[Jesus sade:] ”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”

(Matteusevangeliet 5:38–48)

Jesus ger oss tillstånd att ha fiender. Det kan verka som en konstig sak att påstå, men det kanske är det första vi ska lägga märke till när vi i Bergspredikan hör honom säga att vi ska älska våra fiender och be för dem som förföljer oss. Han vet att fiender existerar. Han har mött dem i sitt eget liv.

Om vi har vuxit upp i ett land med religionsfrihet, med ett moget och relativt stabilt politiskt system, kanske med en kristen kultur och en kärleksfull familj, kan tanken på att ha fiender verka motbjudande. Ordet ”fiende” låter för starkt, och inte har vi någon som skulle kunna passa in på den beskrivningen i vår närhet? I ett modernt samhälle försöker vi ofta hitta orsaker till allt, och till och med när någon har gjort oss illa försöker vi förklara hans eller hennes beteende för att själva kunna hantera våra fiendskapskänslor.

Men det finns människor som strävar efter att leva i sin tro på Kristus och som upplever de här orden som mycket utmanande. Hur reagerar någon vars land har blivit invaderat av främmande styrkor, eller någon som blir förföljd av den etniska eller religiösa majoriteten, eller någon som har överlevt övergrepp, sexuella eller andra, på Jesu ord? De har mött människor som har förstört deras hem och omgivning, eller som har tagit ifrån dem deras rätt att be, eller som har angripit dem och tillfogat dem sår som lämnar ärr på kroppen och i själen.

Jesus låter människor nämna de fienderna. Fiender är mycket verkliga för människor som befinner sig i en situation där de lider. Psaltarpsalmerna där psalmisten ber Gud att vinna över fienderna talar till dem och är viktiga för dem.

Så hur ska vi läsa de ord som Jesus säger här? Att tala om fienden kan vara ett första steg och kan kanske göra det möjligt för den som har lidit att steg för steg börja distansera sig från den som har åsamkat skadan. Men vi kan inte använda Jesu ord till ett teoretiskt svar när någon annan har blivit utsatt för en stor orätt. Om vi gör det riskerar vi att placera honom eller henne i ett känslomässigt fängelse där han eller hon känner skuld över något som är omöjligt att klara efter den upplevelsen. Jesus provocerar aldrig fram dåligt samvete.

Fastän Jesus säger ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende” finns det ingenstans i de hebreiska skrifterna där de två uppmaningarna står tillsammans. Det måste ha varit ett talesätt från den folkliga traditionen. Om vi är riktigt ärliga är det ju ofta hatet mot fienden – eller i alla fall att vi känner oss fientligt inställda mot fienden – som är vår första reaktion. Den instinkt som de flesta av oss har är att vilja att fienden ska få betala för det som har hänt. Det sista vi vill göra är att älska fienden.

Vi kan inte klara att älska vår fiende enbart med hjälp av vår egen logik och styrka. Inget ligger längre bort från människans natur. Det får oss att förstå att de ord som Jesus säger här är en del av Guds uppenbarelse. De uppmanar oss att se på Jesus, att se på hans liv och särskilt att se på hans död och uppståndelse. När vi ställs inför en fiende, ställer inte Jesus själv upp på vår sida? Är det inte till och med så att han, genom sin död på korset, på något sätt älskar den fiende som vi själva inte klarar att älska?

Kärleken i Nya testamentet är inte bara en känsla. Den är en attityd som innebär att vi är redo att göra det som är bra för vår medmänniska. Därför är det inte så att kärlek gör tillrättavisning och rättsskipning omöjliga. Kärlek är att göra allt för att hjälpa medmänniskan.

Det som är uppenbart är att Jesus vill öppna oss alla för en kärlek som går bortom den normala mänskliga kapaciteten. Att älska dem som älskar oss är inom räckhåll för oss alla. Jesus vill att vi ska gå längre än så, att vi ska vandra med honom på hans väg, eftersom Guds kärlek är opartisk. Gud älskar rättfärdiga människor – och orättfärdiga. Vi bjuds in att vara en spegelbild av Guds natur. Det är en enorm utmaning. Men är det inte också så att Gud har tålamod med oss?

De sista orden i Matteusevangeliets femte kapitel, det centrala i Bergspredikan, ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig”, skulle kunna översättas bättre i futurum, som ”ni kommer att vara fullkomliga”. De är ett löfte som öppnar en väg till fullkomligheten. Det vi ska söka är inte moralisk fullkomlighet, utan vi kan läsa orden tillsammans med Matteusevangeliet 5:17 där det står att Jesus har kommit för att uppfylla Mose lag. Jesus talar om att fullborda allt med en kärlek som innefattar allt.

”Fullkomlig” i den semitiska världen innefattar idén om något som är odelat eller helt. Därför kommer vi att bli hela och odelade när vi lär oss att älska genom att ha Jesus som förebild. På det sättet öppnar sig en väg för oss där vi kan avvisa det våld som andra hotar oss med, dela med oss av det vi har till de människor som behöver det, gå den extra milen och kanske, med tiden, börja älska någon som har gjort orätt mot oss och till och med arbeta för hans eller hennes bästa.

Människor som Menno Simons, Mahatma Gandhi, Martin Niemöller, Sophie Scholl, Martin Luther King Jr, Dorothy Day, Nelson Mandela, Desmond Tutu och så många andra kan inspirera oss. När vi börjar se på deras liv börjar vi också se vad som kanske skulle kunna vara möjligt ...

 Vem är min fiende?

 Vilka andra bibelord och bibelberättelser kan hjälpa mig att förstå det som Jesus uppmanar oss till här – att vi ska älska våra fiender?

 Vad skulle kunna hjälpa mig när jag tycker att det verkar omöjligt att älska någon av mina fiender?