I evangeliet hör vi Jesus säga: « Följ mig! » Kan vi svara honom genom att hänge oss, ge hela vårt liv?
Hos var och en av oss finns en längtan efter en lycklig framtid. Men vi kan få intrycket att vi hämmas av våra begränsningar, och därför tappar vi ibland modet.
Men Gud är närvarande ändå. « Guds rike är nära » (Mark1:15). Vi blir medvetna om Guds närvaro när vi bemöter de situationer som livet placerar oss i sådana som de är, för att skapa med utgångspunkt från det som är.
Ingen vill förirra sig i drömmar om ett idealiserat liv. Vi behöver acceptera oss sådana som vi är och acceptera också det som vi inte är.
När man söker en lycklig framtid måste man göra vissa val.
En del fattar modiga beslut, beslut att följa Kristus i sitt familjeliv, i samhället, i en verksamhet för andra. Det finns också en del som funderar på hur de kan följa Kristus genom att välja celibatets väg.
Jag vill uppmuntra så mycket jag kan alla som funderar på ett val som tar hela livet i anspråk:
När du funderar på att hänge dig på det viset kanske du tvekar. Men om du pejlar lite djupare så kommer du att finna att det är en glädje att ge hela sitt liv. Lyckliga de som inte låter rädsla ta överhanden, utan räknar med den heliga Andens närvaro.
Kanske det är svårt för dig att tro att Gud kallar dig personligen och väntar på att du ska älska honom. Ditt liv betyder något för honom.
När Gud kallar dig bestämmer han inte precis vad du ska göra. Hans kallelse innebär framför allt att han vill möta dig. Låt Kristus välkomna dig, så kommer du att upptäcka vilken väg du ska gå.
Gud kallar dig till frihet. Han gör dig inte till en passiv människa. Genom sin heliga Ande bor Gud i dig, men han tar inte din plats. Tvärtom, Gud väcker oanad energi till liv i dig.
När du är ung kan du vara rädd och frestas att inte välja, därför att du vill hålla alla vägar öppna. Men hur kan du förverkliga dig själv om du blir kvar vid vägkorset?
Acceptera att det finns en längtan i dig som inte blir tillfredsställd och till och med frågor som inte blir lösta. Berätta för någon vad du tänker på. I Kyrkan finns det män och kvinnor som kan lyssna på dig. När man anförtror sig på det sättet en viss tid ser man klarare på vilket sätt man kan hänge sig.
När vi följer Kristus så är vi inte ensamma. Vi blir burna på vägen av det gemenskapens mysterium som Kyrkan är. I Kyrkans gemenskap blir vårt ja en lovsång.
En lovsång som kanske tvekar ibland, som till och med kan ha vår nöd som bakgrund, men som med tiden blir en källa till glädje som väller upp så länge vi lever.
