Guds andedrag i oss är djupaste glädje. När vi är lyckliga är vi i harmoni med Gud. Men när andra lider är vår lycka inte i harmoni med deras lidande. Det är därför som aposteln Paulus skriver, visst, ”gläd er med dem som gläder sig” men också ”gråt med dem som gråter” (Rom. 12:15). Glädje är visserligen vad vi är skapade till. Men när vi ställs inför andras lidande är det genom att gråta som vi är i sanningen.

Lyckan kan såra dem som är utestängda från den. Tillfredsställelsen hos någon som har haft framgång sårar dem som har misslyckats. De älskandes glädje är svår att stå ut med för dem som har blivit övergivna. När dessutom dessa lyckliga låter mig känna deras skadeglädje över att ha tagit min plats, blir deras lycka fullständigt outhärdlig. Någons lycka kan skada oss även om det inte är avsikten: Jesus talar i en liknelse om lyckan hos en rik man som ”levde i fest och glans var dag” utan att ens lägga märke till den fattige Lasaros vid hans port (Luk.16:19 21).

Det är bättre att gråta än att ha sådan lycka. Men hur kan Paulus skriva ”Gläd er alltid” (Fil.4:5)? Om det finns former av lycka som sårar andra, så finns det också former av sorgsenhet som skadar. När jag är ledsen och deprimerad vill jag inte att mina vänner ska belasta mig med sin egen sorgsenhet, så att deras svårmod ökar på min olycka. Vad ska vi då göra när andra lider? Förbli glada och riskera att vår lycka sårar dem som står utanför? Eller vara sorgsna och riskera att öka deras bedrövelse, som redan är tung nog att bära?

”Gläd er alltid.” Paulus fortsätter: ”Låt alla människor se hur fördragsamma ni är”(Fil. 4:5). Den glädje han talar om utstrålar vänlighet och mjukhet. Det är först och främst en inre glädje. Ibland är den nästan omärklig och avslöjas inte av några yttre tecken. Den har ett känsligt handlag. Precis som det känns bra i vinterkylan att hålla sig intill utstrålningen från en värmekälla, så är det bra att i olyckan vara nära någon vars djupt liggande glädje utstrålar vänlighet.

Vilken är hemligheten med en lycka som inte väcker anstöt utan lyfter upp dem som lider? Den ligger i att vara den fattiges glädje, en lycka som inte ägs utan som delas redan från början.

Att vägra vara lycklig medan andra lider kan leda till ömsesidig förtvivlan. Vi har bättre saker att göra för dem som utstår motgångar. Något av det mest värdefulla vi kan erbjuda är vår dolda kamp för att hålla den heliga Andens glädje levande, den glädje som utstrålar vänlighet och förmedlar mod och styrka.