Det var under den här veckan för många år sedan som jag kom till Taizé för första gången. Jag kom med vänner från universitetet och minns så väl hur jag kom in i kyrkan. Bönen började och jag drogs omedelbart in i sången.
Jag kände mig inbjuden och inkluderad. Ingen sa åt oss vad vi skulle göra, ingen ledde gudstjänsten. Det fanns en känsla av att vara ensam inför Gud samtidigt som man var en del av en bedjande gemenskap av människor i all deras mångfald.
Men det andra som slog mig var hur vackra stjärnorna var på natten. Eftersom jag kom från en industristad i norra England var det inte så lätt att se stjärnorna på den tiden. Plötsligt fylldes jag av en känsla av att vara omsluten av Guds enorma skapelse och dess under.
Vid ett andra besök året därpå var min fråga: ”Säger Jesus fortfarande till oss idag: ’Kom och följ mig?’” Jag insåg att bröderna kom från olika kristna kyrkor. Jag visste att Jesus i Johannes 17 bad om enhet bland sina lärjungar.
Trots att jag insåg att de var vanliga människor som dag för dag försökte leva sin tro, verkade deras vittnesbörd sammanhängande. Om vi talar om en kärlekens Gud måste vi älska varandra. Jag tog ett år ledigt från mina studier för att volontärarbeta i Taizé och förstod med tiden den inbjudan som Kristus gjorde till mig.
Bönen är fortfarande en central del av livet i vår gemenskap och stjärnorna är fortfarande vackra, men tiderna har förändrats och vi står inför nya utmaningar i dagens värld. Jesus säger dock fortfarande ”Kom och följ mig”. Hur hör vi hans ord? Hur svarar vi? Även om vi tror att vi har funnit vår väg måste vi varje dag ta ett nytt steg ut.
I kväll hörde vi berättelsen om Jesus som gick på vattnet (Matteus 14). Vinden och vågorna var symboler för kaos och i skrifterna stod det att det bara var Gud som kunde gå över vattnet. När Petrus och hans vänner ser Jesus blir de först rädda, men Jesus säger till dem att inte vara rädda för det är han - ”Det är jag” påminner oss om Guds namn som uppenbarades för Moses i de hebreiska skrifterna.
Med en blandning av ifrågasättande och mod talar Petrus till Jesus. ”Om det är du, säg då åt mig att komma till dig över vattnet.” När Jesus säger ”kom” går Petrus mot honom. Petrus måste lämna tryggheten i båten och sina vänner. Han måste lämna sin bekvämlighetszon för att ta sig över kaoset och svara Jesus.
Men när Petrus vänder sig till vinden i stället för till Jesus börjar han sjunka. Han är splittrad mellan Jesu kallelse och farorna omkring honom. Han är fångad mellan dessa två verkligheter och inom honom fanns säkert frågan: ”Är det verkligen möjligt att göra det du ber mig om?”
Sedan sträcker Jesus ut sin hand för att leda Petrus tillbaka till båten. Han överger honom inte. ”Varför tvivlade du?” säger Jesus till Petrus. Det verb som översätts med tvivel förekommer bara två gånger i Matteusevangeliet: här och när Jesus vänner träffar honom efter uppståndelsen i kapitel 28. När lugnet återvänder inser Petrus och hans vänner att de verkligen kan sätta sin tillit till Jesus. De erkänner honom som Guds Son. Det finns något av uppståndelsen i den här berättelsen.
Hur uppmanar Jesus oss att lämna båten och gå mot honom genom det kaos som ofta råder i vår värld idag? Vilka risker ber han oss att ta för att vi ska svara på hans kallelse? Han kommer att finnas där när vi vacklar för att hjälpa oss och genom det kommer vår tillit att växa.
Den här veckan, genom bibelreflektionerna, stunderna av delande och genom workshops, som har behandlat en mängd olika teman, hur har du känt dig kallad att gå vidare i din tro och i ditt dagliga engagemang i samhället och kyrkan? När du lämnar Taizé, vilken fråga kommer att leda dig på din resa med Kristus och med andra?
Vår gemenskap föddes i en tid av krig. Vår grundare, broder Roger, lämnade 1940 det neutrala Schweiz för att komma till Frankrike där det rådde stora umbäranden. Han var övertygad om att vi för att leva evangeliet måste vara nära dem som lider. Han bosatte sig i Taizé med en önskan om att grunda en gemenskap för bön och solidaritet, ett tecken på fred.
