• >
  • Vid trons källor >
  • Meditationer och reflektioner >
  • Årets brev >
  • Brev från Cochabamba
  svenska
  • Kommuniteten
  • Vid trons källor
  • Att komma till Taizé
  • Runtom i världen


 
  • Bön
    • Bibeltexter för varje dag
    • Be tillsammans
    • Blandad information
    • Unga vuxna och bön i Taizé
    • Tystnadens värde
    • Hur förbereder man en bön?
      • Att förbereda en bön
      • Att skapa ett välkomnande rum för meditativ bön
      • Ikoner i tillbedjan
  • Sånger
    • Meditativ sång
    • Om man vill lära sig sångerna
  • Meditationer och reflektioner
    • Artikel av broder Alois: Fem år efter Laudato Si’
    • Fastan 2020: Hälsning från broder Alois
    • “Någonting mycket enkelt.”
    • Bibeltexter med kommentarer
    • Frågor om tron och om bibeln
      • Dopet
      • Barn: Vad betyder det att “ta emot Guds rike som ett barn”?
      • Kyrkan
      • Kyrka och stat: Vad säger Bibeln oss om de troendes hållning till det omgivande samhället?
      • Buden
      • Kosmos: Vilken plats har människan i universum?
      • Korset
      • Jesus död: Hur kan vi säga att Jesus dog ”för oss”?
      • Religioner och Evangelium
      • Nattvarden: Evkaristin
      • Nattvarden: Evkaristin betraktad av en kristen på 100-talet
      • Evangelisation: Vad innebär det att ”evangelisera”?
      • Tro: Varför måste vi tro för att bli räddade?
      • Kristen tro: Hur talar Nya Testamentet om tron?
      • Kristen tro: Vad är utmärkande för den kristna tron?
      • Gudsfruktan
      • Judas: Om Jesus visse att Judas skulle förråda honom, varför fick han vara kvar i kretsen av de närmaste följeslagarna ända till slutet?
      • Förlåtelse: Att förlåta, betyder det att glömma?
      • Frihet: Är jag fortfarande fri om jag följer en kallelse från Kristus?
      • Frihet: Är allt som händer bestämt av Gud i förväg?
      • Lycka! Har vi rätt att vara lyckliga när andra lider?
      • Helvetet: Måste en kristen tro att helvetet finns?
      • Hoppet
      • Döm inte: Varför sa Jesus åt sina lärjungar att inte döma?
      • Älska era fiender
      • Barmhärtighet
      • Nåd och hot: Om Gud är nådig varför innehåller då Bibeln hot?
      • Guds närvaro: Om Gud är närvarande i var och en, vad tillför då tron?
      • Dialog: Vilka är förutsättningarna för en sann dialog mellan kristna som tillhör olika bekännelser?
      • Mångfald: Hur kan vi förena mångfald och försoning?
      • Ånger: Ska vi ångra våra synder?
      • Lidandet
      • Är skillnaderna mellan kristna ett problem eller en tillgång?
      • Världen: Kan vi verkligen göra världen bättre?
    • Porträtt av kristna vittnen
      • Den helige Irenaeus av Lyon
      • Moder Teresa
      • Sankt Johannes Chrysostomos (344-407): en förbluffande modernist
      • Sankt Augustinus (354-430)
      • Dietrich Bonhöffer (1906-1945), en man som kan tala till vår tid
      • Försoningens väg: Broder Roger
      • Profeter: Jeremia
      • Doroteus från Gaza (500-talet): ödmjukhet och gemenskap
      • Profeter: En profet som tröstar (Jesaja 40-55)
    • Småskrifter
      • 4. Religionsdialog
      • 11. Välsignade i vår mänskliga bräcklighet
    • Meditationer av broder Alois
      • Allhelgonahelgen
      • frère Alois 2019: Låt oss inte glömma gästfriheten!
      • Försoningskyrkan 50 år
      • Årsdagen av broder Rogers död
      • Kristus för oss samman över alla gränser
      • Den uppståndne Kristus gör oss till människor som söker passionerat efter gemenskap
      • I gemenskap med de kristna i Öst
      • Meditation av broder Alois: Att arbeta för världsvid vänskap
      • Pingst 2019: Så att Taizé kan fortsätta vara en tillitens plats
      • Att hitta en inre styrka som hjälper oss att gå framåt
      • Påsk 2020: Ett nytt ljus går upp
    • Årets brev
      • Broder Alois 2021: Att hoppas i tid och otid
      • Broder Alois 2020: Hela tiden på väg, aldrig uppryckt med rötterna
      • Broder Alois 2018: En glädje som aldrig tar slut
      • Broder Alois 2017: Att tillsammans öppna hoppets vägar
      • Broder Alois 2016: Barmhärtighet ger mod
      • Broder Alois 2012-2015: Mot en ny solidaritet
      • Broder Alois 2015: Fyra förslag riktade till alla som vill "vara jordens salt"
      • Brother Alois 2014: Fyra förslag för alla som vill ”söka synlig gemenskap bland alla som älskar Kristus”
      • Broder Alois 2013: Fyra förslag för den som vill upptäcka Gudstillitens källor
      • broder Alois 2011: Brev från Chile
      • broder Alois 2010: Brev från Kina
      • broder Alois 2009: Brev från Kenya
      • För ett öppet och solidariskt Europa
      • broder Alois 2008: Brev från Cochabamba
      • broder Alois: Brev till dem som vill följa Kristus
      • broder Alois: En uppmaning till försoning mellan kristna
      • broder Alois 2007: Brev från Kolkata
      • 2006: Ofullbordat brev av broder Roger
      • broder Roger 2005: En framtid i fred
    • Brev från Taizé - unga berättar
      • Att dela det vi har med andra
      • Vad gör du med din frihet?
      • Välj glädjen
      • Obegränsat medlidande
      • Längtan efter förlåtelse
    • I riktning mot en ny solidaritet
      • Att lyssna till unga människor
        • I riktning mot en ny solidaritet: Att lyssna till de unga i Amerika
      • "I riktning mot en ny solidaritet": 2012 - 2015: Tre år av sökande
      • År 2015 in Taizé
        • Många kyrkoledare och representanter för andra religioner i Taizé
        • Meditationer över glädje, enkelhet och barmhärtighet
      • Huelva våren 2013: En erfarenhet av solidaritet i södra Spanien
      • Solidaritet i praktiken
      • Teman
        • Lyssna till unga i Asien
        • Ta ett språng över separationens murar
        • Solidaritet med hela skapelsen
        • Upprörd, passiv eller engagerad
        • Fred åt dem som är nära
broder Alois 2008
 

