Vi åkallade Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde våra rop och såg hur vi förtrycktes. Herren förde oss ut ur slaveriets land.

Herren vakar över dem som vördar honom, över dem som hoppas på hans nåd. Han håller dem vid liv i hungertid.

Jesaja skriver: Herrens folk behövde inte törsta när han förde dem genom ödemarken. Han lät vatten flöda ur klippan.

Låt ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. Yttre föreskrifter är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus.

Kom ihåg hur det var förr, när ni nyss hade blivit upplysta. Ni utstod många svåra lidanden. Ni fann er med glädje i att bli berövade er egendom, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt.

Så säger Herren: Mitt folk har övergett mig, källan med det friska vattnet, och huggit ut cisterner, cisterner som spricker och inte håller vatten.

Jag är plågad men alltid glad. Jag är fattig men gör många rika. Jag har ingenting men äger allt.

Jesus tog med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på ett berg för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte. Ett moln kom och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna rädda. Ur molnet hördes en röst: “Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom.”