TAIZÉ

Meditativ sång

 

Att sjunga sin bön är ett av de främsta uttryckssätten för den som söker Gud. Korta melodier som sjungs länge, om och om igen, understryker bönens meditativa karaktär. Sången talar till oss på ett lättfattligt sätt, utan många ord, om en grundläggande verklighet. Medan sångerna upprepas som i all oändlighet, sjunker den verkligheten undan för undan in i oss och blir till vår egen. Så gör sången oss öppna för att lyssna till Gud. Alla kan delta aktivt i den gemensamma bönen genom att sjunga med, och man kan fortsätta be tillsammans så länge man vill genom att dröja kvar inför Gud i sång.

Skönhetsupplevelsen när människoröster förenas i sång lossar, mer än någonting annat, den spärr inom oss som hindrar oss från att helt förlita oss på Gud. Det är en skönhet som låter oss ana "himlens glädje på jorden", som de österländska kristna säger. Och då börjar ett inre liv att växa i oss.

Sångerna är också ett stöd för vars och ens personliga bön. Undan för undan hjälper de den bedjande till inre samling och frid. De följer en under arbete, samtal och vila, och de binder samman bön och vardagsliv. De låter en tyst bön dröja kvar i vårt undermedvetna, längst in i vårt hjärta.

De meditativa sångerna som ges ut i häftena Sånger från Taizé är visserligen enkla, men de kan inte utan förberedelse fungera i gemensam bön. För att inte bryta med bönens meditativa karaktär övar man sångerna i förväg, innan man börjar be.

Under bönen ska alla kunna ha blicken vänd mot korset, ikonerna eller altaret, och därför bör sången helst inte dirigeras (om man är många, kan det fungera som ett stöd att diskret dirigera en mindre kör eller några instrument). De som leder sången sitter oftast längst fram tillsammans med dem som läser psaltarpsalmen, texterna och förbönerna, inte vända mot deltagarna utan mot altaret eller ikonerna precis som de andra. För att hitta rätt ton i början är det bäst att använda en stämpipa eller ett instrument. Den som tar upp sången ser också till att hålla tempot, som har en tendens att sjunka efterhand. Med ett större antal deltagare uppstår behov av en mikrofon, utan stativ och gärna trådlös, för att ta upp och avsluta sångerna (man avslutar med att hålla ut den sista tonen i ett "amen"). Försångaren kan också använda mikrofonen för att leda sången medan man sjunger, men då utan att låta den egna rösten framträda alltför överdrivet. I en stor församling behövs bra högtalarljud; man bör vid behov kontrollera anläggningen innan den gemensamma bönen börjar, och göra röstprov med alla som ska använda mikrofonen.

Att sjunga på olika språk passar framförallt vid stora, internationella sammankomster. I en liten, lokal grupp med deltagare i alla åldrar är det bättre att sjunga på svenska. Om möjligt bör var och en få ett sånghäfte eller sångblad. Någon sång ur församlingens vanliga sång- eller psalmbok bör också vara med.

Instrument: gitarr eller klaviaturinstrument understödjer sångens harmoniska uppbyggnad. De används framförallt för att hålla rätt tonhöjd och tempo. Gitarristen bör använda ett klassiskt spelsätt. Hörs det inte tillräckligt får man använda mikrofon. Utöver ett sådant grundstöd finns det också ackompanjemangsstämmor för olika instrument.

Taizé - Instrumental

Taizé - Instrumental 2

Taizé - Instrumental 3

Dessa skivor kan användas som stöd när man är några som samlas för att be tillsammans. Den innehåller ackompanemang på gitarr till många taizésånger och melodin spelas på flöjt, oboe eller klarinett

För ytterligare detaljer hänvisas till de olika utgåvorna av Sånger från Taizé med solistverser och instrumentalackompanjemang.

Sista uppdateringen: 20 Oktober 2010
“Något väldigt intressant i Taizé är att den lugnande repeterade formen har blivit upptagen i liturgin; det vill säga, den används inte bara i den personliga bönen, utan även i den gemensamma. En del unga människor, som knappt vet någonting om mystik, blir introducerad till detta här, och de börjar lära sig att be.” Olivier Clément