Brev från Cochabamba

Under flera månader har församlingar och familjer förberett ett latinamerikanskt möte för unga vuxna i Cochabamba i Bolivia. Det ägde rum 10-14 oktober 2007 och samlade 7000 deltagare från olika delar av Bolivia, från andra latinamerikanska länder och även några från Europa. Detta « Brev från Cochabamba » för år 2008 utgavs under europamötet för unga vuxna i Genève i slutet av december 2007.

FÖRSONINGEN, EN ELD

Vi har tillsammans med unga vuxna från alla länder i Latinamerika som samlats i Bolivia ställt oss frågan: vilka hoppingivande vägar kan vi öppna idag?

Bolivias folk kännetecknas av en stor social och etnisk mångfald och många försöker att gå framåt, utan att stoppas av konflikter, mot större rättvisa och fred.

På många håll i världen råder idag spänningar som kommer ur historiska händelser vars sår inte läkt. Var kan man hitta läkedom när känslan av maktlöshet inför orättvisorna bara växer?

De unga som samlades i Cochabamba visade att mångfalden inte nödvändigtvis leder till splittring och rivalitet, utan bär med sig ett löfte om att man kan berika varandra och finna mer glädje. [1]

I Bolivia lärde vi känna modiga troende som med hela sitt vara ger uttryck för evangeliets kallelse att kämpa med ett försonat hjärta.

VID FÖRSONINGENS KÄLLOR

Vi finner kraft att kämpa med ett försonat hjärta i en personlig relation till levande Gud. Utan ett inre liv skulle vi inte kunna hålla ut i denna attityd. I Gud finner vi glädje, hopp och ett fullödigt liv.

Har inte Gud själv tagit det första steget mot oss? Genom Jesus ankomst öppnar sig Gud för en relation till varje människa. Även om Gud fortsätter att vara någon som vi inte kan förstå, kommer han oss nära.

