23 Juli 2004
Är dopet nödvändigt för att börja ett kristet liv?
För att förstå dopet i dess fullhet är det nödvändigt att se hur det praktiserades av Jesu Kristi första lärjungar. Vid den första kristna Pingsten, när folket lyssnade till Petrus, vet vi att ”orden träffade dem i hjärtat”, när de förstod att de i Jesus inte hade kunnat se den Herre som Gud hade gjort honom till. Fulla av ånger frågade de apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” Och Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den Heliga (...)
14 Mars 2006
En dag kom människor med barn till Jesus, så han kunde välsigna dem. Men lärjungarna blev missnöjda. Jesus blev arg, och sa att barnen skulle få komma till honom. Sen sa han: ” Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in” (Mark 10:13-16).
Det är bra att komma ihåg att Jesus redan innan hade sagt till samma lärjungar: ”Ni har fått veta Guds rikes hemlighet” (Mark 4:11). På grund av Guds rike lämnade de allting och följde Jesus. De söker Guds närvaro; de vill få del av hans rike. Men nu varnar Jesus dem, att när de avvisar barnen (...)
18 Juni 2009
”Kyrka” är ett bibliskt ord, innan det blir ett ord i trosbekännelsen, i teologin och i katekesen. Det som följer är inte en meditation över Kyrkan, utan ett försök att förstå hur de första läsarna av Nya Testamentet tolkade det ordet, i hoppet om att återge det något av dess första friskhet.
Ordet ekklesía förekommer över tvåhundra gånger i den grekiska Bibeln som lästes av de flesta kristna under de första århundradena. Det som kanske förvånar oss är att man finner det nästan lika ofta i Gamla Testamentet som i Nya. I den grekiska översättningen av Gamla (...)
29 November 2006
Bibeln behandlar denna fråga under ämnet staden. I Första Moseboken betraktas städer med misstro. Kain, våldets man, är den första människan som bygger en stad (se 1.Mos 4:17). Babel och Sodom är platser där människor söker ett förvrängt självstyre, när de vänder ryggen till livets Källa. De troende, däremot, går i Abrahams fotspår (se 1.Mos 12:1-4), och lever som pilgrimer på väg mot andra horisonter, med enbart tron som sin kompass.
Senare dyker en annan stad upp: Jerusalem, Fredsstaden, grundad, inte på människors självförhärligande utan på Guds löfte. Dess (...)
23 November 2004
Varför kallar Jesus budet att älska varandra ett ”nytt” bud?
Jesus talade bara en gång om ett ”nytt” bud. Inför sitt lidande sa han till lärjungarna: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (Joh 13:34). På vilket sätt är detta bud nytt? Är inte ömsesidig kärlek kravet i det gamla budet: ”Du skall älska din nästa som dig själv” (3 Mos 19:18).
Jesus kommer med ett nytt mått på kärlek. Han säger ”så som jag har älskat er” just i det ögonblick då han ger allt för kärlekens skull. ”Det var strax före (...)
23 Juni 2006
Antikens människor betraktade universum som ett trevåningshus. Överst himlen där Gud och änglarna bodde. Underst dödsriket, och i mitten jorden, bebodd av växter, djur och människor. I detta universum var människans roll given. Hennes uppgift var att medla mellan den gudomliga och den skapade världen.
Den moderna vetenskapen har radikalt förändrat detta betraktelsesätt: vi är förlorade på en liten planet som rör sig runt en stjärna bland miljarder, i en genomsnittligt stor galax i ett ständigt växande universum. Tron att vi har en central roll i denna (...)
23 November 2004
Varför blev ett dödsredskap kristendomens symbol?
Döden är det mest gåtfulla i människans tillvaro. Allt som vi har byggt upp år efter år, allt vackert i vårt liv, tycks gå upp i rök på ett enda ögonblick. Och då, i den kristna trons själva centrum, finner vi symbolen för våldsam död.
Men faktum är att döden från början aldrig varit i Evangeliets mitt. Tron börjar med proklamationen av ett Liv mäktigare än döden: ”Han har uppstått!” Det är i ljuset av uppståndelsen som döden intar sin plats i det kristna livet.
Betraktad i ljuset av detta får döden en annan (...)
