TAIZÉ

Meditationer i adventstid

 
Varje söndag i advent kommer en kort meditation att delas under morgonbönen i försoningskyrkan i Taizé. Text och video kommer att publiceras på denna sida.

Söndag första advent | Meditation av broder Matthew

Luk 21:25-28.34-36

Vi är återigen i början av adventstiden, och vi bjuds in att förbereda oss för Jesu Kristi födelse. Den här morgonens evangelietext säger dock ingenting om vad vi vanligtvis förknippar med jul.

Jesus talar om sin ankomst vid tidens slut. Han målar upp en bild av en värld i kaos och stor instabilitet. Mänskligheten och hela skapelsen riskerar att kollapsa. Ingen makt, jordisk eller himmelsk, kan övervinna denna prövning. Det är hopplöst, det finns en känsla av total maktlöshet.

Och ändå, mitt i denna omvälvning, finns det ett budskap om hopp. För Jesu ord är inte så mycket ett tillkännagivande av framtida händelser utan en klar blick på världen som den är. Och hans blick är så djup att han urskiljer händelser i världen som en aldrig tidigare skådad nyhet. Gud är trofast och upphör aldrig att skapa något nytt.

”Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet” (Luk 21.27). Den gåtfulla titeln ”Människosonen”, som Jesus tycker om att använda, kommer från visionen i Daniels bok om en människa som är så förenad med Gud att han delar sin makt och sin härlighet. Det är Guds frälsning som Jesus kommer för att ge vidare. Även om allt verkar gå fel, överger inte Gud sin skapelse som han älskar.

Jesu ord är en uppmuntran att vara närvarande här och nu. Inför livets och världens komplexitet kallar han oss att förbli trogna med det vi har förstått av evangeliet och de åtaganden vi har gjort för Kristi skull. Och från denna trohet uppstår det oväntade. Fikonträdet spirar. Jesu ord kommer inte att försvinna.

Jesus ger två råd. Det första lyder: ”När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig” (Luk 21.28). Låt dig inte avskräckas! Våga lev i sanning och förbered dig på att med tacksamhet välkomna det som Gud har lovat. Kristus kommer.

Det andra rådet lyder: ”Håll er vakna och be” (Luk 21.36). Hur åstadkomma detta? Det finns stunder då vår uppmärksamhet är som om den är helt tagen: Av skönheten i ett landskap eller när vi lyssnar på någon som med övertygelse talar om ett ämne som fängslar oss.

Men mycket enkla saker kan också fånga vår fulla uppmärksamhet: Ett leende, en oväntad gest av vänlighet. Dessa stunder av förundran, resonans och till och med gemenskap kan bli en form av bön.

När all vår uppmärksamhet är inriktad på Jesus, som älskar oss och som måste komma, då håller vi oss vakna. Att vänta på honom i bön ger oss styrka att stå inför Människosonen och möta vår tids många utmaningar.

Det finns inget annat sätt. Kristus är all trofasthet och all nymodighet. Låt oss våga vända oss till honom utan fruktan och glädjas över hans ankomst. Maranatha, kom Jesus, kom!


Söndag andra advent | Meditation av broder Raymon

Luk 3:1-6

Liksom förra söndagen, återigen, väcker inte denna morgons evangelietext något som vi vanligtvis förknippar med jul. Det finns en anledning till detta. Vi är inne på adventstiden. Ordet ”advent” kommer från det latinska ”adventus” (som betyder ”komma”), och översätter det grekiska ordet ”parousia” från nya testamentet. Detta grekiska ord hänvisar till Jesus Kristus andra ankomst vid tidens slut. Även om parousia kan verka som ett abstrakt begrepp, är det djupt kopplat till våra dagliga liv som kristna, som kallar oss att leva i ständig förberedelse, med hopp och omvändelse.

I denna mening handlar julen inte bara om att fira Jesu födelse i Betlehem, utan framförallt om att fira Kristi ankomst till världen. Kristi ankomst betyder också Guds rikes ankomst. Paulus säger: ”Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden” (Rom 14.17). Och vi får be: Må ditt rike komma!

I Lukasevangeliet tredje kapitel görs hänvisningar till de viktigaste ledarna i Galiléen och Judéen vid denna tid. Dessa namn är mer än bara historiska detaljer. För den samtida läsaren av Lukasevangeliet återspeglar de den tidens särskilda sociohistoriska situation. Kapitlet presenterar sammanhanget av makt, hot och instabilitet. I detta sammanhang talar Gud sitt ord och tillkännager den utlovade kungens ankomst: Inte en kung som regerar med makt, utan en « fredsfurste » som kommer att bringa rättvisa till världen.