Av kärlek ville han dela vårt liv. Han blev människa. Ja, han tog till och med den nedersta platsen genom att ge sitt liv på korset. [2] Genom att ta på sig det som skiljer oss från Gud tar han sig an var och en av oss och hela mänskligheten. [3] Och i gengäld ger han oss del av sitt eget liv. [4] Hela skapelsen börjar redan förvandlas. [5]

Detta utbyte med Gud förverkigas för oss i bönen: genom sin heliga Ande kommer Gud och bor i oss. Genom sina ord och sakrament ger Kristus sig åt oss. Och vi kan i vår tur överlämna allt åt honom. [6]

Är det inte på det sättet som Kristus har tänt en eld på jorden, en eld som redan brinner i oss?

EN VIDGAD VÄNSKAP SOM OMFATTAR ALLA

Vi kan inte stänga inne försoningens eld. Den sprider ljus på en väg som vi leds in på för att bli fredsstiftare både nära och fjärran. [7]

Om vi inser vad Gud gör för oss kommer våra inbördes förhållanden att bli förvandlade av det. Vi kommer att bli i stånd att leva i en äkta gemenskap med andra, ett utbyte av liv där vi både ger och tar emot.

Evangeliet uppmanar oss att ta det första steget till andra utan att på förhand ha någon garanti för att vi möts av gensvar från dem.

I vissa situationer, i synnerhet i brustna förhållanden, kan försoning verka omöjlig att nå. Då ska vi vara medvetna om att redan längtan efter försoning innebär att den har påbörjats. Kristus tar själv på sig det som inte ser ut att leda någonstans, och vi kan anförtro allt som behöver helas till honom. Det gör oss beredda att ta tillfället i akt när det kommer och ta ett steg, om än aldrig så litet, för att minska spänningar.

Försoning kan omvandla vårt samhälle på djupet. Anden hos den uppståndne Kristus förnyar jordens ansikte. Låt oss tillåta denna dynamiska kraft från uppståndelsen att driva oss framåt! Låt oss inte bli modfällda av hur invecklade problemen är. Låt oss inte glömma att vi kan börja med mycket lite. [8]

Kyrkans gemenskap är vårt stöd; den är en vänskapens plats för alla. [9] ”För oss är kyrkan som en mor som lyssnar till sina barn. Hon välkomnar; hon tröstar.” [10] Dessa ord från en ung latinamerikan utmanar oss: kommer vi att kunna bli en spegelbild av Guds barmhärtighet?

Kommer vi att kunna lyssna till andra i konfliktsituationer? Då skulle så många separationer bli mindre smärtsamma. [11] Låt oss sträva efter att se oss i den andres ställe.

Kommer vi att kunna dela resurserna mera rättvist? Låt oss våga ompröva vår livsstil i en riktning mot större enkelhet, solidaritet med nödlidande och en större omsorg om Skapelsen.

Kommer vi att komma närmare dem som är fattigare än vi? Genom att vi delar med oss kommer ett levande utbyte att äga rum: de fattiga leder oss till att bli generösa och vi dras ut ur oss själva. Och mer än så: deras nöd hjälper oss att acceptera vår egen sårbarhet. Genom detta engagemang bidrar vi till respekt för varje människas värdighet.

Kommer vi att närma oss förlåtelsens punkt? Finns det något annat sätt att bryta den pågående förnedringen? [12] Det är inte en fråga om att glömma ett smärtsamt förflutet eller att vara blind för dagens orättvisa förhållanden. Evangeliet kallar oss att gå bortom minnet av såren genom att förlåta, och till och med att lyfta oss över våra förväntningar att få något i gengäld. På så sätt finner vi Guds barns frihet.

Ja, vi vill kämpa med försonade hjärtan för att bli lidelsefulla sökare efter gemenskap, i stånd att vidga vänskapen så att den omfattar alla.

Sista uppdateringen: 14 December 2007

Notes

[1] När ungdomar från landsbygden klädda i sina traditionella dräkter kom till Cochabamba, så blev det en fest av färger! Vilken glädje det var att se att ungdomar från alla delar av Bolivia kunde samsas: de från slättlandet och de från bergen, de från städerna och de från landsbygden. Detta möte har visat att ungdomar genom sitt sätt att leva kan bidra till att « mikroklimat för groende försoning » kan åstadkommas. Fler och fler kristna vill att evangeliet verkligen ska vara en kraft som leder till försoning i Bolivia, och vill därför förmedla tron på ett sätt som ger större plats åt den traditionella kulturen och religionen.

[2] För Paulus angår den försoning som Kristus förverkligat hela skapelsen. Kristus blev sänd för att « försona allt på jorden och allt i himlen » (Kol 1:20). « Kristus vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss » (Fil 2:5-11).