6 Oktober 2007
Det som tycktes vara självklart i den judiska traditionen och i Nya Testamentet skapar svårigheter i vår tid av stark individualism. Tvärtemot den moderna känslan av ”var och en för sig” betraktades varje människa som representativ för mänskligheten. En mänsklighet betraktad som en enhet, inte på ett abstrakt sätt utan som en högre andlig verklighet. Detta är svårt i dag att föreställa oss.
Men vi har verkligen erfarenheter av nära mänsklig solidaritet, av djup gemenskap, där vi känner att hela mänskligheten är en och att varje människa kan avbilda denna (...)
11 Maj 2005
Angår evangelium endast kristna?
Enligt Kristus egna ord är evangelium avsett för hela mänskligheten: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15). Men missionstanken generar många. Måste hela världen anta den kristna religionen? Är det inte så att missionen döljer en längtan att få dominera? Kristendomens expansion gick ibland hand i hand med erövringskrig. Jesus skickade ut sina lärjungar ”som lamm in bland vargar” (Luk 10:3), och trots det har kristna ibland uppträtt som vargar mitt bland lammen.
Kanske av detta skäl har (...)
22 Mars 2005
Vad ville Jesus uttrycka med att ge oss evkaristin?
Hjärtat i det kristna budskapet är en proklamation om gemenskap, ett liv vi delar med Gud, som leder till solidaritet mellan människor, söner och döttrar till samme Fader. I sitt liv på jorden som en av oss har Jesus inte bara bjudit människorna att öppna sig för budskapet; han förverkligade det i sitt eget liv: ”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå (...)
5 Juli 2005
En expert på de äldsta kristna skrifterna har påpekat att man måste vänta till 800-talet innan man hittar en avhandling om evkaristin (nattvarden). Även om referenser till evkaristin förekommer ofta, och har stor betydelse, blev den aldrig tidigare föremål för ett självständigt arbete. De första kristna såg aldrig evkaristin som något isolerat. Den förbands alltid med hela trons mysterium, och utgjorde verkligen syntesen av den. Om en väsentlig aspekt av tron sätts ifråga kommer evkaristin att bli den referenspunkt som visar om vi är på rätt väg eller ej. (...)
27 Juni 2007
I dessa marknadsföringens dagar har vi lärt att misstro dem som lovar oss något gott. I detta sammanhang kan Nya Testamentets verb ”evangelisera” skrämma oss. Vi blir generade när vi ska framlägga vår tro för någon annan, som om vi försökte sälja något. Och vi bekymrar oss så mycket om respekten för andra att vi inte vill ge intryck av att vilja pracka på någon våra egna idéer eller försöka övertyga andra. Särskilt när det handlar om ett så personligt ämne som tron på Gud.
Men vet vi verkligen vad Nya Testamentet menar med ”evangelisation”?
I grekiskan används (...)
23 November 2004
Varför måste vi tro för att bli räddade?
”Evangeliet… är en Guds kraft som räddar var och en som tror” (Rom. 1:16). Frälsning betyder att bli befriad från allt som vanställer, krymper eller förstör livet. Och den makt som Gud använder för att rädda är ”evangeliet om hans son” (Rom. 1:9). Detta evangelium – gott budskap – uppenbarar en Gud som ger allt – förlåtelse, liv, glädje. Därför är frälsningen inte begränsad till dem som uppfyller vissa kriterier. Det är för de goda och de onda, de visa och de dåraktiga. Gud räddar ”var och en som tror”.
Är då tro en (...)
6 Oktober 2007
I Nya Testamentet uttrycks tron först och främst som en rörelse. Det är ett konkret steg en person tar, att ”gå till Jesus”. Kanske kan man tom. säga att det i grund och botten är en törst, en längtan: ”är någon törstig, så kom till mig och drick, den som tror på mig” (Joh 7:37). Om S Johannes jämför att ”komma till” och ”tro på” (jfr. 6:35) så vet han samtidigt att ”komma till Jesus” till sist ändå beror på en hemlig dragningskraft som Fadern redan utövat på en människas hjärta (6:44).
Tron är alltså i första hand inte en fråga om speciella sanningar eller löften om (...)