Den risk som broder Roger tog på detta sätt bör för mig förbli en central punkt i vår kallelse. I slutet av september kommer tre bröder att åka till Ukraina för att bo där under en inledande period på sex veckor. De kommer att stanna på ett ställe, men också besöka olika delar av landet för att lyssna, be och helt enkelt vara tillsammans med människor. Kanske kommer de att förstå att de inte är bortglömda.
Guillemette. från Jesuit Refugee Service (JRS) i Paris är med oss denna kväll. Hur har din tro lett dig till att engagera dig för andra?
”Det som fick mig att vilja engagera mig i det jag gör var ett volontärarbete i Indien, där jag slogs av den extrema utsattheten hos de människor jag mötte. Upplevelsen av tyst bön förvandlade mig, och jag upplevde Guds ömma och barmhärtiga kärlek. Det öppnade mitt hjärta för att älska indierna som bröder och systrar. Efter den här upplevelsen var jag tvungen att ställa mig till de lidandes tjänst.
Det är därför jag idag är engagerad i att hjälpa människor i exil på JRS. Jag blev överväldigad av en afghansk mans strålande leende, samtidigt som han regelbundet beklagar situationen för sina systrar som tvingas gömma sig i Afghanistan. I Taizé fördjupar jag detta engagemang i vänskap: Jag förundras över modet, motståndskraften och den extraordinära generositeten hos dessa unga människor som stöttar varandra, som till exempel en 28-åring från Kabul som var tvungen att lämna sitt land i all hast. Han lämnade sin fru och sina tre barn för att komma till Frankrike, och trots att han kämpar för att integreras fortsätter han att le och förgyller våra dagar.
Att tjäna de som är på flykt innebär att varje dag arbeta för större rättvisa för ungdomar i min ålder. Jag tackar Gud för detta engagemang, som ger mig djup glädje."
Tabea från Hamburg vill gärna bjuda in dig till en workshop på lördag som hon kommer att leda tillsammans med sina vänner:
"Jag heter Tabea och jag är här från Hamburg. Jar är här med mina sex vänner och vi har precis slutat skolan. Hamburg har en av de största hamnarna i Europa och är en mycket öppen stad.
I vår stad lever 120 olika trossamfund tillsammans och det finns också många som inte identifierar sig som troende. Det var därför Hamburg bestämde sig för att ha gemensamma religionslektioner i skolan. Inte bara protestanter och katoliker utan även tillsammans med judar, hinduer, muslimer, buddister och alawiter. På lördag eftermiddag kommer vi att tala med er om varför detta är en viktig erfarenhet för oss alla och för våra trosuppfattningar."
Och jag vill ta tillfället i akt att tacka alla som har lett workshops och bibelreflektioner under veckan. För allt ert hårda arbete med att förbereda dem och för allt vi har fått från er.
Ett särskilt tack också till den grupp människor som var volontärer i Taizé på 1970-talet och som är med oss den här helgen. De hjälpte till att förbereda det ungdomsmöte som ägde rum här för 50 år sedan, 1974, och som var föregångaren till de ungdomsmöten som leds av gemenskapen i Taizé och på andra platser. Vårt möte den här veckan är en del av en mycket större historia, som började för många år sedan.
I morgon kväll samlas vi kl. 20.00 för att be i tystnad för fred i vår värld, där det finns så många konflikter, vilket vi gör varje fredag i Taizé. Låt oss inte glömma folket i Ukraina och de som lider i det Heliga landet, Sudan, Myanmar, Nicaragua och på andra håll.
Vi saknar ord för att beskriva dessa situationer av krig och lidande, men när vi stannar kvar i tyst bön uttrycker vi solidaritet med dem som lider och som ibland inte heller har några ord... Tankar och intuitioner kan väckas i våra hjärtan för att hjälpa oss att göra de val som är möjliga för oss och leda oss till att bli fredspilgrimer där Gud har placerat oss.
Och vi kan mötas igen i Tallinn, huvudstaden i Estland, ett litet land i nordöstra Europa, från den 28 december till den 1 januari för vårt nästa europeiska ungdomsmöte. Sång och musik betyder så mycket i Estland. Det var genom en ”sångrevolution” som estländarna återfick sin självständighet 1991. Sång hjälpte till att bygga fred.
Vi kommer att vara där för att be för fred och vara ett tecken på ett Europa som är öppet och välkomnande för alla. Vi ser fram emot att träffa dig där!