[3] I den ortodoxa liturgin, som använder ett poetiskt språk inspiretat av bibeln, sjunger man på julen: « Skaparen ser att människan som han format går förlorad, sänker himlen och kommer ner; han blir född av en fläckfri jungfru och tar i sin kropp på sig hela den mänskliga varelsen. »

[4] I den ortodoxa liturgin, som använder ett poetiskt språk inspiretat av bibeln, sjunger man på julen: « Skaparen ser att människan som han format går förlorad, sänker himlen och kommer ner; han blir född av en fläckfri jungfru och tar i sin kropp på sig hela den mänskliga varelsen. »

[5] Den heliga Anden är som skapelsens själ: « Världens skönhet sådan som vi ser den nu skulle inte kunna fortsätta att vara sådan utan den heliga Andens kraft (...) Det är Anden som utgjutits överallt, som håller allting vid liv i himlen och på jorden och ger kraft åt allt » (Johannes Calvin, Den kristna insitutionen I, XIII, 14).

[6] Gemenskapen med Gud är inte något som man alltid upplever med sina känslor, den heliga Andens närvaro i oss är något djupare. Även om vi inte känner något kan vi ändå be, kanske bara med en enkel gest: falla på knä, öppna händerna. Och Gud kan vidröra oss.

[7] Kristus sänder dem ut i världen som han drar till sig själv. Se Mark. 1:17

[8] Se Luk. 10:1-16.

[9] Roxana, en ung kvinna från Bolivia, gav uttryck för den roll som kyrkan har försökt spela för att bidra till att minska de starka sociala spänningarna som upplevts nyligen i Bolivia: ”Vad är det som framkallar protesterna, vreden och missnöjet hos ett folk? Brist på kärlek? Maktlösheten hos dem som vet att ingen lyssnar till deras röst? När man vill dela ett folks lidande, känner man behovet att ta sig mycket närmare hoppet som kommer från Gud. Så kyrkorna öppnade sina dörrar för ständig bön, klockorna ringde för att bjuda in människor från de olika grannskapen till informationsmöten. De unga upptäckte kraften i enheten, solidariteten och vänskapen. Vi unga är kyrkans levande blod; vårt deltagande och vår energi är oumbärliga.”

[10] Gud säger: ”Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. ” (Jes. 49:15)

[11] Att lyssna till varandra är lika nödvändigt i personliga förhållanden och i samhället i stort, och även i internationella relationer mellan folk och kontinenter.

[12] En av överraskningarna under mötet i Cochabamba var närvaron av många unga chilenare, med tanke på de fientliga förhållandena medan dessa båda grannländer. På mötets sista dag ville de unga chilenarna uttrycka en försoningsgest till de unga bolivianerna genom att på ort och ställe överlämna ett öppet brev med en bön om förlåtelse för alla tidigare och nuvarande konflikter.

En bibeltext för varje dag

mån, 25 Januari
Paulus skriver: Där allt hopp var ute höll Abraham fast vid hoppet och trodde. Han var förvissad om att det Gud har lovat kan han också infria.
Rom 4:18-25
Fler...

For the Diary

28 December 2021 - 1 Januari 2022, Italien:
Nästa Europamöte kommer att hållas i Italien, i Turin
 Sök händelser

Blandad information

Your browser does not support the audio element.

20 Augusti 2020

Your browser does not support the audio element.

13 Augusti 2020

Fler...

Brödernas arbete

Brödernas arbete

Kommuniteten

  • Senaste nytt
  • Kallelse och historia
  • Broder Roger, Taizés grundare
  • Röster om Taizé
  • Bröder som bor på andra håll
  • Brödernas arbete
  • Solidaritet
  • I riktning mot en ny solidaritet

Vid trons källor

  • Bön
  • Sånger
  • Meditationer och reflektioner

Att komma till Taizé

  • Personsäkerhet
  • Onlinemöten
  • Möten för unga
  • Information som är specifik för år 2020
  • Information som är specifik för år 2021
  • Resa till Taizé
  • Ekon från mötena
  • Multimedia

Runtom i världen

  • Taizé i Sverige
  • Små, tillfälliga kommuniteter
  • Afrika
  • Amerika
  • Asien
  • Europa
  • Mellanöstern

Copyright © Ateliers et Presses de Taizé

Denna hemsida

[ överdel | Sitemap | Hem]

  • Kontakt
  • Dagliga bönetider i Taizé
  • Nyheter via e-post
  • Copyright