16 November 2007
Fastän tron i allmänhet betraktas som en religion, eftersom den berör vårt förhållande till den Fullkomlige vi kallar Gud, gör den beteckningen inte rättvisa åt dess unika karaktär. Bör den istället kallas spiritualitet? Ja, i den meningen att den erbjuder ett personligt sätt, utifrån vårt liv, att djupare undersöka livets mening. Men den vägen är inte öppen för den enskildes godtycke; tron består inte av delar som vi antingen bejakar eller avvisar på ett nyckfullt sätt. Det är en pilgrimsvandring i Kristi fotspår, som oundvikligen leder till en relation till (...)
23 Juli 2004
Vilken relation till Gud uttrycks med orden att frukta Gud?
Olika ord används för att uttrycka en relation till Gud. Vi kan tro på Gud, älska honom, tjäna honom. Ibland hör vi orden att frukta Gud. Detta uttryck är svårt att förstå, men eftersom det inte är ovanligt i Bibeln, är det värt att närläsa några texter för att se deras mening bättre.
För det första utgör fruktan en bakgrund till alla religioner. Uppenbarelser av det gudomliga skapar starka känslor, ibland till och med panik och skräck. De både fascinerar och skrämmer. Det kan inte finnas något möte (...)
28 Mars 2007
Bland de många lärjungar som följde honom utsåg Jesus tolv som skulle stå honom närmast, och som skulle dela och fullfölja hans uppdrag. Han tog mycket allvarligt på bildandet av denna grupp på tolv apostlar och bad under en hel natt i förväg.
Men i ett givet ögonblick insåg Jesus att en av de tolv, Judas, hade svängt i sin övertygelse. Jesus förstod att Judas i sitt inre höll på att frigöra sig från honom och att han till och med skulle ”överlämna” honom, som evangelierna uttrycker det. Enligt Johannesevangeliet förstod Jesus vad som höll på att hända redan i (...)
8 Maj 2008
Det finns sår som man inte glömmer. I vissa tragiska situationer verkar det som om vägen till helande går genom en fördjupad medvetenhet om det onda snarare än genom glömska. Man tar inte bort det onda – det finns kvar i alla fall – men man kan avstå från att älta det och lite i taget sänka ner det kärlekens djup så att det förvandlas. Om Gamla Testamentet talar om Guds vrede så är det för att säga att det gör ont i Gud när han ser det onda, och att hans kärlek till Isreal blivit sårad genom folkets otrohet.
Men det mest fantastiska med den bibliska historien – (...)
7 Juli 2008
”När han gick förbi” (Mark 1:16 & 2:14), lade han (Jesus) märke till sina första lärjungar och kallade dem. I detta ”gick förbi” finns en fläkt av frihet. Jesus hade ingen fastställd strategi; han såg sina framtida lärjungar och kallade dem. Han sa inte mycket om vad han väntade av dem, inte mycket om vad de kunde vänta sig av honom. De skulle få upptäcka det steg för steg. Jesus ville att de skulle vara just så fria som han var.
Eller snarare; fria på samma sätt som han var. ”Du skall följa mig!” är Jesu sista ord i evangelierna (Joh 21:22). Uppstånden (...)
24 Juni 2006
För många människor idag är tron på en allmäktig och allvetande Gud svår att förena med den verkliga valfrihet som de har. Om Gud känner till allt som ska hända och har en plan för skapelsen vad är det då för nytta med att rådbråka sin hjärna och försöka göra sanna val?
För att börja med tanken på en gudomlig ”plan” så betyder det inte att det finns en slags bok där allt är nerskrivet i förväg. Men den är ett uttryck för sanningen att universum och våra egna liv inte är ett resultat av slumpen, utan det finns en orsak till att vi lever. Gud skapade världen och (...)
16 Februari 2009
Guds andedrag i oss är djupaste glädje. När vi är lyckliga är vi i harmoni med Gud. Men när andra lider är vår lycka inte i harmoni med deras lidande. Det är därför som aposteln Paulus skriver, visst, ”gläd er med dem som gläder sig” men också ”gråt med dem som gråter” (Rom. 12:15). Glädje är visserligen vad vi är skapade till. Men när vi ställs inför andras lidande är det genom att gråta som vi är i sanningen.