Gud ger frälsning inte på ett abstrakt eller teoretiskt sätt, utan genom konkreta händelser, verkliga människor, på verkliga historiska platser. För att fira jul på ett meningsfullt sätt måste vi vara uppmärksamma på situationen i världen idag. Det är därför jag gillar dekorationen som tagits fram av gruppen unga bröder och som har satts upp i vårt hus. Den påminner mig om situationen i Ukraina, Syrien, Libanon, Israel och Palestina, Myanmar, Nicaragua, Sudan...

Det finns en stor kontrast mellan de romerska ledarnas makt som skildras här och den sårbarhet som finns hos Johannes, Sakarias son. Framstående människor upptar maktpositioner, men Guds ord når Johannes som bor i öknen (Luk 3:2; Luk 1:80). Detta visar hur Gud ofta verkar genom människor som världen förkastar. Även om vi inte har något socialt eller politiskt kapital, kan vi fortfarande bereda vägen för Kristus som kommer att etablera en ny himmel och en ny jord. Ja, alla kan bidra till att skapa rättvisa och fred genom små och vanliga saker.

Johannes bidrag äger rum i öknen och på Jordaniens stränder. Där förkunnar han ett omvändelsedop. Å ena sidan var båda dessa platser starkt förknippade med historien om utvandringen, befrielsen från slaveri, vandringar i öknen och övergången från Jordanien till det förlovade landet. Å andra sidan påminde profetiska traditioner ofta öknen som den plats där Israel först mötte Gud och troget svarade på honom (Hosea 2:14 och Jeremia 2: 2-3). Öknen blir en plats för omvändelse.

Omvändelse är mer än en ritual. Det är folkets förberedande uppgift. Här är omvändelse, vändning, vandring mot Gud en del av förberedelsen för Guds ankomst. Omvändelse tillåter mer av Guds vilja att ske i var och en av oss. För vissa av oss kan detta bli ett kritiskt ögonblick i ett beslutsfattande och val i livet - i det ögonblicket frågar vi oss: Vilken väg hjälper oss att förutse Guds rikes ankomst? Detta innebär en attitydförändring, en öppenhet för att se Guds nya verk i världen.

Så när vi svarar på Johannes uppmaning gör vi mycket mer än att passivt vänta. Vi blir budbärare för fred och försoning till fredsfursten. Vi blir ”Herrens väg” genom vilken alla människor kommer att se Guds frälsning (Luk 3:6).


Söndag tredje advent | Meditation av syster Muriel

Sef 3:14-18, Luk 3,10-18

Vad ska vi göra? Jag ser en utveckling i Johannes Döparens svar. Dela ett plagg: Ja, jag är villig att ge en kappa. Jag erkänner att jag har två! Det är helt okej. Men att säga till skatteindrivarna: Inget mer till dig än vad som redan är bestämt! Det är vågat! För om jobbet inte längre är lukrativt, vad är poängen? Och vad ska vi leva på? Hur kan vi förstå detta?

Och vidare, berätta för soldaterna: Inget våld, varken i handling eller i ord. Men våld är nästan en nödvändighet för en soldat! Inget mer våld: Vad betyder det för en soldat? Vad är kvar av jobbet? Hur går man tillväga?

Det är som om Johannes döparen bad dem att gå på huvudet! Och de vet inte hur! Det är en U-sväng, en 180 graders omsvängning. Kort sagt, en omställning!

För övrigt talade Johannes Döparen om omvändelse i söndags. Men en omvandling kan inte vara ”liten” eller begränsad: Per definition kräver en omvandling hela sitt väsen, inte bara ytan av saker, aktiviteter, relationer etc. Det handlar om de djupaste delarna i oss som blir berörda.

Johannes kraftfulla ord fängslar folket: Folket väntade förväntansfullt, folket vill fortfarande ha mer. Men vad vill de? Mer eller mindre omöjliga, oåtkomliga ord? Eller väntar de på någon form av instruktionsbok? Att få veta hur man i praktiken ska följa de smått galna uppmaningar som kommer från honom? Men Johannes tillkännager inte något, han tillkännager någon, någon större, någon starkare, och det här är det glada budskapet, med andra ord något helt nytt. Och den personen kommer att döpa i Anden och med eld.

