Bibeltexter med kommentarer

[Jesus sade:] ”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.” (Matteusevangeliet 25:1–13)

Strax innan Jesus blir tillfångatagen i Getsemane ber han sina lärjungar att “vaka och be”. I den situationen fortsätter hans uppmaning med orden ”att ni inte utsätts för prövning”.
I den här liknelsen hör uppmaningen att vaka och vara uppmärksam ihop med festmåltiden i himlen. Att han upprepar den och betonar den kan betyda att det finns ett samband mellan brudgummens ankomst och Jesus resa neråt genom lidandet, hans passion. Guds rike kommer på ett sätt som är så olikt allt som människor har föreställt sig att det är lätt gjort för dem att missa det ögonblick när dörrarna öppnas. Det är orsaken till att Jesus uppmanar lärjungarna att vara vaksamma: det är inte först och främst tidpunkten för det som ska hända de inte kan förutse – det är hur själva manifestationen kommer att te sig.

Den här liknelsen är en inbjudan till oss att vara redo att välkomna Kristus under alla omständigheter. Det går inte att eliminera Kristi ankomst från någon situation. Det börjar nu. Försäkran om hans närvaro som den Uppståndne Herren är delvis en kompensation för att hans ankomst är så oväntad. Det är en uppmuntran för dagar när vi är tvungna att hålla ut i tron fastän vi ännu inte kan se klart.

Jag kan också läsa den här liknelsen på ett mer personligt sätt. Kungarikets bankettsal, där brudgummen tar emot mig, är mitt eget hjärta. Brudgummen som öppnar dörren till kungariket i mitt inre är Kristus, som går före mig och som ensam är den som kan ge form åt min innersta längtan: att älska Gud och min nästa. Han älskar i mig med Faderns egen kärlek – obegränsad generositet och förlåtelse ända till slutet. Han räddar mig från all isolering och gör det möjligt för mig att bli kvar i honom, i gemenskap med Fadern. Skulle det vara möjligt för mig att somna? Skulle annat kunna fungera som distraktioner för min längtan? Lampan är min bön. Den bidrar till att återskapa en inre enhet i mig. På det viset förbereder bönen en plats där Kristus kan bo i mig. Oljan är att jag är trogen i bönen. Liknelsen blir en inbjudan att hålla ut i bön, att stanna kvar nära hjärtats dörr och att känna igen brudgummen när han går förbi och öppnar dörrarna till bankettsalen.

 Vad hjälper mig att vara trogen i bönen?

 I vilka osannolika situationer har jag känt igen Kristi ankomst?

 Vilka ord som Jesus har sagt försäkrar mig om hans närvaro i mitt liv?

 Vilka relationer med andra är möjliga redan i bönen?