Lyckan kan såra dem som är utestängda från den. Tillfredsställelsen hos någon som har haft framgång sårar dem som har misslyckats. De älskandes glädje är svår (...)
23 November 2005
Måste en kristen tro att helvetet finns?
Det fanns en tid då en kristen predikan måste innehålla ett omnämnande av helvetet för att skaka om de ljumma eller obotfärdiga. I vår tid åstadkommer blotta tanken på ett sådant ställe för straff förargelse hos folk. Det ser verkligen ut att vara oförenligt med tron på en kärlekens Gud. Skulle Kristus verkligen gå med på att för gott förlora någon som han gett hela sitt liv för?
En reflektion över meningen med denna svåra lära måste börja med en överraskande iakttagelse: helvetet förekommer tidigast samtidigt med (...)
23 Maj 2004
Vad är källan till det kristna hoppet?
I en tid då människor ofta har svårt för att hitta anledning till hopp behöver de som tror på Bibelns Gud mer än någonsin "vara beredda att svara var och en som kräver besked om deras hopp" (1 Pet 3:15). De behöver se vad som är speciellt med det hopp som kommer från tron, för att kunna rota sina liv i den.
Även om hoppet i sig syftar på framtiden så är Bibeln rotad i nuet, i Guds i dag. I Brevet 2003 påminner oss Broder Roger att "källan till hoppet är Gud, en Gud som helt enkelt älskar oss, och inte kan göra något (...)
17 Oktober 2006
”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända” (Luk 6:37). Är det möjligt att praktisera detta ord från evangeliet? Måste vi inte döma, om vi inte vill ge upp försöket att ändra på det som inte är rätt? Men denna inbjudan från Jesus trängde in på djupet i människors hjärtan. Apostlarna Jakob och Paulus, olika på så många sätt, upprepar den och använder nästan samma ord. Jakob skriver: ”Men vem är du som dömer din nästa?” (Jak 4:12).
Och Paulus: ”Vad har du för rätt att döma den som är (...)
23 Juli 2004
Varför är kärlek till sina fiender så centralt i evangelierna?
I Lukasevangeliets sjätte kapitel, omedelbart efter Saligprisningarna, uppmanar Jesus sina lärjungar ingående att bemöta hat med kärlek (Luk 6:27-35; jfr Matt 5:43-48). Denna text visar att för Lukas är det kärleken till fienderna som är typisk för Kristi lärjungar.
Jesu ord beskriver två sätt att leva. Det första handlar om "syndarna", dvs de som agerar utan referens till Gud och hans Ord. De uppträder mot andra enligt samma mönster som andra behandlar dem; deras agerande är egentligen en (...)
8 Maj 2008
”Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet” (Matt. 5:7). Jesus lovar ingenting annat åt de barmhärtiga än det som de redan lever enligt – barmhärtighet. I de övriga saligprisningarna innehåller löftet något mera, leder vidare: de som sörjer ska bli tröstade; de renhjärtade ska se Gud. Men vad mer skulle Gud kunna ge de barmhärtiga? Barmhärtighet är Guds och människors fullhet. De barmhärtiga lever redan Guds eget liv.
”Barmhärtighet” är ett gammalt ord. Under loppet av sin långa historia har det fått en mycket rik betydelse. På grekiska, Nya (...)
26 Maj 2007
Bibeln skildrar en Gud som är Kärlek, och som vill att människorna ska få ett rikt liv. Även om denna övertygelse når oss genom Jesus Kristus, finner man den redan överallt i Israels skrifter. Bibeln börjar med skapelseberättelsen, och sätter i centrum en Gud som inte alls vill behålla för sig själv det han har, utan som vill dela allting med andra varelser som han skapar. Efter detta kommer vi till hjärtat i Israels tro, berättelsen om Gud som befriar en grupp slavar och gör dem till sitt eget folk, som blir kallade att vara, genom det liv de lever, ett (...)