Det är kanske detta som är ”instruktionshandboken”: Omvändelse handlar inte bara om att göra, utan också om att ta emot och välkomna av Anden: Guds närvaro, ”närmare oss själva än vi är oss själva”, en eld som kommer att förgöra allt i oss som inte är anpassat till honom – våra inkonsekvenser, vårt ego, våra rädslor, vår verklighetsflykt, vår brist på tillit och tro. Guds närvaro, som vill bo i oss. Är inte det ovanligt?

Detta är vad profeten Sefanja redan hade kungjort för Israels folk: Herren är mitt ibland er. En del översättningar återger ”I dina tarmar”: Så att vi ska förstå att det inte bara är Gud mitt ibland sitt folk, geografiskt som bröderna här, mitt i församlingen, det är också Gud mitt ibland var och en av oss, Guds närvaro i djupet, i hjärtat, i tarmar!

Här möts profeten och baptisten: De säger oss att Herren har förlåtit dig, och dig, och dig, och dig, alla, det är fullbordat! Så förnyar han sitt folk, och var och en av dem också: Han visar sin kärlek till var och en, om och om igen, även i misslyckanden och tillkortakommanden, så att vi kan vara kreativa med honom och dela kläder, måltider, arbete, och kanske till och med gå på våra huvuden!

Sefanja lägger till att förnyelsen av alla är Guds glädje, så mycket att han jublar och till och med dansar av glädje för dig enligt vissa översättningar: Kan du föreställa dig att Gud dansar av glädje för dig personligen? Kan du tänka dig att Gud av glädje dansar med dig personligen? För att du välkomnar honom i ditt innersta, för att du välkomnar hans glädje, hans nymodighet för dig? Då kommer hans glädje att sprida sig över hela världen. Kanske är det just det som Guds rike handlar om.


Söndag fjärde advent | Meditation av Broder Ulrich

Luk 1:37-45

Före jul berättar evangelietexterna ofta om Johannes Döparen. Berättelsen om honom och Jesus, Messias, löper parallellt. Idag läser vi om hur två mödrar möts före sina söners födelse. Elisabet, Johannes Döparens blivande mor och som egentligen är för gammal för att få barn, är överlycklig eftersom hon ”befrias från skammen”, som hon uttrycker det. Om Marias situation gentemot samhället också är en skam då hon är gravid trots att hon är för ung och utan att hon känt en man - bekräftar Elisabets hälsning att hon har fått en särskild gudomlig nåd.

Jag kan inte föreställa mig något annat än att mötet mellan dessa två kvinnor blev början på en vänskap som deras söner fortsatte: Jesus och Johannes talade förmodligen med varandra senare, och kanske följdes de åt i sin ungdom.

Vid någon tidpunkt skildes dock deras vägar åt: Johannes Döparen antog en sträng och asketisk livsstil, fattade ett radikalt beslut och gav sig av för att leva i öknen. De som ville se honom och tala med honom fick anstränga sig. I gengäld får var och en en tydlig undervisning, anpassad till hans eller hennes liv. Förra söndagen hörde vi några exempel på detta. Utöver detta tvekar Johannes inte att offentligt tillrättavisa kungen för hans omoraliska beteende, som i slutändan leder till hans död.

Jesus följde inte Johannes radikala hållning, eller åtminstone nämns det inte i evangeliet. Till en början verkar Jesus förbli passiv. När han slutligen besöker Johannes i öknen för att döpas, hörs en ”röst från himlen” som säger: ”Du är min son - min älskade! Du är min stora glädje” (Luk 3:22). Men denna röst är riktad till Jesus! Johannes Döparen hade gett sitt liv på ett makalöst sätt; i hans ställe skulle andra ha uppfattat dessa ord från himlen som ett slag i ansiktet.

Gud är bortom allt. Han överträffar allt vi kan föreställa oss och skulle lätt kunna göra att vi känner oss överväldigade. Evangeliet försöker berätta för oss att Gud genom Jesus kommer till jorden med stor diskretion, utan att tränga sig på. Jag undrar därför om inte innehållet i Johannes Döparens liv har ett dolt budskap? Evangeliet presenterar det för oss i detalj, för att få oss att förstå en sak: att radikalismen i Jesu liv är något helt annat!

Sista uppdateringen: 15 December 2024