Tack för att du kom till Taizé den här veckan för att tillsammans vandra med Jesus, som gav sitt liv för oss alla av kärlek, och som visar oss att denna kärlek är starkare än döden.

Varken lidandet på korset, eller att hans närmaste övergav honom, kunde avleda honom från hans önskan att få oss att förstå att Gud älskar varje människa villkorslöst och erbjuder förlåtelse till dem som vill ta emot den.

Igår var vi tillsammans i tystnad vid korsets fot med Maria, Jesu mor, och Jesu älskade vän Johannes. Jesu gemenskap hade upplösts. Judas hade förrått honom. Petrus förnekade honom. De flesta av hans lärjungar flydde.

Allt Jesus hade gjort för att bygga upp ett liv i kärleksfull gemenskap verkade vara på väg att ta slut. Men i den mörkaste stunden, mitt i våldet, såg vi denna gemenskap återfödas vid korsets fot. Hans mor fick en son, den älskade vännen. Vännen fick en mor.

Vid korsets fot föds kyrkan. Inte ur mänsklig triumf och seger. Det är en förnyad gemenskap, när vi står sida vid sida med dem som lider, ofta oskyldigt.

I dag väntar vi. Detta är den stora tystnadens dag. I sin första epistel berättar Petrus för oss att Jesus gick ner för att besöka människor som hade dött utan att känna honom, för att ge dem de goda nyheterna om sin kärlek.

På ikonen som vi följde i processionen drar Jesus Adam, den första människan, mot ljuset. På samma sätt kommer han för att möta oss alla i våra avvisanden, för att befria oss och erbjuda oss sin frid.

I morgon bitti ska vi stiga upp tidigt för att välkomna den nya dagen, då vi ska fira Jesu återkomst till livet. Vi ska lyssna till texter från Bibelns första del om hur Gud befriade sitt folk.

Det är sant att vissa av dessa texter är svåra att förstå idag, men dessa berättelser från Första Mosebok lär oss innebörden av den befrielse som erbjuds oss alla.

För vi behöver alla befrielse: från vår inre fångenskap, i våra samhällen, eller till och med i svårare situationer där våra liv, vår frihet eller vårt lands frihet står på spel.

Dessa berättelser visar oss att det finns en bättre plats, en mer tilltalande värld, ett utlovat land. De visar oss också att vägen till det förlovade landet går genom öknen.

Det finns inget annat sätt att ta sig dit än att förenas och vandra tillsammans. Vi förstår sedan hur dessa berättelser har inspirerat människor genom århundradena i deras kamp för frihet.

Kommer vi att vara bland dem som vill kämpa med sina liv för att befria vår mänskliga familj från allt som förtrycker den? Kommer vi att vara bland dem som tar hand om Guds sårade skapelse? Kommer vi att stå på fredens och rättvisans sida?

Vid det europeiska mötet i Ljubljana tidigare i år föreslog jag att vi skulle bli fredspilgrimer i vår pilgrimsfärd för tillit på jorden. Den 7 mars gick vi en lång vandring på 34 kilometer med de bröder, systrar, volontärer och ungdomar som var i Taizé den veckan.

Vi gjorde fyra stopp i kyrkor längs vägen för att lyssna på vittnesmål från människor från Gaza och Israel, Myanmar, Sudan och Ukraina, och för att be för dem.

Att lyssna till dessa röster gör oss på något sätt delaktiga i deras lidande och uttrycker vår önskan om en rättvis fred i den situation som de befinner sig i. Under de kommande veckorna kommer en av våra bröder att resa till det heliga landet som ett tecken på vår solidaritet med dem för närvarande lider där.

Är ni redo att bli fredens pilgrimer när ni återvänder hem? Detta innebär att inte glömma dem som lider. Genom att vandra tillsammans med andra, genom att be för dem, uttrycker vi ett hopp om en framtida fred i den rättvisa som Kristus lovar oss. Även om vi bara är några få kan detta vara ett tydligt tecken på vår önskan om en framtid i frihet för alla.

I kväll har vi med oss Ivanka från Ukraina: vad kan vi göra för att stödja det ukrainska folket? "Kriget är mycket utmattande och en del människor känner sig mycket deprimerade, så snälla förbli för oss ukrainare ett synligt tecken på hopp. Stanna trofast hos oss ända till slutet. Be och tala inte bara för fred, utan också för rättvisa. Berätta sanningen om brott, och var inte rädda för att kalla ondskan vid dess rätta namn".

En sista sak: i slutet av året kommer det europeiska mötet att äga rum i Tallinn, Estlands huvudstad.

Ülle, vad hoppas du få ut av mötet? "Vi ser fram emot att välkomna er till Estland. Det är ett litet land med ett stort hjärta. Kom och hjälp oss att berätta om Jesus för våra ungdomar. Kom och be för fred. Kom och bygg ett öppet, säkert och broderligt Europa i vår tid."

Vi kommer nu fortsätta med bönen, men innan vi börjar sjunga igen, låt oss alla viska till personen bredvid oss: Kristus är uppstånden!

Och med början i morgon och under de kommande veckorna, hälsa era systrar och bröder i tron med den hälsningen. Låt oss våga tro på den tomma gravens tecken. Då kommer den uppståndne Kristus frid och glädje att vara med oss alla!