9 Maj 2009
När människor konfronteras med livets mirakel, att våra kroppar är så ”väl sammanflätade” (Ps 139), drar många människor slutsatsen att människan fått sitt liv genom någon sorts gudomlig gnista. Det är överraskande att vårt moderna sinne, så starkt präglat av vetenskapen, kommer till samma slutsats som ”medicinen” i det gamla testamentet. Ja, enligt bibeln andas Gud liv i människan, och i detta livets andetag blir Gud närvarande (se 1 Mos 2). ”Andas” och ”ande” är samma ord i den bibliska Hebreiskan.De troendes önskan är att Gud, genom sin ande, skall bo inom (...)
11 Oktober 2008
Att vara inblandad i en dialog med kristna från andra bekännelser innebär att lära sig att vara partners snarare än motståndare. Dialog är inte en process som strävar efter ömsesidiga eftergifter, som i diplomatin. Det viktiga är att gemensamt söka upptäcka så mycket som möjligt av Kristi ansikte, hans vilja för världen, för kyrkan, för hela den mänskliga familjen. Ingen tradition kan hävda att den äger hela Kristus. När vi blir medvetna om detta, upptäcker vi att vi behöver varandra så att Kristi ansikte kan stråla i sin fulla glans. ”Kristendomen,” sade en (...)
19 Februari 2008
När det är frågan om försoning mellan individer eller grupper av olika trosriktningar, uttrycks ibland farhågan att detta kan leda till likformighet som skulle skada det särskiljande i varje grupp. Kommer vi inte att förlora det mest äkta i vårt eget sätt att vara? Och ännu värre: är det risk att den starkare gruppen slukar de andra genom att tvinga på dem sin egen syn på saker och ting?
Denna fruktan missförstår den vision om enhet som är karakteristisk för bibeln och som är vida skild från våra begrepp. Vår värld har vanligen som sin utgångspunkt varje (...)
23 November 2003
Ska vi ångra våra synder?
När aposteln Petrus insåg vad han hade gjort genom att förneka Kristus "grät han bittert" (Matt 26:75). Några veckor senare, på Pingstdagen, påminde han Jerusalems invånare hur skandalöst det var att Jesus, en oskyldig man, blev avrättad. "Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: Bröder, vad skall vi göra?" (Apg 2:37). Ånger klamrar sig fast vid onda gärningar som en skugga som vi bara med svårighet kan bli av med.
Ånger är tvetydigt. Den kan få oss att sjunka ner i förtvivlan eller leda till (...)
23 November 2003
Vad säger Bibeln om oskyldigt lidande?
I den välkända romanen av Dostoyevsky är Ivan Karamazovs protester för många det största hindret för att tro på kärlekens Gud. Kan vi fortfarande tro på Gud i en värld där barn blir torterade? Om Gud är god hur kan han låta de oskyldiga lida?
Som ett vittnesbörd om människors andliga sökande genom tiderna försöker Bibeln själv komma till tals med denna fråga. Psaltarpsalmerna skildrar den ångestfyllda förvirringen hos de trogna när de ställs inför syndares lycka och de rättfärdigas olycka. "Förgäves höll jag mitt hjärta (...)
7 Augusti 2012
Den här artikeln är en reflektion runt ett avsnitt i "Brev för 2012 - Mot en ny solidaritet", där broder Alois skrev:Vi måste erkänna att vi kristna ofta döljer denna gåva som Kristus gett oss. Särskilt detta: Hur kan vi sprida fred om vi fortsätter att leva i grupperingar som inte lever i gemenskap med varandra?
Den moderna världen tar individen som utgångspunkt. Människor i vår tid har en tydlig känsla för jämlikheten, eller till och med likheten, mellan alla människor, och därför har de inget tålamod med alla naturliga eller kulturella skillnader. Var (...)
18 Juni 2009
Hur kan vi, efter ett nittonhundratal när så många fina drömmar har förblivit ouppfyllda och så många hopp förbleknat, tala om vad vi kan göra för att förändra eller förbättra världen? Är uppgivna samtal vårt enda alternativ? Kan uppgivenhet utgöra visdom? Kommer abdikation att tas för klarsynthet? Måste vi sälla oss till fatalisterna för att vara intelligenta? Kommer de som satsar sina bästa krafter vara dömda att, likt Jesajas lidande tjänare, en dag säga: ”Jag slet ut mig för intet”.
Att ställa sådana frågor är, sist och slutligen, att ställa frågorna om vår (...)
