tid för mig att upptäcka min tro och tid att umgås med alla de olika människor som jag kan träffa här.

Det är så fint att se hur min tro växer här och att vi får chansen att ställa frågor och söka svar, ibland på egen hand eller i samtal med andra. Jag är också mycket glad över möjligheten att bidra till den upplevelse som många söker när de kommer till Taizé i samband med att jag hjälper till med mötena.

Jag är så tacksam för att jag här kan träffa människor från hela världen och prata med dem om nästan vad som helst. Det är så ögonöppnande att se hur de olika trostraditionerna skiljer sig åt, särskilt när det gäller våra livsstilar och hur vi upplever vår tro"

Julio: "Det erfarenhet jag vill lyfta fram som volontär är den enkelhet som bröderna visar oss varje gång vi äter måltider med dem i kommuniteten. I denna praktik ger de sig själva till volontärernas tjänst.

Tack vare Taizé och dess tre dagliga böner har jag också återupptäckt den andlighet som jag tidigare hade. Och slutligen den gemensamma vardagen tillsammans med andra, där det som återstår framför allt är kärlek och givmildhet till andra. Det påminner mig om de första kristna församlingarna.

Taizé är en plats där man upptäcker kärnan i det som är väsentligt, där mindre är mer, där det inte spelar någon roll varifrån man kommer och ett sammanhang som jag är stolt över att vara en del av"

Förra veckan hade vi omkring 150 unga ukrainare hos oss i Taizé. Bland dem fanns Alla. För en tid sedan förlorade hon sin son vid fronten. I fredags kom beskedet att hennes man hade dött efter en lång tids sjukdom. Inför situationer som hennes kan vi fråga oss själva: ”Var är Gud?”. Men vänligheten i Allas ansikte pekade oss mot något som är större än våra frågor.

Att vara nära människor som lider stor förlust är inte lätt, men när vi lyssnar på dem är det ofta de som hjälper oss att återfinna ett förtroende.

Kom gärna i morgon kl. 20.00 och be med oss, som vi gör varje fredagskväll, för fred i vår värld. Vi kommer inte att glömma folket i Ukraina och de som lider i det Heliga landet och i så många andra delar av världen som är drabbade av oroligheter.

I slutet av året kommer vi att be för fred i Tallinn under vårt årliga europeiska möte 28 december-1 januari. Estland är ett litet land, där de kristna inte är så många. Men de förbereder ett fint välkomnande för oss. Kom och gör oss sällskap där!