När vi öppnar evangeliet kan var och en av oss säga: Dessa ord som Jesus sagt är som ett mycket gammalt brev som skrivits till mej på ett språk som jag inte förstår; eftersom det skickats till mej av någon som jag tycker mycket om så försöker jag förstå vad det betyder, och jag ska omedelbart börja praktisera det jag förstått…

Det viktiga i början är inte att ha stora kunskaper. Kunskap kan ha stort värde. Men det är från hjärtat, från mitt allra innersta, som jag som människa börjar förstå Trons Mysterium. Kunskapen kommer efter hand. Man får inte allt på en gång. Ett inre liv är något som byggs upp lite i taget. Idag mer än tidigare tränger vi in i tron etappvis.

I människans innersta vilar en längtan efter en närvaro, en stilla önskan att få uppleva gemenskap. Låt oss aldrig glömma att en enkel längtan efter Gud redan är början på tron.

Dessutom är det så att ingen förmår förstå hela evangeliet ensam. Var och en kan tänka: I den gemenskap som Kyrkan är finns det andra som förstår och lever ut det som jag inte förstår i tron. Jag stödjer mej inte bara på min egen tro utan också på tron hos kristna i alla tider, tron hos dem som gått före oss från jungfru Maria och apostlarna fram till vår tid. Och dag efter dag bereder jag mej i mitt inre på att lita på Trons Mysterium.

Man upptäcker på så vis att tron, tilliten till Gud, är något mycket enkelt, så enkelt att alla kan ta den till sej. Tron är som ett avstamp som man gör tusen gånger om hela livet till vårt sista andetag.

Broder Roger från Taizé